.

Fyfan....

Den här helgen har varit tung.
Det började med Stefans svensexa som ni läste i förra inlägget och slutade med den hemliga agentens födelsedagskalas vilket är dagens ämne.

När jag vaknade i Lördags morse så var jag aningen sliten från dagen innan.
Dels hade jag gått och lagt mig jävligt sent men även pilsnern hade tittat förbi så man kan väl säga att jag kände mig lite bakfull.
Jag ville verkligen inte gå upp men vad hade jag för val?

Genast satte jag igång med alla förberedelser. Extra fina kläder plockades fram och jag kastade mig in i duschen.
Gick loss med schampoflaskan och efter en rejäl avspolning var jag redo att fara.
Per kom och hämtade mig i sin fina bil och vi satte kurs mot Vilda Väsby.

Redan i bilen klev jag på första pilsnern. Aningen bakis men det stoppade mig inte.
Sen hann jag sänka några innan vi anlände till födelsedagskalaset.

Där blev vi genast serverade en välkomstdrink, som efter ett svep blev två välkomstdrinkar.
Efter det klev jag på pilsnern. Igen....
Vi skrattade och hade det allmänt bra när vi satt ute på verandan i solen.
Födelsedagsbarnet hade en liten presentöppning och vi andra satt som åskådare.

Efter en jävla massa ljug var det dags för mat, och denna gång blev det fläskfile med potatisbollar av något slag. Sen dryck på det såklart.
Vi avbröt några gånger för lite skönsång dagen till ära och då vi har en extremt grym Dj i sällskapet blev det en liten mix.
Sen till efterrätt bjöds det på kaffe och congac. Jag har ingen aning om hur skiten stavas men gott är det!

Sen var det dags för party.
Jävlar vad jag sladdade runt. Ölen skummade i magen så fort jag reste på mig och synen var aningen försämrad.
På något vänster plockades ukulelen fram och sällskapet sjöng som aldrig förr. Typ..
Några av oss valde Singstar istället och bunkrade upp inomhus. Där var det livat vill jag lova.
Glas vältes ut på bordet, playstationprylen for i backen och någon grävde i en kruka..?

Sådär höll kvällen på tills det var dags att natta födelsedagsbarnet. Som vanligt är det han som kliver av först, med all rätt, så jag och en god vän skulle bära upp han för trappan. Det gick åt helvette. Jag gick såklart först och trappsteg nummer ett gjorde att mitt ben vek sig. Men vi kunde släpa karln ändå.

När han somnat in fortsatte vi där vi slutade. Pilsner efter pilsner öppnades och när klockan blev 5 kände jag att det var dags för hemfärd.
Jävlar vilken vinglig sådan.
Jag var hemma halv 6 efter en färd som i normala fall skulle tagit MAX 10 min. Det konstiga med det hela var att jag hade full koll på allt, inga minnesluckor eller någonting. Trots det tog det en jävla tid. Men men.

Dagen efter kom en polare över vid 10 och jag fick agera bärhjälp då denne skulle införskaffa två nya soffor.
Jag var fortfarande dragen när han kom över. Sen blev jag bakis nångång runt 1 när jag satt i hans soffa ute i Sigtuna.

Då krävde jag lift hem sen togslaggade jag tills det var dags för middag. Sen dess har jag mått skit mer eller mindre vilket är den största anledningen till varför inlägget inte kom tidigare.
Visserligen är jag grymt otaggad på att skriva nu också fast det kanske redan framgått, men nu är det gjort och jag känner mig otroligt lättad.

Imorgon blir det pilsner igen förhoppningsvis. Ingenting är planerat men jag sitter och håller tummarna ändå!!!

Sayonara mina små hallonbåtar.

/Sir Frasse!