.

Jag var så jävla nervös där jag satt på firman. Inte nog med att jag satsat hela mitt sparande på svart, jag hade även uppdraget att tänka på. Naglar strimlades i ultrarapid och blåmärken uppenbarade sig på låren efter allt trummande.
När fan är det dags? Hörde jag mig säga alldeles innan larmet gick.
SHIT! NICE!
Jag sladdade bort längs korridorerna ner till vapenförrådet.
Eftersom jag var själv idag så sparades det inte på utrustning.

Kapsyl
Tesked
Tom polly-påse
Fjärrkontroll
McDonalds-mugg
Pils
Skruvstäd
Puffror av div kaliber
CHECK!

Jag slängde ner ett snöre för säkerhets skull. Hur långt är ett snöre btw?
När packningen var klar begav jag mig till sparkcykeln. Då det var ett enmansjobb kändes bilen överflödig.
I turbofart blåste jag genom kvarterer och bankhuset växte sig större och större ju närmre jag kom.
Ungefär här kom jag på att jag inte hade någon plan. Vafan?!
Jag måste ta en sekund och fundera ut nåt bra! sa jag samtidigt som jag stampade på bromsen.
Men inget hände. JUSSTE jävlar! Brasse och jag kopplade ur bromsarna för några dagar sen när vi sladdade runt på kontoret. SHIT!
Med huvudet före flög jag in genom dom låsta glasdörrarna till banken. När jag seglade i luften påväg fram genom lobbyn halsade jag en pilsner och drog därefter fram en tesked. Då lobbyn var ganska lång, och jag fortfarande var luftburen passade jag på att sänka ytterligare en pilsner.
Efter en trekvart fjorton dar landade jag säkert på golvet mitt i banken. Slet fram skeden, tryckte upp mig mot väggen och lyssnade. När jag konstaterat att det var knäpptyst tog jag skeden och använde den som spegel för att kika runt hörnet ner mot valvet. Det lät som en riktigt bra idé, och jag var väldigt imponerad av mig själv vid det här laget. Men det som funkar i teorin, fungerar inte alltid i praktiken. Skeden var inte diskad! Jag såg inte ett jävla någe.
Hjärnan jobbade på högvarv för att försöka hitta en alternativ plan.
Jag ställde McDonaldsmuggen uppochner på golvet. På den placerade jag skruvstädet och tvingade fast kapsylen i denna. Med hjälp av muggen kunde jag rotera hela konstruktionen och på så vis hitta rätt vinkel. Tyvärr hade kapsylen nåt plastskit på insidan så sikten var noll.
Efter ett tag lessnade jag och stoppade fram huvudet istället. Nu kunde jag se tre beväpnade rånare stå utanför valvet. Innanför kunde jag höra röster från åtminstone tre till.
För att säkra ingången tog jag fram fjärrkontrollen och la den i den tomma polly-påsen.
Med en riktig rökare kastade jag iväg hela ekipaget mot rånarna och träffade en av dom i bröstet. Det jag inte räknat med var att dom förmodligen hade västar på sig, för han rubbades inte för fem öre.
Shit! Nu hade jag blivit avslöjad. Rånarna började skjuta mot mig och jag tvingades söka skydd bakom hörnet.
Typ här kom jag på att jag faktistk hade tagit med mig en puffra, så den flög fram fort som bara den och elden besvarades. (Jag skjuter förövrigt med ögonen stängda, då risken att få krut i ögonen är en på triljonen, och den risken tar jag bara inte).
Några magasin senare låg alla tre på marken, och jag satte fart mot valvet.
Frasse goes stealth!
Jag smög upp brevid dörren till valvet och tog fram ett sex-pack pils. Därefter började jag skaka dom små burkarna något fruktansvärt. Ett par minuter senare kastade jag in dom, en efter en, tills alla låg strategiskt placerade inne i valvet.
Nu kunde jag höra på rånarna att dom blivit väldigt stressade. Nu hade jag min chans. Jag måste ta den!
Jag kastade mig i sidleds över ingången samtidigt som jag med min otroliga precision sköt hål på alla sex burkar inne i valvet. Detta orsakade ett jävla pådrag. Rånarna fick öl precis överallt, i ögonen, öronen och framförallt, munnen.
Då jag fått dom ur balans sprang jag in, tog upp en pils, smakade lite, sen handfängslade jag alla tre. Därefter gick jag och drack ur dom resterande fem burkarna. Synd på ölen, men jag fick uppdraget utfört, och det är väl det som räknas?

Väl ute i det fria hyllades jag som en riktig hjälte. Människor applåderade, fotografer körde japanstuket, barn grät. Vänta! Grät barnen? Ja tyvärr...
Jag hade varit så uppspelt under hela dagen att jag glömt ta på mig både kalsonger och byxor. Allt som täckte min kropp var en skjorta och en splips.
Jag var ju självklart tvungen att be om ursäkt för detta, och när det var gjort, ja då var allt som vanligt igen.

Slutet gott, allting gott!

På återseende!

/Sir Frasse!