.

Herrejävlar vad duktig man kan vara ibland...

I skrivande stund sitter jag med näsan tvärproppad med papper och benen rätt upp i vädret.
Som vanligt har jag en väldigt bra förklaring till det!

Det började med en stillsam middag i soffan framför tvn. Bläddrade lite bland kanalerna i jakt på något som kanske skulle kunna roa mig.
Plötsligt från ingenstans dyker en huvudlös gammal rörmockare upp bakom soffan och drämmer till......

Nä... Riktigt så var det kanske inte. Fantasin börjar sina lite känner jag.

Det där med stillsam middag i soffan stämde. Samma med kanal-fipplet. Tyvärr hittade jag inget som intresserade mig utan valde istället att se på en film.
Eftersom jag inte var på något vidare humör plockades "old school" fram. Ett säkert kort vid gråa, halvtaskiga kvällar som denna.
Filmen har jag sett ett antal gånger och skrattat något sjukt mycket åt den.

Trött som jag var låg jag i soffan och tittade. Smålog lite för mig själv med jämna mellanrum.
Filmen verkade inte lika rolig som tidigare. Kanske berodde det på att jag var extremt svårflörtad just ikväll eller för att jag kan varenda replik i filmen. Hur som helst, en bit in i filmen kliver Will Ferrell upp på scenen, tar tag i mikrofonen och börjar sladda runt på orden. Här kom min dåliga humor igång förstår ni!
Efter att ha pladdrat på halvnaken inför en samling ungdomar vänder sig karln om och säger något i stil med "snoop-a-loop"....

Här började jag asgarva! Världens sämsta replik blev nu årets höjdpunkt för Frasse.  När jag insåg hur tragisk jag måste framstå när jag ligger i min soffa och gråter av skratt till något som passerar dom flesta obemärkt blev det ännu värre. Det gick faktiskt så långt att jag rullade ner från soffan och slog näsan i bordskanten....
Trots smärtan fortsatte jag mina panikattacker på golvet tills jag kände något rinna längs kinden på mig. Visserligen hade jag tårar likt niagarafallet forsandes ur ögonen men efter att ha petat runt lite med fingrarna kunde jag nu konstatera att det blödde som fan.
Tillsammans med ena hjärnhalvan la jag ihop ett och ett och fick då fram att jag led av näsblod på grund av smällen som blev när jag ramlade in i bordskanten, som i sin tur orsakades av tidernas sämsta replik någonsin kombinerat med en extremt dålig humor.

Nu tappade jag bort mig lite. Om det jag skrev ovan är lite osammanhängande så ber jag om överseende från eran sida. Jag har lite svårt att fokusera just nu vilket gör det jobbigt att läsa vad fan jag skriver.

Det jag försöker få fram här är att man har roligast när man har det som mest tråkigt.
Om du tycker att du är lättroad så kan jag rekomendera dig en utflykt till ett reningsverk eller liknande. Boka in en guidad tur av någon städtant samtidigt som du lyssnar på Leif G.W Perrson i någon jävla ljudbok.
Då kan jag lova dig att du kommer garva läppen av dig för minsta lilla.

Meningen med livet är att man ska vara glad. Alltså är det bara att se till så att du är konstant uttråkad.
Resten löser sig själv. Ännu ett tips från Sir Frasses Levnadslära!


Skulle även vilja passa på att berätta för er om att jag blivit med säng. En jävligt stor sådan.
Från blocket kom den likt en ängel med snedskurna vingar och omfamnade mig i min ensamhet. Viskade varsamt i mitt öra att jag minsann skulle bära upp skiten för trappan helt själv. Tack!
Som tur är har man ett par riktiga kalasstänkare till armar och innan jag visste ordet av var skiten uppburen och färdigmonterad.

Nu är det dags att byta papperstussar och förbereda sig för sängvätning!

På återseende mina små smittbärande antikroppar <3

/Sir Frasse!