.

God kväll alla glada människor.

Som ni säkert vet vid det här laget så har jag samt min kollega Brasse fått i uppgift att dela med oss av våran vardag.
På något vänster ska vi försöka involvera er läsare i våra liv som hjältar.

Dagen inleddes lite mjukt med soppatorsk och hotfulla grannar vilket gjorde att jag hade kommit i stämning när jag väl anlände till jobbet.
Min arbetsplats kan beskrivas som en blandning mellan grym huvudvärk och lös avföring. I receptionen sitter en dam i sina sämsta år som luktar lite som sån där...vad heter det.. Skit. Maggan heter hon btw. Efter en omgång i städskrubben för ett par veckor sedan luktar hon nu mer eller mindre likadant.
Min uppdragsgivare är en konstig pryl. Han har för ett tag sedan avklarat en kurs i "hur man glider in". Först trodde jag att det skulle innebära lite fysisk närkontakt men hade dessvärre fel. (Ungefär här la jag ner planerana på att delta).
Nu för tiden kommer han in sådär en trekvart-fjorton dar sen, med en blåtand i varje öra, solglasögon med extra lager toning, en telefon med touchscreen och den där pennjäveln som alltid försvinner. Från det att han passerat svängdörrarna och tagit sig fram till receptionen har jag hunnit koka 3 omgångar kaffe, misslyckats med 2 sudoku och löst finanskrisen. Allt detta fick han lära sig på den här så kallade "hur man glider in"-kursen. Tydligen ska det föra med sig ett intryck av ledarskap, men i det här fallet ser han ut som en rtd när han blir tvungen att göra allt i slowmotion, då det
är runt 5 meter att gå.

Om ni nu fått ett intryck av att jag är less på mitt jobb så tror ni helt fel! Jag älskar det jag gör och det kommer jag alltid att göra. Den där känslan när man kommer till undsättning är något få fått uppleva här i världen. Förutom Spiderman, Batman, Superman....vilka fan finns det.. sa jag Spiderman? shit..


Daredevil? eller vafan han e ju blind.... Aja skitsamma!! Förutom våra Standard-hjältar så har vi mig, Frasse, och min käre vän/kollega Brasse som får uppleva den känslan dagarna i ända.
Måste tillägga att det endast är Jag och Brasse som förtjänar det. Medans Spiderman mejslar ner hela byggnader med kletigt nät och Superman orsakar trafikkaos på grund av alla roadkills som ramlar ner när han är ute och flyger så sysslar Frasse och Brasse med riktig service.
Våran kundservice tar dagligen emot ca 3 samtal från personer i nöd. Hade det inte varit för den bristande internkommunikationen hade vi varit på plats direkt. Nu är kunderna tvugna att ringa 1 timme innan det händer något, annars är risken för utebliven hjälp stor.

Med risk för att göra er besvikna så har dagen faktiskt varit rätt lugn. Jag satt och sköt papperstussar med sugrör på Brasse hela förmiddagen. Han besvarade elden med en sten. Helt plötsligt kändes det inte lika roligt längre.
När klockan slagit 12 var det dags att ta lunch. Som hjälte måste man tänka på vad man stoppar i sig. Dels har vi en image att upprätthålla, men sen kräver våra insatser att vi är i fysisk toppform, så sushi är uteslutet. 3 familjepizzor senare var vi tillbaka på kontoret. För att tillfredsställa våra hjärnor och öva inför eventuella utryckningar har vi designat en träningsarena vid namn awp_rooftops. Där kan vi simulera olika situationer och tillsammans jobba för att ta oss förbi olika hinder. Idag spenderade vi bara ett par timmar där. Jag hade fått ett uppdrag!
På med dräkten, i med den sista folkölen och iväg!

Uppdraget idag gick ut på att montera 3 st hella 3000 extraljus på en mercedes sprinter. Allt gick som på räls. Kablar drogs, säkringar monterades, hål borrades. Allt helt enligt ISO 130932.
 När det var dags för test ställde jag mig mitt framför bilen. Undrar ni varför så var det för att vänja mig vid ljuset om jag någongång skulle bli stationerad nära solen.
Nyckeln vreds om, reläer klickade, helljusen sattes på. Becksvart!!!!! SHIT!
"poff"
Panik utbröt och jag var tvungen att fly fältet. Jag hade för första gången på 2 dagar misslyckats med mitt uppdrag.
En städpatrull kallades in och demonterade hela satsen  för att eliminera alla spår som kan leda onda människor till firman.
Efter en lång utskällning av min uppdragsgivare var det dags att packa ihop och bege sig hem, men på grund av att jag var så otroligt besviken på mig själv kunde jag inte kliva in innanför dörren. Har nu suttit ute på en parkbänk i spöregn sen 17:00. Filmade allting för en eventuell trailer om det skulle komma upp som förslag på våra möten.

Nu är förkylningen fångad och det avslutar dagen på ett rätt så bra sätt. Rättvist om inte annat. Har även kommit fram till att jag måste införskaffa mig ett torkskåp om det skulle hända igen. Förhoppningsvis slipper jag det, men då har jag iallafall ett torkskåp.

Jag är ledsen om ni blev besvikna, men jag kan lova er att jag gjorde allt i min makt för att lösa uppgiften, men ibland räcker man inte till.

Godnatt mina cybervänner, vi ses imorgon!

/Frasse