.

Hur mycket man än planerar så är det alltid något som ska skita sig.

I lördags skulle jag på ett hemligt uppdrag. Jag hade valt att inte berätta något eftersom det var väldigt känsligt.
Under en tid nu har jag på min fritid suttit och tränat på en speciell kraft kallad stealthmode.
Jag behöver nog inte förklara vad den gör då ni förmodligen kan lista ut det själva.

I fredags var jag äntligen klar och ville testa den i praktiken. Så jag satte mig ner och skissade fram en plan.
Planen var relativt simpel. Med hjälp av stealthmode infiltrera fienden och samla så mycket information det bara går.

Så i lördags tog jag min utrustning och hoppade in i fisken. Fisken som jag tidigare nämnt i bloggen är alltså min privatbil.
Anledningen till att jag valde den var för att inte sticka ut för mycket när jag väl anlände till platsen.

Jag hade tänkt åka upp till Gävle och infiltrera hotellet som Karro, antihjälten, jobbade på.
Om jag hade tur kanske jag skulle kunna komma över viktig information som hon diskuterade med hennes kompanjoner.
Därefter kunna ragga till mig en gratis hotellfrukost som en liten bonus.

Fisken startade alldeles  utmärkt och jag blåste iväg till macken för att fylla på soppa.
 
Full tank! skrek jag åt frassen som jobbade där.

När det var gjort och jag betalat för mig bar det iväg ut på motorvägen. Nu hade jag strax under 15 mil på mig att finslipa planen.
Jag sket i det såklart och la all min uppmärksamhet på bilen. Här ska det gasas.

Från Väsby till Uppsala gled jag fram i 150 blås eller nånting. Det är där nånstans hastighetsgränsen ligger på den vägen.
Allting gick som det skulle och när jag kom på nya motorvägen förbi Uppsala var det dags att blåsa ur motorn lite.
Detta för att undvika att motorn täpps igen då den inte är van att färdas i så låga hastigheter, men även för att det är kul.

Plattan pressades ner en bit och när vi nådde 200 lättade jag på gasen. Jag ville inte släppa lös den helt på en gång. Den som spar han har.

Typ här gick allt åt helvette.
Motorn nöp, bakdäcken låste sig och med tungan i rätt mun och för tillfället rätt så snabba reflexer lyckades jag undvika en eventuell dikeskörning.
Vanligvis hade jag låtit bakdäcken vara kvar i det tillståndet för att ha lite roligt, men med tanke på hur motorn betedde sig valde jag att uppträda på ett ansvarsfullt sätt. (för översättning till ansvarsfullt ber jag er använda lämplig ordbok).

Jag körde om en stackare på min färd mot sidan av vägen. Rullade så långt det bara gick och tog därefter upp telefonen och ringde bärgaren.

5000 spänn senare var jag hemma igen. Allt hade gått åt skogen.
Biljäveln är helt åt helvette, motorn är bara att kasta, och all träning jag lagt ner på stealthmode är bortkastat.

Nu står jag här i min ensamhet med en död fisk, inga pengar och på tok för lite bira.
En fond har startats för återupplivning av fisken, så istället för att slänga era använda prillor, lägg dom i ett kuvert och posta dom till spelmanshöjden 13, Sir Frasse!

Vi får väl se vad som händer härnäst. Kanske blir jag gravid och börjar äga på HnS.
Vem vet?

<3

/SLir Frasse!