Hamnar man här så har man problem!
Sen ett par tre månader tillbaka har mitt liv varit som en jävla berg-och-dalbana.
Inte som den vanliga typen som finns på Gröna Lund utan mer som Lisebergs Kanonen eller vafan den hette.
Allt började med en jävla fart och har sen dess mer eller mindre konstant gått upp och ner, fram och tillbaka och ut och in. Och...och?
Nu blev jag osäker på hur man stavar och.. det ser konstigt ut...
Shit!
Tillbaka till ämnet!
Berg-och-dalbanor pratade vi om. Vanligtvis så förknippar dom flesta människor dessa attraktioner med glädje och spänning. Vi andra ser det som en skräckfylld upplevelse och i vissa fall som ren tortyr.
Där har vi fyra faktorer som spelat en stor roll i mitt liv den senaste tiden. Vi har Glädje, spänning, skräck och tortyr.
Glädje är något man gärna omger sig med. Samma med spänning om än mer på beställning.
Skräck och tortyr däremot försöker man helst hålla sig borta ifrån i största möjlig mån. Bortsett från dom som finner just Glädje och Spänning i sånt.... Det finns ett ord för såna personer, och det är björnar!
Jag ser inte mig själv som en björn direkt. Kroppsstorleken och min inställning till skräck och tortyr talar för det.
Glädje och spänning däremot ligger närmre om hjärtat, som jag nu insett att jag faktiskt har.
Tidigare har jag haft en förmåga att vara ganska känslokall mot saker och ting som i mina ögon varit lite suspekta eller rent av läskiga.
Detta just för att om det finns något där inne som bultar och håller mig vid liv är det värt att skydda.
Tills för ett tag sen...
Har ni någonsin varit med om att någon kör över denna pulserande apparat med en ångvält?
För er som på något vänster lyckats undvika detta är jag glad för eran skull. Ni andra kan ringa mig så bjuder jag på öl!
Ett bra recept som fungerat för mig i alla år är att hålla allt för sig själv. Vad det än är så trivs det bäst inomhus!
Sen bör man hålla saker och ting på säkert avstånd vilket gör det lättare att kapa eventuella band som håller er ihop.
Är man lite för vågad och kanske rent av struntar i dessa riktlinjer så är man snabbt inne och trampar på kategori "Spänning", eftersom man inte har någon aning om vad som väntar. I viss mån kan det vara roligt och sprida "Glädje" i kroppen. MEN! Är man inte vaksam och har koll på sig själv är risken stor att man snubblar över en kategori som "Skräck" eller "Tortyr".
När man landat i någon av dom pölarna är det lätt att vara efterklok.
Det första man gör är att berätta för sig själv vilken idiot man är och vilken ansvarslös klantskalle man varit.
Därefter brukar man vanligtvis förklara för andra vilka idioter dom är och vilka ansvarslösa klantskallar dom varit.
När man sedan reflekterat en del och utvärderat situationen brukar dom flesta öka på gränserna runt omkring sig och kanske lägga locket på lite hårdare den här gången.
Detta brukar för några få upprepa sig några gånger tills gränserna kräver en att höja rösten och locket på bröstkorgen få en att flåsa.
Hamnar man här så har man problem!
Men problem är ju till för att lösas, eller hur?
Det är bara att resa sig upp, borsta av smutsen och ta tag i skiten. Vissa väljer att börja om från början, andra väljer att förnya det man redan har medan vissa rent av sopar skiten under mattan.
Som självutnämnd expert skulle jag rekomendera lite av varje.
Som vanligt är jag inte en man av ånger utan försöker se möjligheter i allt.
Det som jag fått uppleva kan bara leda till det bättre. Både det negativa och det positiva!
Allt som varit negativt har varit käpprätt..... Det positiva har varit jävligt grymt!
Nu ska vi bara försöka ta med oss lite av varje för att kunna blanda till en dynamit-drink till nästa tillfälle.
Tills dess gäller det att sätta sprätt på lite pengar och vad är då bättre lämpat än IKEA?!
Ses vi där på Fredag?
Sov så gott mina skvallertanter!<3
/Sir Frasse!
Det började med en stillsam middag i soffan framför tvn
Herrejävlar vad duktig man kan vara ibland...
I skrivande stund sitter jag med näsan tvärproppad med papper och benen rätt upp i vädret.
Som vanligt har jag en väldigt bra förklaring till det!
Det började med en stillsam middag i soffan framför tvn. Bläddrade lite bland kanalerna i jakt på något som kanske skulle kunna roa mig.
Plötsligt från ingenstans dyker en huvudlös gammal rörmockare upp bakom soffan och drämmer till......
Nä... Riktigt så var det kanske inte. Fantasin börjar sina lite känner jag.
Det där med stillsam middag i soffan stämde. Samma med kanal-fipplet. Tyvärr hittade jag inget som intresserade mig utan valde istället att se på en film.
Eftersom jag inte var på något vidare humör plockades "old school" fram. Ett säkert kort vid gråa, halvtaskiga kvällar som denna.
Filmen har jag sett ett antal gånger och skrattat något sjukt mycket åt den.
Trött som jag var låg jag i soffan och tittade. Smålog lite för mig själv med jämna mellanrum.
Filmen verkade inte lika rolig som tidigare. Kanske berodde det på att jag var extremt svårflörtad just ikväll eller för att jag kan varenda replik i filmen. Hur som helst, en bit in i filmen kliver Will Ferrell upp på scenen, tar tag i mikrofonen och börjar sladda runt på orden. Här kom min dåliga humor igång förstår ni!
Efter att ha pladdrat på halvnaken inför en samling ungdomar vänder sig karln om och säger något i stil med "snoop-a-loop"....
Här började jag asgarva! Världens sämsta replik blev nu årets höjdpunkt för Frasse. När jag insåg hur tragisk jag måste framstå när jag ligger i min soffa och gråter av skratt till något som passerar dom flesta obemärkt blev det ännu värre. Det gick faktiskt så långt att jag rullade ner från soffan och slog näsan i bordskanten....
Trots smärtan fortsatte jag mina panikattacker på golvet tills jag kände något rinna längs kinden på mig. Visserligen hade jag tårar likt niagarafallet forsandes ur ögonen men efter att ha petat runt lite med fingrarna kunde jag nu konstatera att det blödde som fan.
Tillsammans med ena hjärnhalvan la jag ihop ett och ett och fick då fram att jag led av näsblod på grund av smällen som blev när jag ramlade in i bordskanten, som i sin tur orsakades av tidernas sämsta replik någonsin kombinerat med en extremt dålig humor.
Nu tappade jag bort mig lite. Om det jag skrev ovan är lite osammanhängande så ber jag om överseende från eran sida. Jag har lite svårt att fokusera just nu vilket gör det jobbigt att läsa vad fan jag skriver.
Det jag försöker få fram här är att man har roligast när man har det som mest tråkigt.
Om du tycker att du är lättroad så kan jag rekomendera dig en utflykt till ett reningsverk eller liknande. Boka in en guidad tur av någon städtant samtidigt som du lyssnar på Leif G.W Perrson i någon jävla ljudbok.
Då kan jag lova dig att du kommer garva läppen av dig för minsta lilla.
Meningen med livet är att man ska vara glad. Alltså är det bara att se till så att du är konstant uttråkad.
Resten löser sig själv. Ännu ett tips från Sir Frasses Levnadslära!
Skulle även vilja passa på att berätta för er om att jag blivit med säng. En jävligt stor sådan.
Från blocket kom den likt en ängel med snedskurna vingar och omfamnade mig i min ensamhet. Viskade varsamt i mitt öra att jag minsann skulle bära upp skiten för trappan helt själv. Tack!
Som tur är har man ett par riktiga kalasstänkare till armar och innan jag visste ordet av var skiten uppburen och färdigmonterad.
Nu är det dags att byta papperstussar och förbereda sig för sängvätning!
På återseende mina små smittbärande antikroppar <3
/Sir Frasse!
Huvudsaken är väl att jag är tillbaka!!!
Efter många påtryckningar, (inte från min sida), och en jävla massa tjat har jag äntligen bestämt mig.
Hjältar är tillbaka!!
Tyvärr blir det bara mig ni får läsa om framöver då Brasse valt att lägga ner helt och hållet, men vad gör det?
Det framgår ju ganska tydligt i kommentarerna vem som är eran favorit...
Men någon favorit i repris är det inte tal om. Här ska det skrivas om nya banbrytande upptäckter och om hyperventilerande konstellationer i himlavalvet....... nåja, jag ska försöka iaf.
Självklart ska jag berätta om mina äventyr på samma sätt som tidigare, men ska jag vara ärlig så har dessa inte varit lika frekventa på sistone.
För att dra en kort historia lång kan vi säga som så att Sir Frasse! har konstiga humörsvängningar just nu.
Läkare försöker övertala mig att jag fått min första mens men jag har lite svårt att inse det bara.
Förhoppningsvis kommer det här bidra till innehållet på ett positivt sätt.
Ni kanske får läsa om en ledsen Frasse, eller kanske en arg Frasse, eller varför inte en törstig Frasse?
Någon glad Frasse lär det inte bli iaf. Den tiden är förbi.
Gör ni misstaget att slappna av när ni är glada så kommer allt skita sig för er dubbelt sen.
Som vanligt så finns det alltid en positiv sida. När det dubbla skithuset raserat och hopplösheten klättrar längs benen på er så kommer ni se möjligheter i det mesta.
Jag till exempel har precis slösat en jävla massa pengar på IKEA. Eller pengarna slösades väl på lägenheten i första hand. Det skulle jag aldrig göra en vanlig helg.
Då hade pils varit prio ett varpå saker som ansvar och allt därtill placerats i facket "för behandling".
Det gäller bara att inte stanna upp och fundera för mycket. Då är det lätt att allt skiter sig igen.
Ett bra recept är konstant koffein-intag, ständigt i rörelse (på jobbet men även privat) och någon att skratta med.
Jag vet vad ni tänker, och jag förstår er fullständigt. Men jag har inte dött. Pilsnern kommer bara inte i förstahand längre. Två helger i rad har varit nästintill öl-fria. Råkade få i mig en rackare igår....
Det som är mest oroväckande är att det faktiskt känns ganska bra. Billigt om inte annat.
Kylen är fortfarande fylld med öl sen en månad tillbaka, om inte längre. Suget att välja en iskall Heineken framför ett glas Oboy på morgonen har försvunnit. Och jag är ständigt kapabel till att agera chaufför, som blivit lite av en hobby för mig på senare dar. Ofrivilligt vill jag påpeka.
Jag ska försöka skriva här så ofta jag kan men med mitt schema så kan det dröja mellan inläggen mer än vanligt. Huvudsaken är väl att jag är tillbaka!!!
Nu är det dags för somn. Efter att ha skruvat IKEA möbler hela dagen och varvat det med några power-naps i soffan och ett gäng filmer känner jag att krafterna börjar ta slut. Egentligen skulle jag säga lusten men då låter det bara deprimerande.
Att vara deprimerad är som att äta banan.... man varken..
Sådär kan det gå ibland. Skriver man innan man tänker så blir det lätt fel. Nu skulle jag försöka förklara mitt påstående med banan och depression men halkade lite och stukade foten.
Där har jag ytterligare ett tips till er läsare. Tänk minst tre gånger innan ni svarar!!
Sov så gott <3
/Sir Frasse!
