.

Det här håller fan inte längre alltså. Eller jo, det gör det fan visst.
Det spelar ingen roll hur jävla risigt man mår dagen efter. Det är garanterat värt det.

Gårdagen inleddes med ett enmansjobb.
Ett flyttlass från solna till hägersten med bil. Som sällskap och öl-hållare bjöd jag med min käre vän Schnabel. Tillsammans körde vi på från nollniohundra och ett par timmar framåt. Därefter bar det iväg till Väsby för att utföra en lite mindre mek-uppg. Väl på plats visade det sig svårare än beräknat.
Bilen, som förövrigt var en Opel Corsa årsmodell nånstans mellan början och nutid, pallades upp. Efter en grundlig inspektion skred vi till verk.
Demonteringen utfördes smärtfritt, men det var också det enda. Efter att ha blivit bjuden på pils var det dags för montering. Biljävelns alla vitala delar var gjorda av plast. Resten av plåt. Hur fan tänkte dom här?
En jävla massa svordomar senare stod bilen på backen igen och vi var redo för avfärd.
Denna gång hem till mig.

Väl framme i min lya knäpptes några pilsner för att fira lördagen. Brasse och Bond hade kommit över för att umgås lite.
Några pils senare var det dags för käk. Då hela sällskapet hade siktet inställt på flaskor var maten lite "skit samma".
15 Dennis Hot Dogs kokades(?) och kombinerades med bröd och ketchup. Sen visade det sig att det bara var Jag och Schnabel som skulle käka. Vi tvingade i oss skiten och sen vare tokfylla på schemat.
Pilsner dukades fram, musik drogs igång, gitarren dammades av. Ja det blev en jävla kväll. Brasse, som är känd för dynamitdrinkar, började blanda i köket. En kvart senare slocknade Schnabel. Vi bar karln till madrassen, kollade pulsen, och återgick till flaskan. Därefter droppade Bond. Taxi beställdes, ett stycke Bond packades in, chaufför betalades och slutligen åkte dom iväg. Då var det bara jag och Brasse vid liv. Här började racet.
Alla glas åkte fram på bordet. Flaskor och burkar tömdes i hinkar som senare hamnade i en jävla massa glas. 
Startskottet gick och här är jag nu, sliten som få med en jävla dagen-efter-mage.
Lägenheten ser ut som skit, precis som det ska vara. Har varken middag eller frukost och saknar kraften att åka och handla. Just nu vill jag bara lägga mig ner och dö.
Nu kanske ni får en liten inblick i hur det är att vara hjälte. Man ska vara störst bäst och tapprast.
Men när två hjältar ställs mot varandra, ja då blir utgången pannkaka.
Var Brasse tog vägen har jag ingen aning om. Jag har försökt nå karln men utan resultat.

Var det värt det? Klart som fan!!

/Sir Frasse