Nu är det fullt allvar.
Som ni säkert redan läst har hjaltar.blogg.se fått ett oväntat och minst sagt oönskat besök.
Här snackar vi inte gevalia längre. Nu är det fullt allvar.
Servicefrassarna har sprungit runt på firman hela dagen och försökt styra problemet.
Sist jag hörde något var dom nära en lösning, så problemet ska snart vara ur världen.
Personligen tycker jag det är ganska läskigt när sånt här händer. Om Karro kan ta sig in på våran blogg och lattja runt, tänk då vad hon kan göra med våra pålägg.
Vi måste inse allvaret i det som hänt och göra allt för att försäkra både er läsare och oss själva den säkerhet vi förtjänar.
Brasse och Jag träffades på firman idag för att diskutera detta.
Vi kom fram till att attackera nu vore det bästa alternativet. Nu när hon minst anar det, och förhoppningsvis är relativt försvarslös.
Planen är mer eller mindre att ta oss till Gävle, göra det vi gör bäst, sedan återvända hem helskinnade.
Vi kommer att planera denna operation in i minsta detalj under kvällen, så tillslaget bör ske om ett par dagar.
Varför det dröjer så lång tid? Det ska jag berätta!
Brasse har gnällt så jävligt på mig sen jag berättade om min vandrigsfärd från Gävle sist. Han tycker inte att det är något märkvärdigt med det. Och för att visa karln hur jobbigt det faktiskt var så har jag bestämt att vi ska gå både dit och tillbaka, eftersom jag nu kan vägen.
Då ska han banne mig få se att det inte är en dans på blåklockor.
Jag har kört hårt i träningssimulatorn idag. Jag vill bjuda in er till en visning så ni förstår lite hur vi jobbar.
Träningsvideo
Jag kommer uppdatera så fort vi har kommit tillbaka igen. Ingen av oss tar med datorerna så liveblogg är uteslutet.
Ni får helt enkelt hålla ut tills dess.
Önska oss lycka till mina små cybervänner!
<3
/Sir Frasse!
Här snackar vi inte gevalia längre. Nu är det fullt allvar.
Servicefrassarna har sprungit runt på firman hela dagen och försökt styra problemet.
Sist jag hörde något var dom nära en lösning, så problemet ska snart vara ur världen.
Personligen tycker jag det är ganska läskigt när sånt här händer. Om Karro kan ta sig in på våran blogg och lattja runt, tänk då vad hon kan göra med våra pålägg.
Vi måste inse allvaret i det som hänt och göra allt för att försäkra både er läsare och oss själva den säkerhet vi förtjänar.
Brasse och Jag träffades på firman idag för att diskutera detta.
Vi kom fram till att attackera nu vore det bästa alternativet. Nu när hon minst anar det, och förhoppningsvis är relativt försvarslös.
Planen är mer eller mindre att ta oss till Gävle, göra det vi gör bäst, sedan återvända hem helskinnade.
Vi kommer att planera denna operation in i minsta detalj under kvällen, så tillslaget bör ske om ett par dagar.
Varför det dröjer så lång tid? Det ska jag berätta!
Brasse har gnällt så jävligt på mig sen jag berättade om min vandrigsfärd från Gävle sist. Han tycker inte att det är något märkvärdigt med det. Och för att visa karln hur jobbigt det faktiskt var så har jag bestämt att vi ska gå både dit och tillbaka, eftersom jag nu kan vägen.
Då ska han banne mig få se att det inte är en dans på blåklockor.
Jag har kört hårt i träningssimulatorn idag. Jag vill bjuda in er till en visning så ni förstår lite hur vi jobbar.
Träningsvideo
Jag kommer uppdatera så fort vi har kommit tillbaka igen. Ingen av oss tar med datorerna så liveblogg är uteslutet.
Ni får helt enkelt hålla ut tills dess.
Önska oss lycka till mina små cybervänner!
<3
/Sir Frasse!
itnaentläjh
karro anithjälten. Svårt att skriva framlänges, men ska ge det ett försök.
Frasse å Brasse, Brasse å Frasse, Piff Å puff, Dum å dummare u name it. Vart ska jag börja..
Har precis knäckt deras password, hur enkelt som hellst. Bara man tänker som en antihjälte så knäcker man dom där två så enkelt. Varför kallar dom sig för hjältar, bara ordet ger mig rysningar. Och deras försök till att vara hjälte är ju bara patetiskt.
Jag vill att ni läser slutar läsa denna blogg. Och jag vill att ni ska se det jag ser. Hjältar ska inte finnas.
Plikten kallar, fick just info att nördarna eller jag menar "hjältarna" är på väg att stoppa en våldtäkt på stureplan.
assork anratläjh
/orrak
Brasse svarar på mail och Frasse ger mig den perfekta presenten.
God kväll mina kära läsare.
Efter mötet med anithjälten igår så har jag inte vågat lämnat kontoret idag. Så jag tänkte passa på att svara på lite mail från våra käre läsare.
Bulten 51. - Hej Brasse.
Det är nämligen så att jag bor på en öde ö ute i havet. Ön är inte så öde som man kan tro men det är cirka 25 meter till fastlandet. Nu undrar jag om du kan förklara för mig hur jag ska kunna ta mig över till fastlandet med både bil och fru.
Tack på förhand / Bulten.
Hej Bulten!
Jo det är nämligen så att jag har den perfekta lösningen på det här problemet. Eftersom du bor så nära fastlandet så kan det inte vara med än 25 meter djup utanför din ö. Vilket gör det hära problemet till ett mycket billigt problem. Hade det varit mer än 25 meter så skulle du vara tvungen att bygga en bro och då springer summan iväg. Men nu behöver du bara bygga så kallade "simma förfan simma"
Saker du behöver.
2 st 25 meters trädstammar.
4 st traktor däck.
250 rullar tejp + en jävla massa snöre
Två linor kokain och en jävla massa tur.
Nu till byggandet. @ = däck. ---- = trädstam.
Du sätter fast trakort däcken på varsin sida av trädet så här ska de se ut när de e klart " @-----------@ " Gör det med båda träden.
Sen placerar du bilens däck i trakrot däcken. Sen är det bara att tejpa fast bilen i traktor däcken så gott som det går.
Sen binder du fast ett snöre i bilen och i din kärring. Kasta kärringen i vattnet , hoppa in i bilen å skrika att hon ska börja simma.
Lycka till och hör gärna av dig hur det gick. / Brasse.
Fick även ett till mail.
Ronny 31. - Hej Brasse.
Jo det är så hära va. Att jag har hela mitt livi försökt bli en raggare. Men hur jag än gör så känner jag mig inte som en raggare. Snälla Brasse jag ber dig, hjälp!
/ Desperat icke raggare.
Tjena Ronny!.
Jo jag har några bra och enkla tips som kan få dig att bli en raggare på noll tid!
Språket är väldigt viktigt när du är raggare. Tja fan jävla skit fan vilken schysst bil fan. Lägg gärna in "fan" så mycket du bara kan. Andra saker som är viktigt är att du kallar din mor för "morsan" och inte för mamma eller mammsen.
Du ska även utrusta din bil med en rävsvans samt att du minst ska ha 25 wunderbaum granar i bilen.
Du måste minst äta korv med mos 2 gånger i veckan och när du beställer ska du säga. Tjena fan jag vill ha en raggarballe med en jävla massa blod fan.
Testar du allt de hära borde gå bättre för dig framöver.
Lycka till Ronny Raggare. / Brasse.
Efter dom har två mailen packade jag ihop och gick hem för dagen. När jag va hemma så kom Frasse över med en pils i ena handen och en present i den andra. Jag öppnade presenten och såg vad jag fått. SHIT en Gummislägga x2000.NICE och tack som fan Frasse. Du vet precis vad jag behöver den till.
Over and out
/Sir Brasse.
Efter mötet med anithjälten igår så har jag inte vågat lämnat kontoret idag. Så jag tänkte passa på att svara på lite mail från våra käre läsare.
Bulten 51. - Hej Brasse.
Det är nämligen så att jag bor på en öde ö ute i havet. Ön är inte så öde som man kan tro men det är cirka 25 meter till fastlandet. Nu undrar jag om du kan förklara för mig hur jag ska kunna ta mig över till fastlandet med både bil och fru.
Tack på förhand / Bulten.
Hej Bulten!
Jo det är nämligen så att jag har den perfekta lösningen på det här problemet. Eftersom du bor så nära fastlandet så kan det inte vara med än 25 meter djup utanför din ö. Vilket gör det hära problemet till ett mycket billigt problem. Hade det varit mer än 25 meter så skulle du vara tvungen att bygga en bro och då springer summan iväg. Men nu behöver du bara bygga så kallade "simma förfan simma"
Saker du behöver.
2 st 25 meters trädstammar.
4 st traktor däck.
250 rullar tejp + en jävla massa snöre
Två linor kokain och en jävla massa tur.
Nu till byggandet. @ = däck. ---- = trädstam.
Du sätter fast trakort däcken på varsin sida av trädet så här ska de se ut när de e klart " @-----------@ " Gör det med båda träden.
Sen placerar du bilens däck i trakrot däcken. Sen är det bara att tejpa fast bilen i traktor däcken så gott som det går.
Sen binder du fast ett snöre i bilen och i din kärring. Kasta kärringen i vattnet , hoppa in i bilen å skrika att hon ska börja simma.
Lycka till och hör gärna av dig hur det gick. / Brasse.
Fick även ett till mail.
Ronny 31. - Hej Brasse.
Jo det är så hära va. Att jag har hela mitt livi försökt bli en raggare. Men hur jag än gör så känner jag mig inte som en raggare. Snälla Brasse jag ber dig, hjälp!
/ Desperat icke raggare.
Tjena Ronny!.
Jo jag har några bra och enkla tips som kan få dig att bli en raggare på noll tid!
Språket är väldigt viktigt när du är raggare. Tja fan jävla skit fan vilken schysst bil fan. Lägg gärna in "fan" så mycket du bara kan. Andra saker som är viktigt är att du kallar din mor för "morsan" och inte för mamma eller mammsen.
Du ska även utrusta din bil med en rävsvans samt att du minst ska ha 25 wunderbaum granar i bilen.
Du måste minst äta korv med mos 2 gånger i veckan och när du beställer ska du säga. Tjena fan jag vill ha en raggarballe med en jävla massa blod fan.
Testar du allt de hära borde gå bättre för dig framöver.
Lycka till Ronny Raggare. / Brasse.
Efter dom har två mailen packade jag ihop och gick hem för dagen. När jag va hemma så kom Frasse över med en pils i ena handen och en present i den andra. Jag öppnade presenten och såg vad jag fått. SHIT en Gummislägga x2000.NICE och tack som fan Frasse. Du vet precis vad jag behöver den till.
Over and out
/Sir Brasse.
RING HIT FLER!
Nytt försök!
Jävlar vad jag har snurrat.
Efter förra blogginlägget av mig så passade jag på att sänka några pilsner för ovanlighetens skull. I samma veva började det strömma musik genom högtalarna, så att sluta dricka fanns inte på världskartan.
Folk jag aldrig tidigare träffat klev in och skulle partajja. I början var jag lite tveksam till detta, men när jag såg påsarna med öl ändrade jag mig direkt.
RING HIT FLER! Hörde jag mig skrika. Sen svartnade det för ögonen.
När jag vaknat till liv igen visade det sig att jag var i gävle av alla ställen.... på en parkbänk!
Jag försökte komma på hur jag hamnat här men minnet svek än en gång. Mobilen var borta. Likaså plånboken.
Det enda jag hade kvar var påsen med öl.
Jag sprang runt i staden för att ragga skjuts eller bara hitta någon vänlig själ som kunde hjälpa mig.
Men ingen ville. Vilka gävle typer det bor i Gävle alltså.
Jag klev in på ett hotell för att se om jag kunde få låna telefonen men hejdade mig i sista sekund.
Inne i receptionen satt något fasansfullt. Något som egentligen inte borde finnas på denna planet, men som av någon underlig anledning gört.
Där satt Karro! Antihjältarnas antihjälte. Våran fiende no.1.
Jag blev såklart livrädd så jag smög sakta ut igen.
Väl ute insåg jag att det bara fanns en sak att göra. Eller två om jag tänker efter.
Först och främst måste jag knäppa en pils. Sagt och gjort! Pils 1 av 6 öppnad.
Därefter måste jag ta mig hem.
Efter några klunkar bestämde jag mig för att gå.
Ölen tog slut efter 10 minuters gång.
Jag gick och jag gick och jag gick.
Jag var precis på väg att ge upp när jag såg skylten!
Stockolm 132.
Woho. Bara 13.2 mil kvar!
Nu har jag precis kommit fram och lägenheten är helt tömd på prylar. Jag har blivit stolt ägare till 4 brev från hyresvärden. Det står nåt om vräkning. Värkning? Verknings? Verkar?
Men som vi sagt förut, Det finns inget ont som inte för nåt gott med sig.
Jag har tack vare min långa färd fått en ny sponsor.
Så ett busslass förfriskningar till firman väntar.
Nu har jag kramp i armen. Så från oss alla, till er alla. Skit i Gävle!
puss
/Sir Frasse!
Jävlar vad jag har snurrat.
Efter förra blogginlägget av mig så passade jag på att sänka några pilsner för ovanlighetens skull. I samma veva började det strömma musik genom högtalarna, så att sluta dricka fanns inte på världskartan.
Folk jag aldrig tidigare träffat klev in och skulle partajja. I början var jag lite tveksam till detta, men när jag såg påsarna med öl ändrade jag mig direkt.
RING HIT FLER! Hörde jag mig skrika. Sen svartnade det för ögonen.
När jag vaknat till liv igen visade det sig att jag var i gävle av alla ställen.... på en parkbänk!
Jag försökte komma på hur jag hamnat här men minnet svek än en gång. Mobilen var borta. Likaså plånboken.
Det enda jag hade kvar var påsen med öl.
Jag sprang runt i staden för att ragga skjuts eller bara hitta någon vänlig själ som kunde hjälpa mig.
Men ingen ville. Vilka gävle typer det bor i Gävle alltså.
Jag klev in på ett hotell för att se om jag kunde få låna telefonen men hejdade mig i sista sekund.
Inne i receptionen satt något fasansfullt. Något som egentligen inte borde finnas på denna planet, men som av någon underlig anledning gört.
Där satt Karro! Antihjältarnas antihjälte. Våran fiende no.1.
Jag blev såklart livrädd så jag smög sakta ut igen.
Väl ute insåg jag att det bara fanns en sak att göra. Eller två om jag tänker efter.
Först och främst måste jag knäppa en pils. Sagt och gjort! Pils 1 av 6 öppnad.
Därefter måste jag ta mig hem.
Efter några klunkar bestämde jag mig för att gå.
Ölen tog slut efter 10 minuters gång.
Jag gick och jag gick och jag gick.
Jag var precis på väg att ge upp när jag såg skylten!
Stockolm 132.
Woho. Bara 13.2 mil kvar!
Nu har jag precis kommit fram och lägenheten är helt tömd på prylar. Jag har blivit stolt ägare till 4 brev från hyresvärden. Det står nåt om vräkning. Värkning? Verknings? Verkar?
Men som vi sagt förut, Det finns inget ont som inte för nåt gott med sig.
Jag har tack vare min långa färd fått en ny sponsor.
Så ett busslass förfriskningar till firman väntar.
Nu har jag kramp i armen. Så från oss alla, till er alla. Skit i Gävle!
puss
/Sir Frasse!
Jävlar vad jag e lack, och vad jag har snurrat
Jävlar vad jag har snurrat.
Efter förra blogginlägget av mig så passade jag på att sänka några pilsner för ovanlighetens skull. I samma veva började det strömma musik genom högtalarna, så att sluta dricka fanns inte på världskartan varför i helvette funkar inte punkt-knappen för?
SÅbra. aha, där kom den. nu funkar inte shift bara. jävla bögtangentbord skrivet med stora bokstäver1 och utropstecken istället för ett.
det här håller inte. jag måste styra ngt..brb
Efter förra blogginlägget av mig så passade jag på att sänka några pilsner för ovanlighetens skull. I samma veva började det strömma musik genom högtalarna, så att sluta dricka fanns inte på världskartan varför i helvette funkar inte punkt-knappen för?
SÅbra. aha, där kom den. nu funkar inte shift bara. jävla bögtangentbord skrivet med stora bokstäver1 och utropstecken istället för ett.
det här håller inte. jag måste styra ngt..brb
Brasse blir avundsjuk och Frasse dricker vidare.
Hej hej hemskt mycket hej!
Visst man är superhjälte och allt det dära men idag när jag va på affären blev jag för första gången i mitt liv avundsjuk på en annan människa. Det va nämligen så att jag hade handlat mina prylar kom till kassan. Fick gå förbi kön som vanligt. Skriva lite autografer och stå brevid ett gäng fjortis tjejer som ville ta kort. Så jag tänkte till lite. Det är ju rätt coolt vilken pondus man har. Varje gång man går in på något ställe där de finns annat folk så stannar allt upp liksom. Men tillbaka till affären.
Jag skulle precis betala och då kom den dära musiken från starwars. DA DA DA NA NA NA DA DA NA. Ni vet när darth vader kommer in i en scen. Och där går en tjej med svart mantel genom hela kön och säger: .kcat ttol ssirt nE. Hon fick sin triss och gick ut ur affären med musiken som dånade i öronen. DA DA DA NA NA NA DA DA NA. Alla inne i affären inklusive mig själv bara stod där och gapade. SHIT vem fan va det dära? Jag sprang ut från affären för att följa efter tjejen. Jag tog min cykel som Frasse hade mixtrat med. Rättare sagt så hade han vändt på däcken. Så när jag försökte cykla framåt så gick det bakåt jag kastade cykeln i diket och börja springa efter istället.
Äntligen va jag ifatt henne.
Jag tog några djupa andetag och sa hallå där! Hon vände sig om och jag såg att hon hade ett stort A på börstet. SHIIT! Helt plötsligt fattade jag vem det var. Antihjältarnas boss. Hon sa med en kall röst: ?relle togån ud elliV. Utan Frasse har jag inte en chans mot henne. Jag drog ett skämt och sprang där ifrån. Phu tur att hon inte kände igen mig för då hade det gått illa till.
För er som inte vet vad Antihjältarna gör så ska jag berätta det nu.
Antihjältarna är dem som är avundsjuka på våran blogg. Eftersom det börjar gå så bra för våran blogg har det bara kommit fler och fler anti hjältar. Något som kännertecknar en antihjälte är att dom alltid pratar baklänges.
Frasse och Brasse gör allt i sin makt för att stoppa dom hära hemska varelserna men det är inte så lätt eftersom dom har samma superkrafter som vi har. Typ som att kunna kasta saker på varandra.
Vid maten berättade jag för Frasse vad jag hade sett. Han svara bara med "mm" "ja" "ok". Tror inte det va så bra att Frasse lämna rehab. Förut höll han alltid en öl flaska i handen. Nu håller han alltid i två. Skitsamma bara han får vara glad. Jag menar alla är väll beroende av något? Jag tex är beroende av sprit. Och det är ingen som har sagt åt mig att åka in på rehab. Bara för Frasse är beroende av öl betyder det inte att han är alkholist. Skärpning. På tal om annat så träffade jag Bond igår. Om han nu inte varit en 007 agent så kan jag säga att han borde ha gjort karriär som kock.
Va faktis där och åt mat. Det va nog en av dom godaste måltiderna i mitt liv. Eller om jag ska vara helt ärligt så blev maten godare och godare ju mer drinkar / öl man drack. Men iaf ett strot PLUS till bond och hans matlagning.
Och sist ,men inte minst. Vill jag gratulera Faunts och Didde till er första fylla. Grattis Grattis hoppas ni mår skit idag.
Over and out
/ Sir Brasse.
Visst man är superhjälte och allt det dära men idag när jag va på affären blev jag för första gången i mitt liv avundsjuk på en annan människa. Det va nämligen så att jag hade handlat mina prylar kom till kassan. Fick gå förbi kön som vanligt. Skriva lite autografer och stå brevid ett gäng fjortis tjejer som ville ta kort. Så jag tänkte till lite. Det är ju rätt coolt vilken pondus man har. Varje gång man går in på något ställe där de finns annat folk så stannar allt upp liksom. Men tillbaka till affären.
Jag skulle precis betala och då kom den dära musiken från starwars. DA DA DA NA NA NA DA DA NA. Ni vet när darth vader kommer in i en scen. Och där går en tjej med svart mantel genom hela kön och säger: .kcat ttol ssirt nE. Hon fick sin triss och gick ut ur affären med musiken som dånade i öronen. DA DA DA NA NA NA DA DA NA. Alla inne i affären inklusive mig själv bara stod där och gapade. SHIT vem fan va det dära? Jag sprang ut från affären för att följa efter tjejen. Jag tog min cykel som Frasse hade mixtrat med. Rättare sagt så hade han vändt på däcken. Så när jag försökte cykla framåt så gick det bakåt jag kastade cykeln i diket och börja springa efter istället.
Äntligen va jag ifatt henne.
Jag tog några djupa andetag och sa hallå där! Hon vände sig om och jag såg att hon hade ett stort A på börstet. SHIIT! Helt plötsligt fattade jag vem det var. Antihjältarnas boss. Hon sa med en kall röst: ?relle togån ud elliV. Utan Frasse har jag inte en chans mot henne. Jag drog ett skämt och sprang där ifrån. Phu tur att hon inte kände igen mig för då hade det gått illa till.
För er som inte vet vad Antihjältarna gör så ska jag berätta det nu.
Antihjältarna är dem som är avundsjuka på våran blogg. Eftersom det börjar gå så bra för våran blogg har det bara kommit fler och fler anti hjältar. Något som kännertecknar en antihjälte är att dom alltid pratar baklänges.
Frasse och Brasse gör allt i sin makt för att stoppa dom hära hemska varelserna men det är inte så lätt eftersom dom har samma superkrafter som vi har. Typ som att kunna kasta saker på varandra.
Vid maten berättade jag för Frasse vad jag hade sett. Han svara bara med "mm" "ja" "ok". Tror inte det va så bra att Frasse lämna rehab. Förut höll han alltid en öl flaska i handen. Nu håller han alltid i två. Skitsamma bara han får vara glad. Jag menar alla är väll beroende av något? Jag tex är beroende av sprit. Och det är ingen som har sagt åt mig att åka in på rehab. Bara för Frasse är beroende av öl betyder det inte att han är alkholist. Skärpning. På tal om annat så träffade jag Bond igår. Om han nu inte varit en 007 agent så kan jag säga att han borde ha gjort karriär som kock.
Va faktis där och åt mat. Det va nog en av dom godaste måltiderna i mitt liv. Eller om jag ska vara helt ärligt så blev maten godare och godare ju mer drinkar / öl man drack. Men iaf ett strot PLUS till bond och hans matlagning.
Och sist ,men inte minst. Vill jag gratulera Faunts och Didde till er första fylla. Grattis Grattis hoppas ni mår skit idag.
Over and out
/ Sir Brasse.
På tal om flaska! Har ni hört det senaste?
Frasse! Du är i sändning om 3....2...1....
God kväll mina kära läsare.
Igår så kunde jag stolt meddela att jag skrivit in mig på ett rehabiliteringscenter här i stockholm.
Med risk för att göra er besvikna måste jag nu informera er om att jag tvingats "checka ut".
Detta på grund av bristande intresse från diverse hjälporganisationer samt en och annan offentlig strejk!
Nu är jag alltså nere i träsket igen, med risk för permanent ban från ett asbra liv.
Ni som känner mig från Akpu vet att jag inte är den som ger upp trots alla motgångar, så med hjälp av denna blogg ska jag försöka ha flaskan nära till hands.
På tal om flaska! Har ni hört det senaste?
Framöver kommer vi Hjältar ta in så kallade "gästbloggare" för att liva upp stämningen en aning.
Förutom Karro, som har en betydande roll i spelet, så har vi ett par till på lager.
Så håll utkik efter uppdateringar!
Idag så körde jag och Brasse äntligen tillsammans. Vi satt på firman idag och pysslade med diverse träskor när jag plötsligt kom på den briljanta idén:
Vi räknar får!!!!
Sagt och gjort. Vi satte oss i firmans skåpbil och begav oss ut på landet. Brasse hade packat ner papper och penna medans jag fick ta hand om fordonet samt navigeringen.
Vi var väl tillbaka på firman ungefär 5 timmar senare. Brottades hela vägen in på kontoret. Brasse drog mig i håret, jag petade honom i örat. Brasse böjde en sked, jag öppnade en mjölk.
Sådär höll det på. Ett bra tag faktiskt. Tills han efter mycket om och men erkände.
Anledningen till vårat gräl var för att Brasse under färden antecknat att han sett ett får, men efter att ha åkt runt i 4 timmar och 33 minuter och letat efter det här jävla djuret lackade jag och tvingade honom att erkänna. Och eftersom han vägrade var jag tvungen att ta i med hårdstrumporna. Ni vet dom där man använder i en vecka, som sedan hamnar på golvet, för att efter några dagar användas en vecka till.
Fusk är något vi på Hjältar aldrig accepterat, och när det fuskas internt måste personen i fråga hängas ut offentligt.
Så jag tog en bit snöre, (som är hur långt nu igen?), knöt det i Brasses vrister och skickade ut honom genom fönstret.
Och där fick han hänga tills vaktpersonalen kom för att larma vid 20:00.
Morgondagen lär bli spännande. Vi får se vilket humör Brasse är på=)
puss
/Sir Frasse!
God kväll mina kära läsare.
Igår så kunde jag stolt meddela att jag skrivit in mig på ett rehabiliteringscenter här i stockholm.
Med risk för att göra er besvikna måste jag nu informera er om att jag tvingats "checka ut".
Detta på grund av bristande intresse från diverse hjälporganisationer samt en och annan offentlig strejk!
Nu är jag alltså nere i träsket igen, med risk för permanent ban från ett asbra liv.
Ni som känner mig från Akpu vet att jag inte är den som ger upp trots alla motgångar, så med hjälp av denna blogg ska jag försöka ha flaskan nära till hands.
På tal om flaska! Har ni hört det senaste?
Framöver kommer vi Hjältar ta in så kallade "gästbloggare" för att liva upp stämningen en aning.
Förutom Karro, som har en betydande roll i spelet, så har vi ett par till på lager.
Så håll utkik efter uppdateringar!
Idag så körde jag och Brasse äntligen tillsammans. Vi satt på firman idag och pysslade med diverse träskor när jag plötsligt kom på den briljanta idén:
Vi räknar får!!!!
Sagt och gjort. Vi satte oss i firmans skåpbil och begav oss ut på landet. Brasse hade packat ner papper och penna medans jag fick ta hand om fordonet samt navigeringen.
Vi var väl tillbaka på firman ungefär 5 timmar senare. Brottades hela vägen in på kontoret. Brasse drog mig i håret, jag petade honom i örat. Brasse böjde en sked, jag öppnade en mjölk.
Sådär höll det på. Ett bra tag faktiskt. Tills han efter mycket om och men erkände.
Anledningen till vårat gräl var för att Brasse under färden antecknat att han sett ett får, men efter att ha åkt runt i 4 timmar och 33 minuter och letat efter det här jävla djuret lackade jag och tvingade honom att erkänna. Och eftersom han vägrade var jag tvungen att ta i med hårdstrumporna. Ni vet dom där man använder i en vecka, som sedan hamnar på golvet, för att efter några dagar användas en vecka till.
Fusk är något vi på Hjältar aldrig accepterat, och när det fuskas internt måste personen i fråga hängas ut offentligt.
Så jag tog en bit snöre, (som är hur långt nu igen?), knöt det i Brasses vrister och skickade ut honom genom fönstret.
Och där fick han hänga tills vaktpersonalen kom för att larma vid 20:00.
Morgondagen lär bli spännande. Vi får se vilket humör Brasse är på=)
puss
/Sir Frasse!
Från och med nu är det Sir Super-Frasse.
Tillbaka från rehab.
Då det gick lite hårt till i lördags blev jag efter påtryckningar tvungen att skriva in mig för rehabilitering.
I början var jag emot beslutet, som fattades utan mig, men gav efter ett tag med mig.
Kanske skulle det bli en spännande upplevelse trots allt man läst i diverse tidningar på sistone.
Egentligen så har jag ju inga problem. Jag menar alkoholen ligger väl på samma flöde som nilen en fredagkväll.
Det är först när blodet i ådrorna får lämna plats för den så underbara vätska som man kan börja fundera på eventuell hjälp.
Jag hade valt att ta mig till rehabiliteringscentret på egen hand för att slippa skämma ut eventuella medresenärer.
Det kan väl omöjligtvis vara så att någon i min vänskapskrets skulle vilja ses tillsammans med en missbrukande missbrukare. Därför besparade jag mina vänner detta lidande och satte kurs mot "Ny-starten" som det så fint heter.
Väl framme slogs jag av tanken: "tänk om jag känner någon här?".
Tänk om någon i min släkt sitter här inne och trycker i något hörn alldeles för sig själv, och tycker att livet är åt helvete. Och sen då få syn på mig?! Det skulle ju rasera allt dom lyckats bygga upp under tiden här på centret.
Efter en tids överläggande kom jag fram till att det trots allt skulle vara ganska roligt att bevittna, så jag klev in genom entrén.
Jag stannade upp för att skanna av byggnadens struktur, hitta eventuella flyktvägar och faror. Därefter plockade jag upp en pils ur bakfickan och knäppte upp den.
Jag lät den sakta men säkert hitta sin väg på egen hand ner för strupen.
När denne var tom skrynklades burken ihop för att inte ta upp onödigt med plats, och placerades sedan i papperskorgen. Nu var jag redo att skriva in mig!
Jag gick fram till receptionen. Damen som satt och hammrade på ett tangentbord var nånstans mellan tummen och pekfingret. Mitt mål var att få henne till lillfingret.
För att lyckas med detta bläddrade jag i alla öppningsrepliker jag hade på lager. Till slut hittade jag en perfekt!
Frasse - Duueee, Nog fan varu hårig alltid.
Shit, det var ju inte den jag tänkte på! Nu var det ändå för sent, så jag bad om att få skriva in mig.
Hon slängde upp en pärm med massa formulär på disken och jag började fylla i.
efternamn, namn - Frasse Sir
blablablabalbla
Godkänner du att vi låser in dig på obestämd tid tills vi anser att du är frisk nog att klara av ditt liv på egen hand?
JA!
Nu kände jag mig klar, så jag smällde ihop pärmen, gav den till damen bakom disken, log lite som någon dålig ursäkt för mitt tidigare beteende. Sen gick jag där ifrån.
Nu hade jag skrivit in mig på rehabilitering. Det kändes jävligt skönt faktiskt.
Skulle någon söka på mig i nån spännande databas skulle det stå att jag var inskriven.
När jag gick längs gatorna i staden kunde jag inte sluta le. Jag var så lycklig.
Äntligen skulle jag få rätsida på livet.
Helt plötsligt stegar Bond fram och hejdar mig.
Bond - Men vafan frasse skulle inte du skriva in dig på rehab?
Frasse - Jo det har jag redan gjort.
Bond - Men vafan gör du här då?
Jag fattade inte ett skit av vad han snackade om. Jag hade ju skrivit in mig? Vad mer begär han av mig. Ska jag stå och limma på hon i repan hela eftermiddagen eller? Jag har viktigare saker för mig.
Bond - Jo men syftet med rehabiliteringen är att du ska vara avskärmad från omvärlden under en tid. När du skriver in dig ska du alltså stanna kvar där tills behandligen är fullbordad.
Nu hade jag lessnat på allt skitsnack, så jag tog upp en ny pils, knäppte den samtidigt som jag stegade hemåt.
Bond skrek massa fula ord efter mig men jag låtsades inte höra.
Vad man än gör blir det fel. Det är väl inte meningen att jag ska tillfredsställa alla andra, och låta mig själv springa runt och vara deppig.
Nä, nu ska det bli ändring på saker och ting. Från och med nu är det Sir Super-Frasse.
Jag ska bli mer aktiv inom brottsbekämpning, öl-drickande och tumbrottning.
På återseende!
/Sir Super-Frasse
Då det gick lite hårt till i lördags blev jag efter påtryckningar tvungen att skriva in mig för rehabilitering.
I början var jag emot beslutet, som fattades utan mig, men gav efter ett tag med mig.
Kanske skulle det bli en spännande upplevelse trots allt man läst i diverse tidningar på sistone.
Egentligen så har jag ju inga problem. Jag menar alkoholen ligger väl på samma flöde som nilen en fredagkväll.
Det är först när blodet i ådrorna får lämna plats för den så underbara vätska som man kan börja fundera på eventuell hjälp.
Jag hade valt att ta mig till rehabiliteringscentret på egen hand för att slippa skämma ut eventuella medresenärer.
Det kan väl omöjligtvis vara så att någon i min vänskapskrets skulle vilja ses tillsammans med en missbrukande missbrukare. Därför besparade jag mina vänner detta lidande och satte kurs mot "Ny-starten" som det så fint heter.
Väl framme slogs jag av tanken: "tänk om jag känner någon här?".
Tänk om någon i min släkt sitter här inne och trycker i något hörn alldeles för sig själv, och tycker att livet är åt helvete. Och sen då få syn på mig?! Det skulle ju rasera allt dom lyckats bygga upp under tiden här på centret.
Efter en tids överläggande kom jag fram till att det trots allt skulle vara ganska roligt att bevittna, så jag klev in genom entrén.
Jag stannade upp för att skanna av byggnadens struktur, hitta eventuella flyktvägar och faror. Därefter plockade jag upp en pils ur bakfickan och knäppte upp den.
Jag lät den sakta men säkert hitta sin väg på egen hand ner för strupen.
När denne var tom skrynklades burken ihop för att inte ta upp onödigt med plats, och placerades sedan i papperskorgen. Nu var jag redo att skriva in mig!
Jag gick fram till receptionen. Damen som satt och hammrade på ett tangentbord var nånstans mellan tummen och pekfingret. Mitt mål var att få henne till lillfingret.
För att lyckas med detta bläddrade jag i alla öppningsrepliker jag hade på lager. Till slut hittade jag en perfekt!
Frasse - Duueee, Nog fan varu hårig alltid.
Shit, det var ju inte den jag tänkte på! Nu var det ändå för sent, så jag bad om att få skriva in mig.
Hon slängde upp en pärm med massa formulär på disken och jag började fylla i.
efternamn, namn - Frasse Sir
blablablabalbla
Godkänner du att vi låser in dig på obestämd tid tills vi anser att du är frisk nog att klara av ditt liv på egen hand?
JA!
Nu kände jag mig klar, så jag smällde ihop pärmen, gav den till damen bakom disken, log lite som någon dålig ursäkt för mitt tidigare beteende. Sen gick jag där ifrån.
Nu hade jag skrivit in mig på rehabilitering. Det kändes jävligt skönt faktiskt.
Skulle någon söka på mig i nån spännande databas skulle det stå att jag var inskriven.
När jag gick längs gatorna i staden kunde jag inte sluta le. Jag var så lycklig.
Äntligen skulle jag få rätsida på livet.
Helt plötsligt stegar Bond fram och hejdar mig.
Bond - Men vafan frasse skulle inte du skriva in dig på rehab?
Frasse - Jo det har jag redan gjort.
Bond - Men vafan gör du här då?
Jag fattade inte ett skit av vad han snackade om. Jag hade ju skrivit in mig? Vad mer begär han av mig. Ska jag stå och limma på hon i repan hela eftermiddagen eller? Jag har viktigare saker för mig.
Bond - Jo men syftet med rehabiliteringen är att du ska vara avskärmad från omvärlden under en tid. När du skriver in dig ska du alltså stanna kvar där tills behandligen är fullbordad.
Nu hade jag lessnat på allt skitsnack, så jag tog upp en ny pils, knäppte den samtidigt som jag stegade hemåt.
Bond skrek massa fula ord efter mig men jag låtsades inte höra.
Vad man än gör blir det fel. Det är väl inte meningen att jag ska tillfredsställa alla andra, och låta mig själv springa runt och vara deppig.
Nä, nu ska det bli ändring på saker och ting. Från och med nu är det Sir Super-Frasse.
Jag ska bli mer aktiv inom brottsbekämpning, öl-drickande och tumbrottning.
På återseende!
/Sir Super-Frasse
Frasse bjuder på mat, Men vart är maten?
Lördag kväll och jag va hem bjuden till Frasse på mat och en jävla massa öl.
Frasse och Schnabel som styrt massa saker hela dagen drog hem till Frasse och började med maten. Själv skulle jag möta Bond precis utanför Frasses slott. Tog hand med bond och hälsade samtidigt som vi börja gå över vallgraven. Bond sa jag är så satans hungrig! Ja det ska bli gott med mat, ska bli kul och se vad Frasse hittar på. AA verkligen svara Bond och vi knackar på slotts porten.
Frasse öppnar med ett leende på läpparna och med en korv i ena handen och en öl i den andra såklart! Bond och jag stiger på. Ute i köket står Schnabel och Frasse och äter massa korv med bröd. Ta för er säger Frasse och sätter sig ner. Bond som är skit hungrig går fram mot spisen för att hugga in. Men shit vad är det hära? Vadå säger Frasse med ett leende som en jävla fotboll. Jag går fram och kollar. FÖRFAN korven är ju slut? Frasse och Schnable börjar garva. Shit skit samma tänker jag och öppnar kylskåpet. Nu ska jag förklara för er kära läsare vad som finns i Frasses kylskåp. 4 -5 olikas pasta såser lite smör och ost samt en tom kartong av nå choklad pålägg. Då tänker ni nog det dära kylskåpet är rätt tomt, nej nej resten av alla plats och lite till är fylld av öl. Då menar jag hyllor av öl inte en eller 2 hyllor utan 6 hyllor med öl. Jag knäpper en och sällskapet går ut i vardagsrummet. Frasse drar på lite skön musik och kvällen kan börja. Schnabel som är öl expert hade gjort ett diagram om hur man håller den roligaste fyllan så länge som möjligt men de diagramet sket vi i fullständigt i och körde på i en stabil takt! Schnabel som vill utmana mästaren i att dricka sprit storknar rätt fort och blir medvetslös. Frasse som börjar bli lite små slirig efter okänt antal öl drar till med ett skämt. Vet ni vad som är likt en cheeseburgare? nääe? En neger med gult läppstift. Frasse han vet verkligen hur man skämtar till det! Bond går in i väggen och Frasse skickar hem han med någon taxi.
Nu kan spelet börja.
Frasse hämtar glasen samtidigt som jag hämtar vätskan.
Matchen var igång, Tungvikts fighten som alla har väntat på, Frasse VS Brasse.
Det dricks och det dricks båda håller samma stadiga nivå glas efter glas. Frasse som är den äldre av dom två har lite mer rutin så det blir tungt att hänga på men jag kör så hårt jag kan. Frasse ställer sig upp och går ut i köket och kommer tebax in i rummet med en stor 5 liter tunna och börjar fylla den med öl. SHIT jag kan ju inte vara sämre så jag springer ut i badrummet och lyfter med mig badkaret ut i vardagsrummet och fyller med öl det dricks och det dricks och vi kommer fram till att ingen av oss kan vinna. Så Frasse går till sängs medans jag beger mig iväg på ett hemligt uppdrag.
Uppdraget gick ut på att försöka ta sig hem. Efter ett antal depåstopp längs vägen var jag äntligen hemma.
I morse kändes det som om någon var på väg ut ur huvudet på mig. Värken var helt störd.
Men var det värt det? Klart som fan!!
/Sir Brasse.
Frasse och Schnabel som styrt massa saker hela dagen drog hem till Frasse och började med maten. Själv skulle jag möta Bond precis utanför Frasses slott. Tog hand med bond och hälsade samtidigt som vi börja gå över vallgraven. Bond sa jag är så satans hungrig! Ja det ska bli gott med mat, ska bli kul och se vad Frasse hittar på. AA verkligen svara Bond och vi knackar på slotts porten.
Frasse öppnar med ett leende på läpparna och med en korv i ena handen och en öl i den andra såklart! Bond och jag stiger på. Ute i köket står Schnabel och Frasse och äter massa korv med bröd. Ta för er säger Frasse och sätter sig ner. Bond som är skit hungrig går fram mot spisen för att hugga in. Men shit vad är det hära? Vadå säger Frasse med ett leende som en jävla fotboll. Jag går fram och kollar. FÖRFAN korven är ju slut? Frasse och Schnable börjar garva. Shit skit samma tänker jag och öppnar kylskåpet. Nu ska jag förklara för er kära läsare vad som finns i Frasses kylskåp. 4 -5 olikas pasta såser lite smör och ost samt en tom kartong av nå choklad pålägg. Då tänker ni nog det dära kylskåpet är rätt tomt, nej nej resten av alla plats och lite till är fylld av öl. Då menar jag hyllor av öl inte en eller 2 hyllor utan 6 hyllor med öl. Jag knäpper en och sällskapet går ut i vardagsrummet. Frasse drar på lite skön musik och kvällen kan börja. Schnabel som är öl expert hade gjort ett diagram om hur man håller den roligaste fyllan så länge som möjligt men de diagramet sket vi i fullständigt i och körde på i en stabil takt! Schnabel som vill utmana mästaren i att dricka sprit storknar rätt fort och blir medvetslös. Frasse som börjar bli lite små slirig efter okänt antal öl drar till med ett skämt. Vet ni vad som är likt en cheeseburgare? nääe? En neger med gult läppstift. Frasse han vet verkligen hur man skämtar till det! Bond går in i väggen och Frasse skickar hem han med någon taxi.
Nu kan spelet börja.
Frasse hämtar glasen samtidigt som jag hämtar vätskan.
Matchen var igång, Tungvikts fighten som alla har väntat på, Frasse VS Brasse.
Det dricks och det dricks båda håller samma stadiga nivå glas efter glas. Frasse som är den äldre av dom två har lite mer rutin så det blir tungt att hänga på men jag kör så hårt jag kan. Frasse ställer sig upp och går ut i köket och kommer tebax in i rummet med en stor 5 liter tunna och börjar fylla den med öl. SHIT jag kan ju inte vara sämre så jag springer ut i badrummet och lyfter med mig badkaret ut i vardagsrummet och fyller med öl det dricks och det dricks och vi kommer fram till att ingen av oss kan vinna. Så Frasse går till sängs medans jag beger mig iväg på ett hemligt uppdrag.
Uppdraget gick ut på att försöka ta sig hem. Efter ett antal depåstopp längs vägen var jag äntligen hemma.
I morse kändes det som om någon var på väg ut ur huvudet på mig. Värken var helt störd.
Men var det värt det? Klart som fan!!
/Sir Brasse.
Just nu vill jag bara lägga mig ner och dö.
Det här håller fan inte längre alltså. Eller jo, det gör det fan visst.
Det spelar ingen roll hur jävla risigt man mår dagen efter. Det är garanterat värt det.
Gårdagen inleddes med ett enmansjobb.
Ett flyttlass från solna till hägersten med bil. Som sällskap och öl-hållare bjöd jag med min käre vän Schnabel. Tillsammans körde vi på från nollniohundra och ett par timmar framåt. Därefter bar det iväg till Väsby för att utföra en lite mindre mek-uppg. Väl på plats visade det sig svårare än beräknat.
Bilen, som förövrigt var en Opel Corsa årsmodell nånstans mellan början och nutid, pallades upp. Efter en grundlig inspektion skred vi till verk.
Demonteringen utfördes smärtfritt, men det var också det enda. Efter att ha blivit bjuden på pils var det dags för montering. Biljävelns alla vitala delar var gjorda av plast. Resten av plåt. Hur fan tänkte dom här?
En jävla massa svordomar senare stod bilen på backen igen och vi var redo för avfärd.
Denna gång hem till mig.
Väl framme i min lya knäpptes några pilsner för att fira lördagen. Brasse och Bond hade kommit över för att umgås lite.
Några pils senare var det dags för käk. Då hela sällskapet hade siktet inställt på flaskor var maten lite "skit samma".
15 Dennis Hot Dogs kokades(?) och kombinerades med bröd och ketchup. Sen visade det sig att det bara var Jag och Schnabel som skulle käka. Vi tvingade i oss skiten och sen vare tokfylla på schemat.
Pilsner dukades fram, musik drogs igång, gitarren dammades av. Ja det blev en jävla kväll. Brasse, som är känd för dynamitdrinkar, började blanda i köket. En kvart senare slocknade Schnabel. Vi bar karln till madrassen, kollade pulsen, och återgick till flaskan. Därefter droppade Bond. Taxi beställdes, ett stycke Bond packades in, chaufför betalades och slutligen åkte dom iväg. Då var det bara jag och Brasse vid liv. Här började racet.
Alla glas åkte fram på bordet. Flaskor och burkar tömdes i hinkar som senare hamnade i en jävla massa glas.
Startskottet gick och här är jag nu, sliten som få med en jävla dagen-efter-mage.
Lägenheten ser ut som skit, precis som det ska vara. Har varken middag eller frukost och saknar kraften att åka och handla. Just nu vill jag bara lägga mig ner och dö.
Nu kanske ni får en liten inblick i hur det är att vara hjälte. Man ska vara störst bäst och tapprast.
Men när två hjältar ställs mot varandra, ja då blir utgången pannkaka.
Var Brasse tog vägen har jag ingen aning om. Jag har försökt nå karln men utan resultat.
Var det värt det? Klart som fan!!
/Sir Frasse
Det spelar ingen roll hur jävla risigt man mår dagen efter. Det är garanterat värt det.
Gårdagen inleddes med ett enmansjobb.
Ett flyttlass från solna till hägersten med bil. Som sällskap och öl-hållare bjöd jag med min käre vän Schnabel. Tillsammans körde vi på från nollniohundra och ett par timmar framåt. Därefter bar det iväg till Väsby för att utföra en lite mindre mek-uppg. Väl på plats visade det sig svårare än beräknat.
Bilen, som förövrigt var en Opel Corsa årsmodell nånstans mellan början och nutid, pallades upp. Efter en grundlig inspektion skred vi till verk.
Demonteringen utfördes smärtfritt, men det var också det enda. Efter att ha blivit bjuden på pils var det dags för montering. Biljävelns alla vitala delar var gjorda av plast. Resten av plåt. Hur fan tänkte dom här?
En jävla massa svordomar senare stod bilen på backen igen och vi var redo för avfärd.
Denna gång hem till mig.
Väl framme i min lya knäpptes några pilsner för att fira lördagen. Brasse och Bond hade kommit över för att umgås lite.
Några pils senare var det dags för käk. Då hela sällskapet hade siktet inställt på flaskor var maten lite "skit samma".
15 Dennis Hot Dogs kokades(?) och kombinerades med bröd och ketchup. Sen visade det sig att det bara var Jag och Schnabel som skulle käka. Vi tvingade i oss skiten och sen vare tokfylla på schemat.
Pilsner dukades fram, musik drogs igång, gitarren dammades av. Ja det blev en jävla kväll. Brasse, som är känd för dynamitdrinkar, började blanda i köket. En kvart senare slocknade Schnabel. Vi bar karln till madrassen, kollade pulsen, och återgick till flaskan. Därefter droppade Bond. Taxi beställdes, ett stycke Bond packades in, chaufför betalades och slutligen åkte dom iväg. Då var det bara jag och Brasse vid liv. Här började racet.
Alla glas åkte fram på bordet. Flaskor och burkar tömdes i hinkar som senare hamnade i en jävla massa glas.
Startskottet gick och här är jag nu, sliten som få med en jävla dagen-efter-mage.
Lägenheten ser ut som skit, precis som det ska vara. Har varken middag eller frukost och saknar kraften att åka och handla. Just nu vill jag bara lägga mig ner och dö.
Nu kanske ni får en liten inblick i hur det är att vara hjälte. Man ska vara störst bäst och tapprast.
Men när två hjältar ställs mot varandra, ja då blir utgången pannkaka.
Var Brasse tog vägen har jag ingen aning om. Jag har försökt nå karln men utan resultat.
Var det värt det? Klart som fan!!
/Sir Frasse
Frasse gnäller och Bond gör debut
Frasse Frasse och återigen Frasse. Han bara gnäller på mig. Gnäll Frasse. Han säger att jag inte lyssnar på vad han säger och att jag ser helt tom ut när han pratar med mig. Senaste månaden har varit sjukt jobbig! Typ lika jobbig som en gång när en liten unge gick efter mig i flera timmar och bad om en tio krona, Tian då? Tian då? Tian då?
Efter 2 timmars utskällning från Frasse så började jag ta åt mig av det han sa. Du lyssnar inte? Jag lyssnar väl? Bara sitter i min stol och inte gör ett skit? Själv tycker jag att jag varit med om otroligt mycket den senaste tiden. Jag har hoppat hopprep med indianer, spelat kula med jättar och åkt skridskor med fiskar. Frasse gnäller lite till ( Jag tar det som gnäll eftersom allt som är negativt inte är positivt eller hur det nu blir?) Jag vet att Frasse vill mitt bästa men att ha mage nog att säga att jag inte gör något det är väl att ta i!
BOOM KRASH BOOM. Vad vad de? Frasse kollar lite konstigt på mig och säger vad va vadå? Jag tror Frasse måste kolla upp hörseln. Helt plötsligt kommer det in tre maskerade män på kontoret. En av dem har en uzi den andra en bazooka och den 3e har en kundvagn med betong i. En av männen skjuter iväg en missil från bazookan. Jag slänger mig åt sidan och tar med mig Frasse i farten. Missilen som sprängde bort hela väggen bakom oss gjorde så att de blev en spricka i taket och det ramlar ner lite stenar på mig och Frasse som ligger på golvet. Frasse skriker " VAFAN HÅLLER DU PÅ MED BRASSE?" Jag har inte tid att lyssna på Frasses gnäll när det är tre män som försöker döda oss. På golvet ligger en linjal så jag tar upp den och kastar den i väggen så att den studsar och träffar ena skurken i huvudet. Samtidigt springer jag tvärs över kontoret och slänger mig bakom soffan. Mannen med uzin skjuter efter mig och missar allt! Nu är både bazooka killen och uzi skurken slut på skott! Jag går fram mot skurkarna för att börja slåss. Helt plötsligt kommer det en kundvang full med betong rusandes emot mig. Jag trollar snabbt fram en hopp matta och börjar hoppa. En volt 2 volter 3 4 5 och en backspin mega super duper 200 och kundvagnen missar mig precis!
Skurkarna radar upp sig och gör sig redo för att gå till anfall med knytnävarna. Snabbt som bara tusan tar jag upp radion och säger vad som pågår. Jag får svar och säger att han är där om tre röda. Dom tre skurkarna börjar slå sparka mot mig. Jag hoppar undan för en spark duckar för ett slag. Vad gör Frasse för något? Han bara står och kollar på, SHIT. Jag andvänder radio commandot Need backup. Shit Frasse verkar vara afk. Helt plötsligt hör jag Roger that på radion det är Bond som kommer in rusandes i rummet. Samtidigt som jag aktar mig för alla slag och sparkar skriker jag YO BOND. Bond svarar YO BRASSE. Bond tar tag i ena skurken och kastar in han i väggen samtidigt som jag gör en fly kick och skurken flyger rakt på Frasse. Den tredje blir så rädd för Bonds pondus så han springer därifrån.
Jag tackar Bond för hjälpen och ger han en klapp på axeln. Även fast man är superhjälte kan man inte klara av allt själv och med vinden så är Bond borta. Jag kollar mot Frasse där han ligger på golvet. Nu är skurken borta och det ligger ett bord på Frasse. Jag tar undan bordet och hjälper Frasse på fötter. Frasse ser galen ut. Han skriker åt mig. Vafan ska du kasta ett bord på mig? Och hoppar runt och sparka i luften som en jävla fjolla. Kolla hur kontoret ser ut det är helt förstört vad håller du på med Brasse? Jag kollar runt lite och ser att kontoret ligger i spillror. Det är väll inte så konstigt svarar jag. Vad trodde du dom tre skurkarna skulle göra? Klappa oss och ta en fika? Frasse blänger på mig och bara skakar på huvudet. För att lätta upp stämningen lite säger jag. Det va iaf tur att Bond kom. Frasse säger. Bond, James Bond? Men Frasse förfan han heter ju James, Bond James.
/Sir Brasse.
Efter 2 timmars utskällning från Frasse så började jag ta åt mig av det han sa. Du lyssnar inte? Jag lyssnar väl? Bara sitter i min stol och inte gör ett skit? Själv tycker jag att jag varit med om otroligt mycket den senaste tiden. Jag har hoppat hopprep med indianer, spelat kula med jättar och åkt skridskor med fiskar. Frasse gnäller lite till ( Jag tar det som gnäll eftersom allt som är negativt inte är positivt eller hur det nu blir?) Jag vet att Frasse vill mitt bästa men att ha mage nog att säga att jag inte gör något det är väl att ta i!
BOOM KRASH BOOM. Vad vad de? Frasse kollar lite konstigt på mig och säger vad va vadå? Jag tror Frasse måste kolla upp hörseln. Helt plötsligt kommer det in tre maskerade män på kontoret. En av dem har en uzi den andra en bazooka och den 3e har en kundvagn med betong i. En av männen skjuter iväg en missil från bazookan. Jag slänger mig åt sidan och tar med mig Frasse i farten. Missilen som sprängde bort hela väggen bakom oss gjorde så att de blev en spricka i taket och det ramlar ner lite stenar på mig och Frasse som ligger på golvet. Frasse skriker " VAFAN HÅLLER DU PÅ MED BRASSE?" Jag har inte tid att lyssna på Frasses gnäll när det är tre män som försöker döda oss. På golvet ligger en linjal så jag tar upp den och kastar den i väggen så att den studsar och träffar ena skurken i huvudet. Samtidigt springer jag tvärs över kontoret och slänger mig bakom soffan. Mannen med uzin skjuter efter mig och missar allt! Nu är både bazooka killen och uzi skurken slut på skott! Jag går fram mot skurkarna för att börja slåss. Helt plötsligt kommer det en kundvang full med betong rusandes emot mig. Jag trollar snabbt fram en hopp matta och börjar hoppa. En volt 2 volter 3 4 5 och en backspin mega super duper 200 och kundvagnen missar mig precis!
Skurkarna radar upp sig och gör sig redo för att gå till anfall med knytnävarna. Snabbt som bara tusan tar jag upp radion och säger vad som pågår. Jag får svar och säger att han är där om tre röda. Dom tre skurkarna börjar slå sparka mot mig. Jag hoppar undan för en spark duckar för ett slag. Vad gör Frasse för något? Han bara står och kollar på, SHIT. Jag andvänder radio commandot Need backup. Shit Frasse verkar vara afk. Helt plötsligt hör jag Roger that på radion det är Bond som kommer in rusandes i rummet. Samtidigt som jag aktar mig för alla slag och sparkar skriker jag YO BOND. Bond svarar YO BRASSE. Bond tar tag i ena skurken och kastar in han i väggen samtidigt som jag gör en fly kick och skurken flyger rakt på Frasse. Den tredje blir så rädd för Bonds pondus så han springer därifrån.
Jag tackar Bond för hjälpen och ger han en klapp på axeln. Även fast man är superhjälte kan man inte klara av allt själv och med vinden så är Bond borta. Jag kollar mot Frasse där han ligger på golvet. Nu är skurken borta och det ligger ett bord på Frasse. Jag tar undan bordet och hjälper Frasse på fötter. Frasse ser galen ut. Han skriker åt mig. Vafan ska du kasta ett bord på mig? Och hoppar runt och sparka i luften som en jävla fjolla. Kolla hur kontoret ser ut det är helt förstört vad håller du på med Brasse? Jag kollar runt lite och ser att kontoret ligger i spillror. Det är väll inte så konstigt svarar jag. Vad trodde du dom tre skurkarna skulle göra? Klappa oss och ta en fika? Frasse blänger på mig och bara skakar på huvudet. För att lätta upp stämningen lite säger jag. Det va iaf tur att Bond kom. Frasse säger. Bond, James Bond? Men Frasse förfan han heter ju James, Bond James.
/Sir Brasse.
Sånt slöseri med deg!
Äntligen Fredag!
Dagen började rätt sämst. Mega-snoose, uber-dusch, tok-köra till jobbet kombinerat med en huvudvärk som förmodligen härstammade från tjernobyl eller nåt.
Väl på jobbet var det segstart som gällde. Brasse var på plats för ovanlighetens skull. Dock lika borta som vanligt.
Min uppdragsgivare var på ovanligt bra humör. Han kom gåendes i korridoren med en bunt papper och smålog lite.
Jag var ju självklart tvungen att fråga varför han var så jävla glad. Det är inte ofta man ser karl i det skicket.
Som svar fick jag att han höll i förra årets resultat och det såg bra ut.
Förra årets resultat? Nu? Aja, bättre sent än aldrig.
Vi hade gått med vinst!!!! För första gången sedan verksamheten sattes i rullning har vi börjat tjäna pengar!
Siffrorna visade på en vinst strax över 400 spänn! För detta hade karln köpt in en jävla massa bullar som han bjöd runt på kontoret.
I början kändes det jättekul att vi redovisat en vinst, men när pengarna sen placerades i runda jävla kaneldoftande skitprylar lackade jag. Sånt slöseri med deg!
Jag var tvungen att visa mitt missnöje på något sätt.
Tog mitt pick o pack och begav mig till malmö. Jag ville sätta dit karln rejält, och för det var jag tvungen att tänka stort. Riktigt stort.
När jag anlänt till staden som alltid gråter, Malmö, hade jag allt klart för mig. Jag visste precis hur jag skulle kunna visa världen vilken sopa jag hade som arbetsgivare.
Ett samtal senare var helikopter modell as stor fixad, en jävla massa rep, målarfärg och ett TV-team.
Jag begav mig sedan mot turning torso. För er vars klockor inte ringer kan jag berätta att det är en byggnad av kuber som vrider sig mot vattnet och omvärlden. Den ser helt enkelt ut som en skruv.
I dessa kuber är det bostäder av dyr sort, och har mer eller mindre blivit en symbol för staden.
Då Malmö för Sverige är som 50-öringar för mig kändes måltavlan perfekt.
Från helikoptern firade jag ner repen som sedan fästes i öglor i varsin kant på byggnaden.
En bit bort skymtade jag TV-teamet filmandes från sin egna helikopter.
När jag blivit informerad om att vi var i sändning vred jag till på spaken och hela ekipaket sattes i rörelse. Med ett knyck vred jag tillbaka byggnaden så den liknade en cylinder. Här ska det inte finnas nåra jävla skruvar, skrek jag i min ensamhet.
Därefter landade jag på taket och i ultrarapid målade jag hela not-turning torso som en pripps blå burk.
Malmös landmärke hade förvandlats från en skulptur till skruvad verklighet och från skruvad verklighet till en ölburk på bara några minuter.
När jag var klar hade nyheten spridits världen över. Pripps försäljning ökade nåt fruktansvärt, och personen som fick stå till svars för det hela blev såklart min uppdragsgivare.
Som straff var han tvungen att betala 174 miljoner euro för att bygga om hela skiten.
Pengarna togs tyvärr från vårat bolag, så vinsten hade gått från +400 till +-0 *(på jävla bullar), och från +-0 till -174 miljarder euro på en och samma dag.
Min situation är i dagsläget oklar. För närvarande pågås diverse möten huruvuda dom ska behålla mig som hjälte eller lämna mig att dö i någon avlägsen galax.
För mig kvittrar det.. som alltid=)
Trevlig Fredag gott folk.
/Sir Frasse
Dagen började rätt sämst. Mega-snoose, uber-dusch, tok-köra till jobbet kombinerat med en huvudvärk som förmodligen härstammade från tjernobyl eller nåt.
Väl på jobbet var det segstart som gällde. Brasse var på plats för ovanlighetens skull. Dock lika borta som vanligt.
Min uppdragsgivare var på ovanligt bra humör. Han kom gåendes i korridoren med en bunt papper och smålog lite.
Jag var ju självklart tvungen att fråga varför han var så jävla glad. Det är inte ofta man ser karl i det skicket.
Som svar fick jag att han höll i förra årets resultat och det såg bra ut.
Förra årets resultat? Nu? Aja, bättre sent än aldrig.
Vi hade gått med vinst!!!! För första gången sedan verksamheten sattes i rullning har vi börjat tjäna pengar!
Siffrorna visade på en vinst strax över 400 spänn! För detta hade karln köpt in en jävla massa bullar som han bjöd runt på kontoret.
I början kändes det jättekul att vi redovisat en vinst, men när pengarna sen placerades i runda jävla kaneldoftande skitprylar lackade jag. Sånt slöseri med deg!
Jag var tvungen att visa mitt missnöje på något sätt.
Tog mitt pick o pack och begav mig till malmö. Jag ville sätta dit karln rejält, och för det var jag tvungen att tänka stort. Riktigt stort.
När jag anlänt till staden som alltid gråter, Malmö, hade jag allt klart för mig. Jag visste precis hur jag skulle kunna visa världen vilken sopa jag hade som arbetsgivare.
Ett samtal senare var helikopter modell as stor fixad, en jävla massa rep, målarfärg och ett TV-team.
Jag begav mig sedan mot turning torso. För er vars klockor inte ringer kan jag berätta att det är en byggnad av kuber som vrider sig mot vattnet och omvärlden. Den ser helt enkelt ut som en skruv.
I dessa kuber är det bostäder av dyr sort, och har mer eller mindre blivit en symbol för staden.
Då Malmö för Sverige är som 50-öringar för mig kändes måltavlan perfekt.
Från helikoptern firade jag ner repen som sedan fästes i öglor i varsin kant på byggnaden.
En bit bort skymtade jag TV-teamet filmandes från sin egna helikopter.
När jag blivit informerad om att vi var i sändning vred jag till på spaken och hela ekipaket sattes i rörelse. Med ett knyck vred jag tillbaka byggnaden så den liknade en cylinder. Här ska det inte finnas nåra jävla skruvar, skrek jag i min ensamhet.
Därefter landade jag på taket och i ultrarapid målade jag hela not-turning torso som en pripps blå burk.
Malmös landmärke hade förvandlats från en skulptur till skruvad verklighet och från skruvad verklighet till en ölburk på bara några minuter.
När jag var klar hade nyheten spridits världen över. Pripps försäljning ökade nåt fruktansvärt, och personen som fick stå till svars för det hela blev såklart min uppdragsgivare.
Som straff var han tvungen att betala 174 miljoner euro för att bygga om hela skiten.
Pengarna togs tyvärr från vårat bolag, så vinsten hade gått från +400 till +-0 *(på jävla bullar), och från +-0 till -174 miljarder euro på en och samma dag.
Min situation är i dagsläget oklar. För närvarande pågås diverse möten huruvuda dom ska behålla mig som hjälte eller lämna mig att dö i någon avlägsen galax.
För mig kvittrar det.. som alltid=)
Trevlig Fredag gott folk.
/Sir Frasse
Är det bara jag eller håller Brasse på att bli helt jävla tokig?
Helgen närmar sig med stormsteg. Jobbet har gått riktigt trögt idag.
Brasse kom tillbaka från sin semester, men han är fortfarande inte helt hundra. På morgonmötet satt vi och diskuterade våran framtid som hjältar, och på vilka sätt vi skulle kunna utvecklas. Som ni märker börjar jobben att sina vilket förmodligen har att göra med den pågående så kallade finanskrisen. För att överleva som organisation behöver vi utveckla vårat utbud samt erbjuda våra kunder mervärde. Jag kom fram till en del bra prylar som jag ville lyfta upp till diskussion, men brasse stirrade bara tomt i mina ögon. Vad jag än la fram studsade det tillbaka på brasses klarlackade ögon.
Vad fan är det karln tänker på hela tiden? Det går inte att få nån kontakt med honom. Det verkar inte ens som att han märker att jag står och pratar.
När jag diskuterat ämnet med våran uppdragsgivare ett tag avbröts vi plötsligt av ett fruktansvärt skrik.
Det var Brasse som tokgapade samtidigt som han duckade. Därefter följde något som kan liknas med en påverkad ölburk som dansar breakdance. Det såg jättelöjligt ut faktiskt.
Efter ett tag lugnade han ner sig, satte sig på stolen igen, och fortsatte stirra ut i rummet.
Är det bara jag eller håller Brasse på att bli helt jävla tokig?
Jag hoppas bara att det här är en fas, så jag slipper dras med det för resten av mitt liv.
Blir det inte bättre så kan saker och ting bli en aning mer komplicerade. Jag tänker såklart på våran ärkefiende, nämnligen Karro!
Nog för att jag klarade av sex rånare för ett par dagar sen, men Karro är något helt annat. Hon är ingen hjälte som mig och Brasse. Tvärtom så kallar hon sig för Anti-hjälte. Då hon inte besitter några speciella krafter, som mig och brasse, har hon startat en forskningsverksamhet med inriktning HnS. (Hide ´n´ Seek)
Håll tummarna att det löser sig för oss.
Nu ska jag skita.
Puss
/Sir Frasse!
När folk kommer över vill dom ha två saker!
Dagen efter! Exklusive bakfyllan såklart. Men känslan är densamma. Igår var jag Kung, och lät alla bevittna vad som närmast kan beskrivas som en heroisk gärning.
Livet i rampljuset är inte så pjåkigt egentligen. Jag har exempelvis fått en ny Facebook-vän, spons på pils och en bättre självkänsla.
Mina räkningar blir betalda också, tyvärr av mig själv, precis som vanligt. Men betalas gör dom iaf.
Idag hade jag finbesök av Brasse!
Det ringer på dörren när jag sitter och polerar slagträt, och utanför står Brasse med en soffa på axeln. En hörnsoffa kan tilläggas.
Han hade tydligen några över och då tänkte han på mig! Han e bra go den där gubben.
Så nu sitter jag här i min lya med två soffor helt plötsligt och en tredje på väg.
Ni kanske undrar vad jag ska göra av alla dessa möbler, och det ska jag förklara för er.
När folk kommer över vill dom ha två saker!
Det första är Pilsner, och det andra är nånstans att parkera arslet.
Och nu har jag både och!!! Kan det bli bättre?
Nu fattas bara lite tv-spel, folk och en jävla helg. Sen är det komplett.se
Imorgon är förövrigt sista dagen som fri man. Nån frasse vid namn IPRED kommer tydligen och ska ställa till det.
Jag har lokaliserat alternativa lösningar som gör det möjligt att på något vänster skriva alla ettor och nollor på arabiska.
Detta ska tydligen vara svårt att översätta och brukar kallas i folkmun för Krypterat.
För spanarna kommer det att se ut såhär:
أوَّل و صفر
Ni fattar vart jag vill komma med detta! Dom tror att dom är så jävla hajj på datorer och allt vad det innebär, men får panik när det ser ut som ovan. Hur svårt är det?
www.google.se
swedish - arabic lexikon
ord för ord
ettor
och
nollor
Amatörer!
Ladda nu ner en jävla massa skräp, helst arabiskt skräp, och lev livet. Var lite busiga!
Puss
/Sir Frasse
Livet i rampljuset är inte så pjåkigt egentligen. Jag har exempelvis fått en ny Facebook-vän, spons på pils och en bättre självkänsla.
Mina räkningar blir betalda också, tyvärr av mig själv, precis som vanligt. Men betalas gör dom iaf.
Idag hade jag finbesök av Brasse!
Det ringer på dörren när jag sitter och polerar slagträt, och utanför står Brasse med en soffa på axeln. En hörnsoffa kan tilläggas.
Han hade tydligen några över och då tänkte han på mig! Han e bra go den där gubben.
Så nu sitter jag här i min lya med två soffor helt plötsligt och en tredje på väg.
Ni kanske undrar vad jag ska göra av alla dessa möbler, och det ska jag förklara för er.
När folk kommer över vill dom ha två saker!
Det första är Pilsner, och det andra är nånstans att parkera arslet.
Och nu har jag både och!!! Kan det bli bättre?
Nu fattas bara lite tv-spel, folk och en jävla helg. Sen är det komplett.se
Imorgon är förövrigt sista dagen som fri man. Nån frasse vid namn IPRED kommer tydligen och ska ställa till det.
Jag har lokaliserat alternativa lösningar som gör det möjligt att på något vänster skriva alla ettor och nollor på arabiska.
Detta ska tydligen vara svårt att översätta och brukar kallas i folkmun för Krypterat.
För spanarna kommer det att se ut såhär:
أوَّل و صفر
Ni fattar vart jag vill komma med detta! Dom tror att dom är så jävla hajj på datorer och allt vad det innebär, men får panik när det ser ut som ovan. Hur svårt är det?
www.google.se
swedish - arabic lexikon
ord för ord
ettor
och
nollor
Amatörer!
Ladda nu ner en jävla massa skräp, helst arabiskt skräp, och lev livet. Var lite busiga!
Puss
/Sir Frasse
Hur långt är ett snöre btw?
Jag var så jävla nervös där jag satt på firman. Inte nog med att jag satsat hela mitt sparande på svart, jag hade även uppdraget att tänka på. Naglar strimlades i ultrarapid och blåmärken uppenbarade sig på låren efter allt trummande.
När fan är det dags? Hörde jag mig säga alldeles innan larmet gick.
SHIT! NICE!
Jag sladdade bort längs korridorerna ner till vapenförrådet.
Eftersom jag var själv idag så sparades det inte på utrustning.
Kapsyl
Tesked
Tom polly-påse
Fjärrkontroll
McDonalds-mugg
Pils
Skruvstäd
Puffror av div kaliber
CHECK!
Jag slängde ner ett snöre för säkerhets skull. Hur långt är ett snöre btw?
När packningen var klar begav jag mig till sparkcykeln. Då det var ett enmansjobb kändes bilen överflödig.
I turbofart blåste jag genom kvarterer och bankhuset växte sig större och större ju närmre jag kom.
Ungefär här kom jag på att jag inte hade någon plan. Vafan?!
Jag måste ta en sekund och fundera ut nåt bra! sa jag samtidigt som jag stampade på bromsen.
Men inget hände. JUSSTE jävlar! Brasse och jag kopplade ur bromsarna för några dagar sen när vi sladdade runt på kontoret. SHIT!
Med huvudet före flög jag in genom dom låsta glasdörrarna till banken. När jag seglade i luften påväg fram genom lobbyn halsade jag en pilsner och drog därefter fram en tesked. Då lobbyn var ganska lång, och jag fortfarande var luftburen passade jag på att sänka ytterligare en pilsner.
Efter en trekvart fjorton dar landade jag säkert på golvet mitt i banken. Slet fram skeden, tryckte upp mig mot väggen och lyssnade. När jag konstaterat att det var knäpptyst tog jag skeden och använde den som spegel för att kika runt hörnet ner mot valvet. Det lät som en riktigt bra idé, och jag var väldigt imponerad av mig själv vid det här laget. Men det som funkar i teorin, fungerar inte alltid i praktiken. Skeden var inte diskad! Jag såg inte ett jävla någe.
Hjärnan jobbade på högvarv för att försöka hitta en alternativ plan.
Jag ställde McDonaldsmuggen uppochner på golvet. På den placerade jag skruvstädet och tvingade fast kapsylen i denna. Med hjälp av muggen kunde jag rotera hela konstruktionen och på så vis hitta rätt vinkel. Tyvärr hade kapsylen nåt plastskit på insidan så sikten var noll.
Efter ett tag lessnade jag och stoppade fram huvudet istället. Nu kunde jag se tre beväpnade rånare stå utanför valvet. Innanför kunde jag höra röster från åtminstone tre till.
För att säkra ingången tog jag fram fjärrkontrollen och la den i den tomma polly-påsen.
Med en riktig rökare kastade jag iväg hela ekipaget mot rånarna och träffade en av dom i bröstet. Det jag inte räknat med var att dom förmodligen hade västar på sig, för han rubbades inte för fem öre.
Shit! Nu hade jag blivit avslöjad. Rånarna började skjuta mot mig och jag tvingades söka skydd bakom hörnet.
Typ här kom jag på att jag faktistk hade tagit med mig en puffra, så den flög fram fort som bara den och elden besvarades. (Jag skjuter förövrigt med ögonen stängda, då risken att få krut i ögonen är en på triljonen, och den risken tar jag bara inte).
Några magasin senare låg alla tre på marken, och jag satte fart mot valvet.
Frasse goes stealth!
Jag smög upp brevid dörren till valvet och tog fram ett sex-pack pils. Därefter började jag skaka dom små burkarna något fruktansvärt. Ett par minuter senare kastade jag in dom, en efter en, tills alla låg strategiskt placerade inne i valvet.
Nu kunde jag höra på rånarna att dom blivit väldigt stressade. Nu hade jag min chans. Jag måste ta den!
Jag kastade mig i sidleds över ingången samtidigt som jag med min otroliga precision sköt hål på alla sex burkar inne i valvet. Detta orsakade ett jävla pådrag. Rånarna fick öl precis överallt, i ögonen, öronen och framförallt, munnen.
Då jag fått dom ur balans sprang jag in, tog upp en pils, smakade lite, sen handfängslade jag alla tre. Därefter gick jag och drack ur dom resterande fem burkarna. Synd på ölen, men jag fick uppdraget utfört, och det är väl det som räknas?
Väl ute i det fria hyllades jag som en riktig hjälte. Människor applåderade, fotografer körde japanstuket, barn grät. Vänta! Grät barnen? Ja tyvärr...
Jag hade varit så uppspelt under hela dagen att jag glömt ta på mig både kalsonger och byxor. Allt som täckte min kropp var en skjorta och en splips.
Jag var ju självklart tvungen att be om ursäkt för detta, och när det var gjort, ja då var allt som vanligt igen.
Slutet gott, allting gott!
På återseende!
/Sir Frasse!
När fan är det dags? Hörde jag mig säga alldeles innan larmet gick.
SHIT! NICE!
Jag sladdade bort längs korridorerna ner till vapenförrådet.
Eftersom jag var själv idag så sparades det inte på utrustning.
Kapsyl
Tesked
Tom polly-påse
Fjärrkontroll
McDonalds-mugg
Pils
Skruvstäd
Puffror av div kaliber
CHECK!
Jag slängde ner ett snöre för säkerhets skull. Hur långt är ett snöre btw?
När packningen var klar begav jag mig till sparkcykeln. Då det var ett enmansjobb kändes bilen överflödig.
I turbofart blåste jag genom kvarterer och bankhuset växte sig större och större ju närmre jag kom.
Ungefär här kom jag på att jag inte hade någon plan. Vafan?!
Jag måste ta en sekund och fundera ut nåt bra! sa jag samtidigt som jag stampade på bromsen.
Men inget hände. JUSSTE jävlar! Brasse och jag kopplade ur bromsarna för några dagar sen när vi sladdade runt på kontoret. SHIT!
Med huvudet före flög jag in genom dom låsta glasdörrarna till banken. När jag seglade i luften påväg fram genom lobbyn halsade jag en pilsner och drog därefter fram en tesked. Då lobbyn var ganska lång, och jag fortfarande var luftburen passade jag på att sänka ytterligare en pilsner.
Efter en trekvart fjorton dar landade jag säkert på golvet mitt i banken. Slet fram skeden, tryckte upp mig mot väggen och lyssnade. När jag konstaterat att det var knäpptyst tog jag skeden och använde den som spegel för att kika runt hörnet ner mot valvet. Det lät som en riktigt bra idé, och jag var väldigt imponerad av mig själv vid det här laget. Men det som funkar i teorin, fungerar inte alltid i praktiken. Skeden var inte diskad! Jag såg inte ett jävla någe.
Hjärnan jobbade på högvarv för att försöka hitta en alternativ plan.
Jag ställde McDonaldsmuggen uppochner på golvet. På den placerade jag skruvstädet och tvingade fast kapsylen i denna. Med hjälp av muggen kunde jag rotera hela konstruktionen och på så vis hitta rätt vinkel. Tyvärr hade kapsylen nåt plastskit på insidan så sikten var noll.
Efter ett tag lessnade jag och stoppade fram huvudet istället. Nu kunde jag se tre beväpnade rånare stå utanför valvet. Innanför kunde jag höra röster från åtminstone tre till.
För att säkra ingången tog jag fram fjärrkontrollen och la den i den tomma polly-påsen.
Med en riktig rökare kastade jag iväg hela ekipaget mot rånarna och träffade en av dom i bröstet. Det jag inte räknat med var att dom förmodligen hade västar på sig, för han rubbades inte för fem öre.
Shit! Nu hade jag blivit avslöjad. Rånarna började skjuta mot mig och jag tvingades söka skydd bakom hörnet.
Typ här kom jag på att jag faktistk hade tagit med mig en puffra, så den flög fram fort som bara den och elden besvarades. (Jag skjuter förövrigt med ögonen stängda, då risken att få krut i ögonen är en på triljonen, och den risken tar jag bara inte).
Några magasin senare låg alla tre på marken, och jag satte fart mot valvet.
Frasse goes stealth!
Jag smög upp brevid dörren till valvet och tog fram ett sex-pack pils. Därefter började jag skaka dom små burkarna något fruktansvärt. Ett par minuter senare kastade jag in dom, en efter en, tills alla låg strategiskt placerade inne i valvet.
Nu kunde jag höra på rånarna att dom blivit väldigt stressade. Nu hade jag min chans. Jag måste ta den!
Jag kastade mig i sidleds över ingången samtidigt som jag med min otroliga precision sköt hål på alla sex burkar inne i valvet. Detta orsakade ett jävla pådrag. Rånarna fick öl precis överallt, i ögonen, öronen och framförallt, munnen.
Då jag fått dom ur balans sprang jag in, tog upp en pils, smakade lite, sen handfängslade jag alla tre. Därefter gick jag och drack ur dom resterande fem burkarna. Synd på ölen, men jag fick uppdraget utfört, och det är väl det som räknas?
Väl ute i det fria hyllades jag som en riktig hjälte. Människor applåderade, fotografer körde japanstuket, barn grät. Vänta! Grät barnen? Ja tyvärr...
Jag hade varit så uppspelt under hela dagen att jag glömt ta på mig både kalsonger och byxor. Allt som täckte min kropp var en skjorta och en splips.
Jag var ju självklart tvungen att be om ursäkt för detta, och när det var gjort, ja då var allt som vanligt igen.
Slutet gott, allting gott!
På återseende!
/Sir Frasse!
Burgarna ruttna med en eftersmak av neger.
Fan vad slarvig jag har blivit på sistone. Glömmer att blogga var och varannan dag numera. Det som händer när jag "glömmer" bloggen är att jag får dubbelt så mycket att skriva om när jag väl sätter mig. Och vad jag fått lära mig av er läsare är att ni inte gillar dom långa och informativa innehållen. Därför blir det rätt jobbigt när det väl händer.
Igår var det tänkt att hänga med Brasse, men jag fick inte tag på karln och han hörde inte av sig så jag blev hemma.. till en början... Kovack, skräddaren mellan bröden, som han även kallas, messade.
Kovack - Film?
Frasse - Nae..
Kovack - Pils?
Frasse - Lätt.
Snäll som han är erbjöd han sig att vara nykter, så han både kunde hämta och skjutsa hem mig. NICE!
Hemma hos Kovack korkade jag upp samtidigt som jag förberedde inför film. Under tiden satt han och tränade självförsvar med sin papegojja. Tydligen är det en grå superpapegojja ingen hört talas om än. Ragna heter den btw..
Ni ser vad jag svävar bort från ämnet så fort jag får chansen. Hittills en jävla massa rader innehållande skitsnack för er grymt intresserade läsare. Sorry...
Idag har jag iaf varit på utbildning med litet u. Hade jag börjat med ordet utbildning så hade det stavats med stort U.
Men det var inte det jag fick lära mig idag. Då jag har lite svårt att skilja mig från vanliga människor, ni vet med hjälterollen och allt, behövde jag lite inspiration. Jag fick ett tips från min arbetsgivare om en föreläsning på SF i Heron City. För att smälta in lite bättre bjöd jag med Kovack som sidekick.
Karln som skulle hålla i utbildningen hette Kenny Starfighter. En galaxhjälte från en annan planet, med hairminator och glass i högsta hugg tvärägde under presentationen av Kenny Begins.
Sudda sudda sudda sudda sudda sudda.......
Hopp...
Radbyte..
Hopp..
Puh, ni ska orka läsa hela inlägget också, tänk på det.
När jag kommit hem drog jag till McDonalds i rissne och köpte på mig föda. Väl hemma bunkrade jag upp med film och hela paketet. Maten smaka SKIT! Vilka jävla amatörer det är som jobbar där. Blir så jävla less när maten smakar röv, och man är för långt ifrån för att gå och klaga. Jag vill förbereda er på ord som kanske inte passar in här, så tillhör du min familj eller har barn brevid dig BLUNDA! Bröden var kolsvarta, hälften av ingridienserna saknades och burgarna ruttna med en eftersmak av neger.
Det är sista gången jag handlar där! Idioter. 100 spänn i sjön och en jävligt hungrig mage senare proppade jag i mig en påse polly och här sitter jag nu, deprimerad, lack, trött och jävligt irriterad.
Utöver det här så undrar jag fan hur Brasse mår. Är det någon som varit i kontakt med karln kan ni väl skriva en liten rad så jag vet att han lever. eller njurar.. eller vad som..
Imorgon är det en ny dag, med ett bankrån inplanerat. Som det ser ut nu är jag grymt otaggad, men jag måste göra det som krävs av mig oavsett vilket tillstånd jag befinner mig i,
Håll tummarna så ska det nog gå bra.
basta la kista!
/Sir Frasse
Fredag med en smak av snöstorm.
Då var det äntligen fredag. Dagen jag längtar till mest, om man ställer den mot måndag och onsdag. På Fredagar kan vad som helst hända. Det fick vi bevisat idag. Jag var hos min mor i upplands väsby, (Brasses hemmaplan), och åt middag samt styrde till en klippning. När det var dags att bege sig hemåt hade jag lite svårt att hitta bilen. På bara någon timme hade det kommit en jävla massa snö!!!! Vafan är det här? När ska man få plocka fram kärran för säsongen? Eller när ska man få göra sina spontant inplanerade (?) roadtrips? Och när fan får man dra på sig byxor modell kort?!
Jag, Ice road Frasse, älskar snö och halka. Under vissa förutsättningar såklart. För det första måste det finnas en rolig bil nära till hands. Annars räcker snöskoter ett tag. En lång jävla backe med en planka under fötterna hade funkar jävligt bra om jag ska vara ärlig. Nu är det tyvärr så att jag saknar alla dessa faktorer som får mig att trivas i detta klimat.
Nu blir jag bara jävligt deppig.
Igår hände något som sällan inträffar i frasses liv. Jag ägde!
Karro och Brasse behövde backup på den här prylen jag tjatat om tidigare, nämnligen CS. Jag är fortfarande lite osäker på förlängningen så vi håller oss till två bokstäver.
Vi körde nån sandbana modell 2, och jag var ovanligt taggad.
För att göra en kort historia lång så började det med enkla köp (fiktiva köp kan tilläggas) av diverse vapen och ammunition. Tätt därefter inleddes en så kallad rush mot en lång gata ungdomarna kallar long.
Det var här allt började. Huvud efter huvud sprängdes bort med välplacerade skott från mynningen på mitt extremt coola vapen. Jag rörde mig runt banan likt en stealthfrasse och motståndarna hade inte en chans att eliminera mig. Jag dök upp där dom minst anade det och retades lite genom att skjuta av dom ben och armar. När jag tröttnat gick jag fram och klämde fast en granat i käften på dom stackars liven.
Det hela slutade med en total seger för Frasses lag, vilket ledde till rekordsnabba utloggningar från såväl Brasse som Karro. Brasse kunde jag prata med direkt efter matchen, men med Karro dröjde det ända tills för en timme sedan.
Men vad kan jag säga? Det är väl inte meningen att gå ut och göra något halvhjärtat?
I min värld går man in för prylar till 110% och ökar succesivt ju längre tiden går.
Ska jag göra karriär inom spelvärlden? Nej! Jag har ett riktigt jobb attskjuta sköta och har inte tid för lekar.
Är ni lika nervösa som jag inför måndagens uppdrag?
Jag är inte helt hundra på att det kommer passera smärtfritt. Anledningen till min osäkerhet är Brasses frånvaro den sista tiden. Pga godtagbara skäl har han fått tjänstledigt ett tag, men verksamheten kan inte stanna upp bara för det.
Det får bli som det blir. Jag sliter som ett djur samtidigt som ni sitter hemma och tar oss för givet. Helt rätt!
Jag vill passa på att tipsa er om en film som jag tycker verkar riktigt ball.
Echelon Conspiracy heter den och vad den handlar om tänker jag inte gå in på här. En man/kvinna vid namn Underground? klagade tidigare idag på våra inlägg. Tydligen är dom för långa. Då jag vet att ni inte delar dennes åsikt ignorerar jag det helt enkelt, (samtidigt som jag får grymt dåligt samvete).
En annan rolig pryl jag scoutade på en hemsida specialiserad på distribution av media är följande:
Inga From Sweden-My Name Is Inga-CDS-2007-SOFT
Genre: Värdelös musik från någon avdankad porrskådis
Hemsidan med dess miljoner nerladdningsvänliga filer har i mina ögon alltid varit seriös vad gäller genre val.
Den här var dock lite annorlunda.
Med det vill jag önska er en trevlig Fredag, och på återseende=)
puss och smek
Jag, Ice road Frasse, älskar snö och halka. Under vissa förutsättningar såklart. För det första måste det finnas en rolig bil nära till hands. Annars räcker snöskoter ett tag. En lång jävla backe med en planka under fötterna hade funkar jävligt bra om jag ska vara ärlig. Nu är det tyvärr så att jag saknar alla dessa faktorer som får mig att trivas i detta klimat.
Nu blir jag bara jävligt deppig.
Igår hände något som sällan inträffar i frasses liv. Jag ägde!
Karro och Brasse behövde backup på den här prylen jag tjatat om tidigare, nämnligen CS. Jag är fortfarande lite osäker på förlängningen så vi håller oss till två bokstäver.
Vi körde nån sandbana modell 2, och jag var ovanligt taggad.
För att göra en kort historia lång så började det med enkla köp (fiktiva köp kan tilläggas) av diverse vapen och ammunition. Tätt därefter inleddes en så kallad rush mot en lång gata ungdomarna kallar long.
Det var här allt började. Huvud efter huvud sprängdes bort med välplacerade skott från mynningen på mitt extremt coola vapen. Jag rörde mig runt banan likt en stealthfrasse och motståndarna hade inte en chans att eliminera mig. Jag dök upp där dom minst anade det och retades lite genom att skjuta av dom ben och armar. När jag tröttnat gick jag fram och klämde fast en granat i käften på dom stackars liven.
Det hela slutade med en total seger för Frasses lag, vilket ledde till rekordsnabba utloggningar från såväl Brasse som Karro. Brasse kunde jag prata med direkt efter matchen, men med Karro dröjde det ända tills för en timme sedan.
Men vad kan jag säga? Det är väl inte meningen att gå ut och göra något halvhjärtat?
I min värld går man in för prylar till 110% och ökar succesivt ju längre tiden går.
Ska jag göra karriär inom spelvärlden? Nej! Jag har ett riktigt jobb att
Är ni lika nervösa som jag inför måndagens uppdrag?
Jag är inte helt hundra på att det kommer passera smärtfritt. Anledningen till min osäkerhet är Brasses frånvaro den sista tiden. Pga godtagbara skäl har han fått tjänstledigt ett tag, men verksamheten kan inte stanna upp bara för det.
Det får bli som det blir. Jag sliter som ett djur samtidigt som ni sitter hemma och tar oss för givet. Helt rätt!
Jag vill passa på att tipsa er om en film som jag tycker verkar riktigt ball.
Echelon Conspiracy heter den och vad den handlar om tänker jag inte gå in på här. En man/kvinna vid namn Underground? klagade tidigare idag på våra inlägg. Tydligen är dom för långa. Då jag vet att ni inte delar dennes åsikt ignorerar jag det helt enkelt, (samtidigt som jag får grymt dåligt samvete).
En annan rolig pryl jag scoutade på en hemsida specialiserad på distribution av media är följande:
Inga From Sweden-My Name Is Inga-CDS-2007-SOFT
Genre: Värdelös musik från någon avdankad porrskådis
Hemsidan med dess miljoner nerladdningsvänliga filer har i mina ögon alltid varit seriös vad gäller genre val.
Den här var dock lite annorlunda.
Med det vill jag önska er en trevlig Fredag, och på återseende=)
puss och smek
Reklam är en del av kretsloppet.
Annons!
http://noterbart.blogg.se
Noterbart är en blogg grundad av Sara. Bloggen behandlar ämnen så som vardagliga rutiner, vänskap och skavsår.
Noterbart, med dess oändligt antal besökare, är på väg att bli sveriges snabbastförmultnande växande blogg..(det finns ej statistik till grund för detta uttalande).
Vill ni vara med i dom coola gängen gå då in på den här bloggen och kommentera lite.
Mycket nöje=)
http://noterbart.blogg.se
Noterbart är en blogg grundad av Sara. Bloggen behandlar ämnen så som vardagliga rutiner, vänskap och skavsår.
Noterbart, med dess oändligt antal besökare, är på väg att bli sveriges snabbast
Vill ni vara med i dom coola gängen gå då in på den här bloggen och kommentera lite.
Mycket nöje=)
Teflonminne möter Telefonminne.
Jag hade fan glömt bort att vi hade en blogg. Kom på det nu när det var dags att gå och lägga sig.
Eftersom Brasse är lite frånvarande måste jag ta mitt ansvar som professionell bloggare. Stavas?
Först och främst vill jag tacka våra trogna läsare. Den 25:e hade vi hela 15 unika besökare. Det är en stor ökning jämfört med dom 4 som tittade in dagen innan.
Den här dagen har väl varit rätt lugnt den med. Tog ledigt från jobbet för att fila tånaglarna. Glömde bort detta helt.
Helgen är i planeringsstadiet och vad som ska göras återstår att se.
Imorgon (fredag) blir det nog lite film och förhoppningsvis en och annan pils. Lördagen tillägnas lägenheten. Tänkte försöka styra upp allt skit ordentligt den här gången. Till detta hade jag tänkt konsumera pils. Brasse ville eventuellt hänga på lördag också. Eller sa han gänga? Nåja, det blir vad det blir.
Innan jag glömmer det vill jag bara berätta att jag fick ett samtal från en stor bank i centrala stockholm. Det var en dam som ringde och ville förvarna mig och Brasse om ett rån som kommer äga rum på måndag. Då hon hört att vi har haft mycket att göra(?) tänkte hon vara snäll och ringa i förväg. Hjältar som vi är ställer vi mer än gärna upp.
Fram tills dess är schemat tomt.
Jag satt och läste lite bloggar idag för att få lite inspiration till den här bloggen. Dom flesta hade en jävla massa bilder, vilket det är brist på här. Många snackar mode, uteliv och allmänt tråkiga saker om deras vardag. Det verkar som om hjaltar.blogg.se är en unik blogg. Vi är nog dom enda som skriver en jävla massa skit om precis ingenting.
Ingenting översatt till arabiska blir لا شيء . Jag menar där har vi ju ett bevis på att det blir nånting.
Men en sak som skulle kunna piffa till sidan en aning är just bilder. Därför vänder jag mig till Er läsare, för varken Brasse eller jag har en aning om hur fan man gör. Så finns det någon vänlig själ där ute med tid över, langa gärna en beskrivning som kommentar eller nåt.
Sen så verkar det genomgående temat i dom flesta bloggarna vara gnäll, gnäll och åter smäll.
Enligt mitt tycke är det på tok för lite gnäll i den här bloggen, så nu jävlar bär det av.
TELEFONMINNE!
Jag är så jävla less på alla skittelefoner som är helt jävla värdelösa. Jag fick nya arbetsbyxor idag, och telefonjäveln passar nu inte i "mobilfickan". Hur svårt kan det vara att göra one-size-fits-all telefoner? Nu får jag ha lurjäveln i fickan, där den självklart måste trängas bland andra prylar som navelludd, (fråga mig inte), tennisracket och ojämnt antal gruskorn. Riktigt irriterande måste jag säga. Om ni trodde jag var klar där så trodde ni heeeelt fel. Som flitlig sms:are skickar jag ett antal sms per dag. Resultatet av detta blir ju då att jag får en jävla massa tillbaka. Jättekul till en början, men när det ploppar upp en ruta där det står "smsminnet över 95% fullt" ett par gånger per dag blir man lagom lack.
Viktiga sms innehållande kontonr, suspekta telefonnr från lyktstolpar, en jävla massa skitsnack och en och annan svordom tvingas då till utrotning. Sen när man vill använda informationen man trodde fanns på telefonen, ja då finns det inte ett skit kvar.
Med detta sagt återgår jag till papper och penna. Bojkotta telefonerna!!!... och skicka dom till spelmanshöjden 13 sundbyberg. Märk paketet med Frasse. (Minneskort går också bra) BOJKOTTA MINNESKORTEN!!!
Sådär. Då var det sagt. Känner mig redan lättad faktiskt. Tror jag kommer göra om här framöver.
Då det här är en interaktiv blogg, där läsarna kan vara med och påverka innehållet vill jag uppmana alla som läser att skriva en kommentar. Kommentarerna kommer vid tillfälle att bearbetas och omvandlas till datainformation för att sedan publiceras på den här sidan. Coolt va? Testa så får ni se.
Vad sägs om iskörning med en 911 på strax under 400 kusar? Jag ska försöka styra en resa upp till åre där man får köra just en sån. Prislappen är rätt hög, men väl värt det. 4.000 landar det på skulle jag tro. Per person alltså. Eller vänta.. Inte Per Persson, utan per person. eller.. ÄH!
Är det någon som är sugen så hör av er.
Puss och God natt!!
/Sir Frasse
Eftersom Brasse är lite frånvarande måste jag ta mitt ansvar som professionell bloggare. Stavas?
Först och främst vill jag tacka våra trogna läsare. Den 25:e hade vi hela 15 unika besökare. Det är en stor ökning jämfört med dom 4 som tittade in dagen innan.
Den här dagen har väl varit rätt lugnt den med. Tog ledigt från jobbet för att fila tånaglarna. Glömde bort detta helt.
Helgen är i planeringsstadiet och vad som ska göras återstår att se.
Imorgon (fredag) blir det nog lite film och förhoppningsvis en och annan pils. Lördagen tillägnas lägenheten. Tänkte försöka styra upp allt skit ordentligt den här gången. Till detta hade jag tänkt konsumera pils. Brasse ville eventuellt hänga på lördag också. Eller sa han gänga? Nåja, det blir vad det blir.
Innan jag glömmer det vill jag bara berätta att jag fick ett samtal från en stor bank i centrala stockholm. Det var en dam som ringde och ville förvarna mig och Brasse om ett rån som kommer äga rum på måndag. Då hon hört att vi har haft mycket att göra(?) tänkte hon vara snäll och ringa i förväg. Hjältar som vi är ställer vi mer än gärna upp.
Fram tills dess är schemat tomt.
Jag satt och läste lite bloggar idag för att få lite inspiration till den här bloggen. Dom flesta hade en jävla massa bilder, vilket det är brist på här. Många snackar mode, uteliv och allmänt tråkiga saker om deras vardag. Det verkar som om hjaltar.blogg.se är en unik blogg. Vi är nog dom enda som skriver en jävla massa skit om precis ingenting.
Ingenting översatt till arabiska blir لا شيء . Jag menar där har vi ju ett bevis på att det blir nånting.
Men en sak som skulle kunna piffa till sidan en aning är just bilder. Därför vänder jag mig till Er läsare, för varken Brasse eller jag har en aning om hur fan man gör. Så finns det någon vänlig själ där ute med tid över, langa gärna en beskrivning som kommentar eller nåt.
Sen så verkar det genomgående temat i dom flesta bloggarna vara gnäll, gnäll och åter smäll.
Enligt mitt tycke är det på tok för lite gnäll i den här bloggen, så nu jävlar bär det av.
TELEFONMINNE!
Jag är så jävla less på alla skittelefoner som är helt jävla värdelösa. Jag fick nya arbetsbyxor idag, och telefonjäveln passar nu inte i "mobilfickan". Hur svårt kan det vara att göra one-size-fits-all telefoner? Nu får jag ha lurjäveln i fickan, där den självklart måste trängas bland andra prylar som navelludd, (fråga mig inte), tennisracket och ojämnt antal gruskorn. Riktigt irriterande måste jag säga. Om ni trodde jag var klar där så trodde ni heeeelt fel. Som flitlig sms:are skickar jag ett antal sms per dag. Resultatet av detta blir ju då att jag får en jävla massa tillbaka. Jättekul till en början, men när det ploppar upp en ruta där det står "smsminnet över 95% fullt" ett par gånger per dag blir man lagom lack.
Viktiga sms innehållande kontonr, suspekta telefonnr från lyktstolpar, en jävla massa skitsnack och en och annan svordom tvingas då till utrotning. Sen när man vill använda informationen man trodde fanns på telefonen, ja då finns det inte ett skit kvar.
Med detta sagt återgår jag till papper och penna. Bojkotta telefonerna!!!... och skicka dom till spelmanshöjden 13 sundbyberg. Märk paketet med Frasse. (Minneskort går också bra) BOJKOTTA MINNESKORTEN!!!
Sådär. Då var det sagt. Känner mig redan lättad faktiskt. Tror jag kommer göra om här framöver.
Då det här är en interaktiv blogg, där läsarna kan vara med och påverka innehållet vill jag uppmana alla som läser att skriva en kommentar. Kommentarerna kommer vid tillfälle att bearbetas och omvandlas till datainformation för att sedan publiceras på den här sidan. Coolt va? Testa så får ni se.
Vad sägs om iskörning med en 911 på strax under 400 kusar? Jag ska försöka styra en resa upp till åre där man får köra just en sån. Prislappen är rätt hög, men väl värt det. 4.000 landar det på skulle jag tro. Per person alltså. Eller vänta.. Inte Per Persson, utan per person. eller.. ÄH!
Är det någon som är sugen så hör av er.
Puss och God natt!!
/Sir Frasse
Även fula brudar har klackskor....
Ordning och reda? Två nya ord som jag fått upp ögonen för idag. Satte mig när jag kom hem från jobbet med ett lexikon och slog upp ordens betydelse. Kort och gott betyder det just ordning och reda.
Vad jag nu ska göra med dessa ord som roffat åt sig dom kvarvarande platserna i hjärnan vet jag fan inte.
Såhär i efterhand känner jag mig lurad. Varför ska man alltid lyssna på allt skitsnack?! Hade jag bara rullat tummarna så kanske 2 andra ord hade parkerat, som lev livet eller... ha kul?
Skit samma. Nu finns dom där iaf, och istället för att deppa så tänkte jag försöka passa in dom i min vardag. Lättare sagt än gjort.
Stegar in i lägenheten, tar av mig skorna och dyker ner i havet av bråte. På ett enda andetag simmar jag hela vägen till vardagsrummet och parkerar sittdynan i soffan. Typ här fick jag en minneslucka.
Drog väl igång CS och tittade runt lite. Lessnade ganska fort. Betalade räkningar.. Lessnade ganska fort. Det var väl bara att sätta igång på momangen! Min plan var följande:
Skruva ihop skrivbordet som ligger i delar utspritt i hallen.
Koppla ur burken och placera denna på det färdigmonterade skrivbordet.
Dra om 3 km kabel.
Plug and play!!!
Än så länge har jag kommit till punkt 2. Jag kom fram till att resterande punkter kan vänta.
Vem fan orkar dra om massa kablar en vardag såhär sent? Spika fast längs med lister och skit. Glöm det!
Plug and play? När jag drog igång datorn igen så bestämde jag mig för att koppla in tvn till den på samma gång. Med detta tillkom ett gäng propplems. Prylar skulle installeras, saker konfigureras och apparater testas. Efter mycket om och men blev jag klar med skiten. Och nu är jag för trött för att använda den. P-alla?
Har dragit ner en jävla massa dokumentärer. Folk på jobbet har klagat över min bristande kompetens inom i princip alla områden. Vi hade en diskussion ang kol, som för mig är något riktigt svart som finns i hål vissa valt att kalla gruvor. Hål som hål!!
Efter en rejäl utsällning fick jag veta att det var en grönsak. En svart grönsak? Som finns i hål? Som vissa kallar gruvor?
Äh. Syftet med dom här dokumentärerna är alltså att bättra på min kunskap en aning.
Ice road truckers
Lost world Atlantis
Lost world Hitlers hidden city
Lost world Secret cities of the A-bomb
Rektorn vid sängkanten 12
Tjernobyl
Lite gott och blandat. När jag fått ner alla kände jag mig genast mycket smartare så då raderade jag allihopa.
Nu är jag redo för en ny arbetsdag. Tänk er vad jag ska spöa skiten ur kollegorna med min nya intensivutbildning.
I övrigt har det varit ganska lugnt. Brasse träffade jag inte idag. Vet inte var han håller hus faktiskt. Inga samtal kom in, så jag har inrett hela kontoret med Post-It lappar. Gult och prydligt säger man va? Eller var gult fult? Kommer inte ihåg.
Jusste.. Nånstans i det här inlägget lagade jag mat också! Köttbullar med pulvermos! Det satt fint. Tror jag ska laga mat imorgon igen. Eftersom det är löning idag så kanske man slår till på nåt gott, dvs bli bortbjuden.
Nä nu har kameramannen dragit. Klockan är alldeles för mycket för Frasse. Man kan inte anstränga sig för mycket på fritiden.
Jag skulle vilja avsluta med ett ordspråk jag fick lära mig idag.
Anonym - .... även fula brudar har klackskor...
Puss
/Sir Frasse
