Sen körde vi boule med ölburkar tror jag. Och kastade grodor?
Var fan ska jag börja........?
Som vissa av er vet har jag varit på äventyr i leksand sen....när fan var det....
Förra tisdagen var det.
Ett par vänner till mig var där uppe hos deras familj i väntan på deras bröllop som ägde rum i lördags.
Jag stack upp i tisdags för att komma bort från livet, kunna varva ner lite och sen slippa stressen med att komma upp samma dag som bröllopet.
Resan upp var rent ut sagt ett helvette.
Jag hade fått låna en liten opel corsa av en god vän som mer eller mindre är ett vrak.
I 94 km/h blåste jag igenom diverse småstäder och förbi en jävla massa fartkameror innan jag till sist anlände.
Det var helt underbart att komma ut på landet och känna av lugnet som vi så sällan hinner med i storstaden.
Brudens föräldrar var bland dom skönaste jag någonsin träffat.
Farsan hade ett asgrymt garage där han höll på att bygga en Hot-rod kärra typ.
Hade det inte varit för Brudparet och deras obefintliga intresse för meck hade jag legad där nere varje dag. En pilsner i varsin hand, mina alltså, och tittat på när han svetsat fast någon ascool pryl.
Under dagarna ramlade det in massa folk som också tillhörde familjen. Alla var så trevliga och jag kände mig som hemma. Eller snarare, Jag kände mig hemma!
På kvällarna drack vi några bira för att hålla värmen ute på verandan. Till detta spelade vi "vattenfall" som är ett fint öl-spel. Också detta för att hålla värmen.
På fredagen, dagen innan bröllopet, slussades jag vidare till Brudens syster i en annan by eller vad det kallas. Tydligen skulle det komma fler gäster och då räckte inte sängarna till.
Hon kom och hämtade mig på förmiddagen och informerade mig om att jag blivit bjuden på katt-kalas hemma hos henne.
Hon är en sann djurvän med ett par katter vid namn, (dags för Frasse att glänsa med namn...), shit....
Jo! vänta.... Det var ju nåt star wars namn. ÄH!
Sen hade hon även en hamster? och en råtta. Hamstern hette Wolverine och råttan iRat. Yes!
När vi satt och hade, vad jag trodde var katt-kalas, kom hennes vän över.
NU började katt-kalaset förstår ni.
Damer med kärleksproblem är fan jävligt underhållande. Inte för att själva problemen roar mig, men dom kunde banne mig pladdra på precis hur mycket som helst. Jag kunde sitta där och nicka lite snyggt och lyssna på hur störda alla killar är.
Till deras försvar så försökte dom visserligen låta mig berätta lite, men när jag insåg att jag precis skulle börja berätta om min bil hejdade jag mig illa kvickt och bad dom fortsätta=).
Syster var så jävla skön! Avslappnad, asrolig och grymt trevlig. Med andra ord jävligt lätt att umgås med.
På natten hade jag skitsvårt att sova på grund av Wolverine och hans jävla hamsterhjul, men som sann djurvän lät jag bli att separera hans huvud från resten av kroppen och accepterade det faktum att natten efter skulle bli precis likadan.
Lördagen inleddes med lite chill. Syster sprang omkring och försökte styra alla saker inför bröllopet. Hon skulle vara sån bestman fast för bruden.
En annan satt och försökte jobba på morgonhumöret. Man kan inte vara grinig som gäst så det var bara att bita ihop.
När hon dragit satt jag kvar och hade skit tråkigt. Spelade lite trummor på ett sånt där Rock Band-set. Ej inkopplat dessutom.
När jag efter ett par timmar lyckats få på mig kostymen spenderade jag resterande timme med att rensa den från katthår och diverse tussar.
Sen bar det av mot Kyrkan!
För första gången såg jag brudparet uppklädda och det var knappt att jag kände igen dom när orgeln började låta.
Prästen började snacka och innan jag visste ordet av stod vi utanför kyrkan och mulade brudparet med ris.
Det var kul :)
Nu skulle det bli fest, och vilken fest det skulle bli, skulle det? Ja det skulle det, det skulle det..saru?
Pengarna plockades fram och pilsnern hälldes ner illa kvickt. Jag hade nämnligen tjuvlyssnat när ölansvarige babblat något om att ölen inte skulle räcka till.
Här är det några minnesluckor. Jag VET att jag inte drack så jävla mycket. Mindre än vanligt tror jag.
Så det är lite konstigt att jag bara kan återge ca 1 timme av festen. Visst tyckte jag att den var lite kort, men från middagen tills att vi åkte hem borde nog varit längre än så.
Några saker hann jag med iaf.
Dricka pils, Check
Äta skitgod mat, Check
Skratta, Check
Prata, Check
Dricka pils själv, Check
Spela fotboll? Check
Sjunga singstar, Check
Dricka bira, Check
Ah det är väl typ det.
När jag, Syster och hennes vän som agerade svart-taxi på kvällen kommit hem kastade sig syster i säng varpå jag och vän gick på en promenad.
På något vänster hamnade vi inne i en hage och jag klev ner i nåt skit, av bruna skon att döma.
Sen körde vi boule med ölburkar tror jag. Och kastade grodor?
Min interna klocka hade stannat någongång under kvällen så jag har ingen uppfattning om när vi kom tillbaka eller så.
Allt jag vet är att jag inte sov så mycket som jag borde, så när det var dags att gå upp och åka bort till lokalen för att bistå med lite städkunskaper ville jag bara placera min hals utmed närmsta järnväg och hoppas på det bästa.
Frasse på morgonen är något världen klarar sig bäst utan.
Jag hoppas att jag inte gjorde bort mig bara!
När vi hade städat lite åkte vi hem igen och hade en liten bakiseftermiddag. Vi kollade på Napoleon Dynamite och hon bjöd på fläsk och pommes med bea...Gooott.
Efter att ha tackat så mycket för den goda maten, det trevliga sällskapet och den sköna madrassen tog jag mitt pick och pack, fyllde bilen med skräp, och påbörjade min resa mot ursprunget.
Jag tror jag somnade femtioelva gånger i den där jävla bilen innan jag ens kommít ut ur byn och insåg snabbt att jag hade två val.
Antingen vända och be på mina bara knän att få stanna en natt till eller vrida på stereon på max och sjunga hela vägen hem.
Jag hade gärna valt alternativ ett men ville inte vara i vägen nå mer så jag krämade på, vevade ner rutan, gasade upp i 120 och tvärskrek i två timmar.
När jag kom fram hade jag så inihelvette ont i halsen så jag trodde jag skulle bli sängliggandes i 3 veckor framöver......
Tills jag såg att jag hade bira med mig.
Allt jag behövde göra var att försiktigt öppna en och omsorgsfullt hälla ner den i strupen.
Öl är fan i mig gott.
Tack alla som tagit hand om mig i veckan. Jag ska komma på något sätt att gottgöra er allihopa!
puh... Nog fan dricker man bira igen.... En måndag till och med. Om 10 min är det tisdag.
Det lär väl bli så att jag dricker, nej jag menar flyttar upp till leksand så småningom.
Visst var jag sugen på pilsner där uppe också, men det fanns bättre saker att göra helt enkelt.
Landet är bra för själen!
/Sir Frasse!
Som vissa av er vet har jag varit på äventyr i leksand sen....när fan var det....
Förra tisdagen var det.
Ett par vänner till mig var där uppe hos deras familj i väntan på deras bröllop som ägde rum i lördags.
Jag stack upp i tisdags för att komma bort från livet, kunna varva ner lite och sen slippa stressen med att komma upp samma dag som bröllopet.
Resan upp var rent ut sagt ett helvette.
Jag hade fått låna en liten opel corsa av en god vän som mer eller mindre är ett vrak.
I 94 km/h blåste jag igenom diverse småstäder och förbi en jävla massa fartkameror innan jag till sist anlände.
Det var helt underbart att komma ut på landet och känna av lugnet som vi så sällan hinner med i storstaden.
Brudens föräldrar var bland dom skönaste jag någonsin träffat.
Farsan hade ett asgrymt garage där han höll på att bygga en Hot-rod kärra typ.
Hade det inte varit för Brudparet och deras obefintliga intresse för meck hade jag legad där nere varje dag. En pilsner i varsin hand, mina alltså, och tittat på när han svetsat fast någon ascool pryl.
Under dagarna ramlade det in massa folk som också tillhörde familjen. Alla var så trevliga och jag kände mig som hemma. Eller snarare, Jag kände mig hemma!
På kvällarna drack vi några bira för att hålla värmen ute på verandan. Till detta spelade vi "vattenfall" som är ett fint öl-spel. Också detta för att hålla värmen.
På fredagen, dagen innan bröllopet, slussades jag vidare till Brudens syster i en annan by eller vad det kallas. Tydligen skulle det komma fler gäster och då räckte inte sängarna till.
Hon kom och hämtade mig på förmiddagen och informerade mig om att jag blivit bjuden på katt-kalas hemma hos henne.
Hon är en sann djurvän med ett par katter vid namn, (dags för Frasse att glänsa med namn...), shit....
Jo! vänta.... Det var ju nåt star wars namn. ÄH!
Sen hade hon även en hamster? och en råtta. Hamstern hette Wolverine och råttan iRat. Yes!
När vi satt och hade, vad jag trodde var katt-kalas, kom hennes vän över.
NU började katt-kalaset förstår ni.
Damer med kärleksproblem är fan jävligt underhållande. Inte för att själva problemen roar mig, men dom kunde banne mig pladdra på precis hur mycket som helst. Jag kunde sitta där och nicka lite snyggt och lyssna på hur störda alla killar är.
Till deras försvar så försökte dom visserligen låta mig berätta lite, men när jag insåg att jag precis skulle börja berätta om min bil hejdade jag mig illa kvickt och bad dom fortsätta=).
Syster var så jävla skön! Avslappnad, asrolig och grymt trevlig. Med andra ord jävligt lätt att umgås med.
På natten hade jag skitsvårt att sova på grund av Wolverine och hans jävla hamsterhjul, men som sann djurvän lät jag bli att separera hans huvud från resten av kroppen och accepterade det faktum att natten efter skulle bli precis likadan.
Lördagen inleddes med lite chill. Syster sprang omkring och försökte styra alla saker inför bröllopet. Hon skulle vara sån bestman fast för bruden.
En annan satt och försökte jobba på morgonhumöret. Man kan inte vara grinig som gäst så det var bara att bita ihop.
När hon dragit satt jag kvar och hade skit tråkigt. Spelade lite trummor på ett sånt där Rock Band-set. Ej inkopplat dessutom.
När jag efter ett par timmar lyckats få på mig kostymen spenderade jag resterande timme med att rensa den från katthår och diverse tussar.
Sen bar det av mot Kyrkan!
För första gången såg jag brudparet uppklädda och det var knappt att jag kände igen dom när orgeln började låta.
Prästen började snacka och innan jag visste ordet av stod vi utanför kyrkan och mulade brudparet med ris.
Det var kul :)
Nu skulle det bli fest, och vilken fest det skulle bli, skulle det? Ja det skulle det, det skulle det..saru?
Pengarna plockades fram och pilsnern hälldes ner illa kvickt. Jag hade nämnligen tjuvlyssnat när ölansvarige babblat något om att ölen inte skulle räcka till.
Här är det några minnesluckor. Jag VET att jag inte drack så jävla mycket. Mindre än vanligt tror jag.
Så det är lite konstigt att jag bara kan återge ca 1 timme av festen. Visst tyckte jag att den var lite kort, men från middagen tills att vi åkte hem borde nog varit längre än så.
Några saker hann jag med iaf.
Dricka pils, Check
Äta skitgod mat, Check
Skratta, Check
Prata, Check
Dricka pils själv, Check
Spela fotboll? Check
Sjunga singstar, Check
Dricka bira, Check
Ah det är väl typ det.
När jag, Syster och hennes vän som agerade svart-taxi på kvällen kommit hem kastade sig syster i säng varpå jag och vän gick på en promenad.
På något vänster hamnade vi inne i en hage och jag klev ner i nåt skit, av bruna skon att döma.
Sen körde vi boule med ölburkar tror jag. Och kastade grodor?
Min interna klocka hade stannat någongång under kvällen så jag har ingen uppfattning om när vi kom tillbaka eller så.
Allt jag vet är att jag inte sov så mycket som jag borde, så när det var dags att gå upp och åka bort till lokalen för att bistå med lite städkunskaper ville jag bara placera min hals utmed närmsta järnväg och hoppas på det bästa.
Frasse på morgonen är något världen klarar sig bäst utan.
Jag hoppas att jag inte gjorde bort mig bara!
När vi hade städat lite åkte vi hem igen och hade en liten bakiseftermiddag. Vi kollade på Napoleon Dynamite och hon bjöd på fläsk och pommes med bea...Gooott.
Efter att ha tackat så mycket för den goda maten, det trevliga sällskapet och den sköna madrassen tog jag mitt pick och pack, fyllde bilen med skräp, och påbörjade min resa mot ursprunget.
Jag tror jag somnade femtioelva gånger i den där jävla bilen innan jag ens kommít ut ur byn och insåg snabbt att jag hade två val.
Antingen vända och be på mina bara knän att få stanna en natt till eller vrida på stereon på max och sjunga hela vägen hem.
Jag hade gärna valt alternativ ett men ville inte vara i vägen nå mer så jag krämade på, vevade ner rutan, gasade upp i 120 och tvärskrek i två timmar.
När jag kom fram hade jag så inihelvette ont i halsen så jag trodde jag skulle bli sängliggandes i 3 veckor framöver......
Tills jag såg att jag hade bira med mig.
Allt jag behövde göra var att försiktigt öppna en och omsorgsfullt hälla ner den i strupen.
Öl är fan i mig gott.
Tack alla som tagit hand om mig i veckan. Jag ska komma på något sätt att gottgöra er allihopa!
puh... Nog fan dricker man bira igen.... En måndag till och med. Om 10 min är det tisdag.
Det lär väl bli så att jag dricker, nej jag menar flyttar upp till leksand så småningom.
Visst var jag sugen på pilsner där uppe också, men det fanns bättre saker att göra helt enkelt.
Landet är bra för själen!
/Sir Frasse!
Vi skrattade och hade det allmänt bra när vi satt ute på verandan i solen.
Fyfan....
Den här helgen har varit tung.
Det började med Stefans svensexa som ni läste i förra inlägget och slutade med den hemliga agentens födelsedagskalas vilket är dagens ämne.
När jag vaknade i Lördags morse så var jag aningen sliten från dagen innan.
Dels hade jag gått och lagt mig jävligt sent men även pilsnern hade tittat förbi så man kan väl säga att jag kände mig lite bakfull.
Jag ville verkligen inte gå upp men vad hade jag för val?
Genast satte jag igång med alla förberedelser. Extra fina kläder plockades fram och jag kastade mig in i duschen.
Gick loss med schampoflaskan och efter en rejäl avspolning var jag redo att fara.
Per kom och hämtade mig i sin fina bil och vi satte kurs mot Vilda Väsby.
Redan i bilen klev jag på första pilsnern. Aningen bakis men det stoppade mig inte.
Sen hann jag sänka några innan vi anlände till födelsedagskalaset.
Där blev vi genast serverade en välkomstdrink, som efter ett svep blev två välkomstdrinkar.
Efter det klev jag på pilsnern. Igen....
Vi skrattade och hade det allmänt bra när vi satt ute på verandan i solen.
Födelsedagsbarnet hade en liten presentöppning och vi andra satt som åskådare.
Efter en jävla massa ljug var det dags för mat, och denna gång blev det fläskfile med potatisbollar av något slag. Sen dryck på det såklart.
Vi avbröt några gånger för lite skönsång dagen till ära och då vi har en extremt grym Dj i sällskapet blev det en liten mix.
Sen till efterrätt bjöds det på kaffe och congac. Jag har ingen aning om hur skiten stavas men gott är det!
Sen var det dags för party.
Jävlar vad jag sladdade runt. Ölen skummade i magen så fort jag reste på mig och synen var aningen försämrad.
På något vänster plockades ukulelen fram och sällskapet sjöng som aldrig förr. Typ..
Några av oss valde Singstar istället och bunkrade upp inomhus. Där var det livat vill jag lova.
Glas vältes ut på bordet, playstationprylen for i backen och någon grävde i en kruka..?
Sådär höll kvällen på tills det var dags att natta födelsedagsbarnet. Som vanligt är det han som kliver av först, med all rätt, så jag och en god vän skulle bära upp han för trappan. Det gick åt helvette. Jag gick såklart först och trappsteg nummer ett gjorde att mitt ben vek sig. Men vi kunde släpa karln ändå.
När han somnat in fortsatte vi där vi slutade. Pilsner efter pilsner öppnades och när klockan blev 5 kände jag att det var dags för hemfärd.
Jävlar vilken vinglig sådan.
Jag var hemma halv 6 efter en färd som i normala fall skulle tagit MAX 10 min. Det konstiga med det hela var att jag hade full koll på allt, inga minnesluckor eller någonting. Trots det tog det en jävla tid. Men men.
Dagen efter kom en polare över vid 10 och jag fick agera bärhjälp då denne skulle införskaffa två nya soffor.
Jag var fortfarande dragen när han kom över. Sen blev jag bakis nångång runt 1 när jag satt i hans soffa ute i Sigtuna.
Då krävde jag lift hem sen togslaggade jag tills det var dags för middag. Sen dess har jag mått skit mer eller mindre vilket är den största anledningen till varför inlägget inte kom tidigare.
Visserligen är jag grymt otaggad på att skriva nu också fast det kanske redan framgått, men nu är det gjort och jag känner mig otroligt lättad.
Imorgon blir det pilsner igen förhoppningsvis. Ingenting är planerat men jag sitter och håller tummarna ändå!!!
Sayonara mina små hallonbåtar.
/Sir Frasse!
Att något så simpelt kan bringa så mycket glädje åt ett gäng nötter....
Herrejävlar!
Fredagen skulle till en början upplevas som en ganska stillsam dag med sikte på svensexa a la Pölsa, men moder natur hade andra planer....
För det första vaknade jag relativt sent efter en Torsdag fylld med pilsner och ett par filmer. Tillståndet var relativt stabilt om än lite slitet.
Min vän som sov över stack iväg runt 12:00 och därefter påbörjade jag min sedvanliga tvätt.
Tvätten passerade smärtfritt trots bortfallet av torktumlaren som, enligt diverse vetenskapsmän, skulle haft en alldeles förträfflig pryl att göra med något skit.
Shit!
Åderbrock, när klockan slagit 19:30 bar det av in mot den stora hufvudstaden som i folkmun kallas för Stockholm.
Första anhalten på min pilsnerresa skulle innehålla allat annat än jag väntat mig.
Mina kamrater befann sig, enligt telefonsamtalet att döma, på en brygga vid Gröna Lund och drack bira.
Jag tyckte det lät skitkul och började måla upp bilder i huvudet på en fet uteservering i form av en brygga, med lättklädda damer till servritiser och skummande öl skvalpande i takt med vågorna som en symfoniorkester till dirigentens gestikulenrande.
Att jag skulle vara så fel ute....
När jag kom fram satt mitt sällskap, enligt utsago, på en brygga. Bryggan låg belägen en bit utanför Gröna Lund och hade ingenting med uteservering att göra överhuvudtaget.
Med sig hade dessa tre herrar ett flak Sofiero.
Kan det bli bättre?
Gratis pilsner, skönt umgänge och sjöutsikt!!!!
Efter att ha betat av flaket begav vi oss in på Gröna Lunds område.
Tanken var att vi skulle köpa ett åkband till Pölsa och stå vid sidan om som åskådare när denne provade på diverse attraktioner.
Så blev inte fallet!
Var man köpte sitt eget åkband, pröjsade en jävla massa deg och klev sedan in på området.
Här började det spåra förstår ni....
Innan vi ens funderat på att nyttja dessa nyförvärv begav vi oss till första bästa pilsnerhak, konsumerade därefter rätt mängd av den gyllene vätskan och rundade av med skönsång i form av Full i dag, full imorgon.
Eller hur fan gick den?!
Nu var det dags för åk!!!
Pölsa, Markus och Erik sprang likt små barn ivrigt påhejade av satans piska bort mot Fritt Fall.
Kön till attraktionen var inte så lång så väntetiden för mig och Jon var överkomlig.
När detta var avklarat drog sällskapet och pissade tre gånger för att sedan ladda på med mer pils.
Pölsa, hucudrollsinnehavaren, fick även ett par shots utöver pilsnern för att komma i rätt stämning.
När vi kände oss nöjda begav vi oss bort till den nya attraktionen vid namn Insane!
Här kände jag att det var läge för mig att visa lite stake, så jag klev på direkt.
Kön var längre än väntat så under tiden vi befann oss mellan dessa lilafärgade staket drog jag igång allsång för att snabba på processen en aning.
Låten i fråga har jag inget namn på, men den lät något i stil med:
Manamana du duuu di dudu... manamana du du di du.... manamana du duuu di du du di du du di du du didudud...
och så vidare.
Efter ett gott skratt fick vi äntligen sätta oss till rätta. Åkturen var grym!
Jag har alltid, på sistone iaf, varit lite anti-gröna lund. Dels för attraktionerna dom har, men även för dom extrema priser som vanliga människor tvingas betala för att få lite skojj.
Jag har helt ändrat uppfattning.
Jag hade så inihelvetes roligt att jag inte tvekar en sekund på att dra tillbaka på momangen.
Jon, som är för lång för att åka, stod kvar på backen och tog emot oss med öppna armar när åkturen var över.
På något vänster hade han även lyckats ragga till sig två damer. Dom försvann.....
Nu fick vi syn på Radiobilarna, en klassiker bland stockholmarna som även uppskattas av turister, och bestämde oss för att prova.
Jag och Erik körde tillsammans medans Pölsa, Jon och Markus körde egna bilar.
Om farbror blå varit i närheten hade våra bananer varit skalade.
Som vi körde, och krockade, och skrattade... Att något så simpelt kan bringa så mycket glädje åt ett gäng nötter....
Efter det fick Pölsa för sig att pissa i en papperskorv varpå vi blev utslängda från området.
Efter en jävla massa taxiresor och desperata försök att komma in på stockholms sunkigaste hak hamnade vi i Johanneshov. Där rundade vi av med en pilsner och inväntade sedan lift hem.
Sällskapet hoppade av vid slussen så jag fick äran att åka hem med Pölsa, bära upp karln för en megatrappa och in i lägenheten för att sedan släppa ner honom i soffan.
Vilket helvette. Han somnade femtioelva gånger på trottoaren utanför, tappade både byxor och ena skon, och gav ifrån sig en odör som närmast kan beskrivas som skit.
Nåja, utmattad som jag är, sitter jag nu i min lya och funderar på morgondagen.
En god vän till mig fyller år så kalas är inbokat.
När fan ska man få tid för rehabilitering egentligen? En jävla massa slir som kommer uppenbara sig om några år. ...
Men återigen, min standardfråga: Var det värt det?!?!
LÄTT!!!
<3
/Sir Frasse!
Fredagen skulle till en början upplevas som en ganska stillsam dag med sikte på svensexa a la Pölsa, men moder natur hade andra planer....
För det första vaknade jag relativt sent efter en Torsdag fylld med pilsner och ett par filmer. Tillståndet var relativt stabilt om än lite slitet.
Min vän som sov över stack iväg runt 12:00 och därefter påbörjade jag min sedvanliga tvätt.
Tvätten passerade smärtfritt trots bortfallet av torktumlaren som, enligt diverse vetenskapsmän, skulle haft en alldeles förträfflig pryl att göra med något skit.
Shit!
Åderbrock, när klockan slagit 19:30 bar det av in mot den stora hufvudstaden som i folkmun kallas för Stockholm.
Första anhalten på min pilsnerresa skulle innehålla allat annat än jag väntat mig.
Mina kamrater befann sig, enligt telefonsamtalet att döma, på en brygga vid Gröna Lund och drack bira.
Jag tyckte det lät skitkul och började måla upp bilder i huvudet på en fet uteservering i form av en brygga, med lättklädda damer till servritiser och skummande öl skvalpande i takt med vågorna som en symfoniorkester till dirigentens gestikulenrande.
Att jag skulle vara så fel ute....
När jag kom fram satt mitt sällskap, enligt utsago, på en brygga. Bryggan låg belägen en bit utanför Gröna Lund och hade ingenting med uteservering att göra överhuvudtaget.
Med sig hade dessa tre herrar ett flak Sofiero.
Kan det bli bättre?
Gratis pilsner, skönt umgänge och sjöutsikt!!!!
Efter att ha betat av flaket begav vi oss in på Gröna Lunds område.
Tanken var att vi skulle köpa ett åkband till Pölsa och stå vid sidan om som åskådare när denne provade på diverse attraktioner.
Så blev inte fallet!
Var man köpte sitt eget åkband, pröjsade en jävla massa deg och klev sedan in på området.
Här började det spåra förstår ni....
Innan vi ens funderat på att nyttja dessa nyförvärv begav vi oss till första bästa pilsnerhak, konsumerade därefter rätt mängd av den gyllene vätskan och rundade av med skönsång i form av Full i dag, full imorgon.
Eller hur fan gick den?!
Nu var det dags för åk!!!
Pölsa, Markus och Erik sprang likt små barn ivrigt påhejade av satans piska bort mot Fritt Fall.
Kön till attraktionen var inte så lång så väntetiden för mig och Jon var överkomlig.
När detta var avklarat drog sällskapet och pissade tre gånger för att sedan ladda på med mer pils.
Pölsa, hucudrollsinnehavaren, fick även ett par shots utöver pilsnern för att komma i rätt stämning.
När vi kände oss nöjda begav vi oss bort till den nya attraktionen vid namn Insane!
Här kände jag att det var läge för mig att visa lite stake, så jag klev på direkt.
Kön var längre än väntat så under tiden vi befann oss mellan dessa lilafärgade staket drog jag igång allsång för att snabba på processen en aning.
Låten i fråga har jag inget namn på, men den lät något i stil med:
Manamana du duuu di dudu... manamana du du di du.... manamana du duuu di du du di du du di du du didudud...
och så vidare.
Efter ett gott skratt fick vi äntligen sätta oss till rätta. Åkturen var grym!
Jag har alltid, på sistone iaf, varit lite anti-gröna lund. Dels för attraktionerna dom har, men även för dom extrema priser som vanliga människor tvingas betala för att få lite skojj.
Jag har helt ändrat uppfattning.
Jag hade så inihelvetes roligt att jag inte tvekar en sekund på att dra tillbaka på momangen.
Jon, som är för lång för att åka, stod kvar på backen och tog emot oss med öppna armar när åkturen var över.
På något vänster hade han även lyckats ragga till sig två damer. Dom försvann.....
Nu fick vi syn på Radiobilarna, en klassiker bland stockholmarna som även uppskattas av turister, och bestämde oss för att prova.
Jag och Erik körde tillsammans medans Pölsa, Jon och Markus körde egna bilar.
Om farbror blå varit i närheten hade våra bananer varit skalade.
Som vi körde, och krockade, och skrattade... Att något så simpelt kan bringa så mycket glädje åt ett gäng nötter....
Efter det fick Pölsa för sig att pissa i en papperskorv varpå vi blev utslängda från området.
Efter en jävla massa taxiresor och desperata försök att komma in på stockholms sunkigaste hak hamnade vi i Johanneshov. Där rundade vi av med en pilsner och inväntade sedan lift hem.
Sällskapet hoppade av vid slussen så jag fick äran att åka hem med Pölsa, bära upp karln för en megatrappa och in i lägenheten för att sedan släppa ner honom i soffan.
Vilket helvette. Han somnade femtioelva gånger på trottoaren utanför, tappade både byxor och ena skon, och gav ifrån sig en odör som närmast kan beskrivas som skit.
Nåja, utmattad som jag är, sitter jag nu i min lya och funderar på morgondagen.
En god vän till mig fyller år så kalas är inbokat.
När fan ska man få tid för rehabilitering egentligen? En jävla massa slir som kommer uppenbara sig om några år. ...
Men återigen, min standardfråga: Var det värt det?!?!
LÄTT!!!
<3
/Sir Frasse!
Men nu ska det bli ändring på det, och vilken änd-ring det ska bli!
Jävlar vad dålig jag har varit på sistone.
Inläggen har lyst med sin frånvaro och antalet hotbrev och klagomål från diverse anhängare har skjutit i taket.
Fast det är inte helt och hållet mitt fel, för varje gång jag loggat in för att skriva ett nytt inlägg har jag varit tvungen att svara på alla dessa brev och klagomål, så tid för annat har helt enkelt inte funnits.
Men nu ska det bli ändring på det, och vilken änd-ring det ska bli!
Som vissa av er redan vet så har jag precis inlett min efterlängtade semester så att komma på ämnen att skriva om lär inte bli något problem.
Tack vare en väldigt snäll och omtänksam kollega har jag nu bunkrat upp med ett gäng ölflak och startskottet för dessa går på fredag. Därefter kommer det hagla inlägg som aldrig förr.
Jag kommer att varva detta med en jävla massa pilsner för att senare mot semesterns slut runda av med ett par öl.
Under dessa fyra veckor har jag planerat in några stopp som kommer att få lite mer uppmärksamhet än vissa andra som till exempel Göteborg, Leksand, Öland och Stockholm.
Bilder från dessa destinationer kommer att läggas upp i samband med inläggen.
Om ni har tur kommer ni även få ett par videoklipp där ni bland annat kommer få bevittna vår tids störste artist, nämnligen Sir Frasse!
Allt detta görs enbart för att glädja er läsare och har ni önskemål på innehåll eller annat så är det bara att skriva i kommentarer.
Det kan till exempel vara så att någon naken själ aldrig riktigt druckit pils och behöver lite hjälp på traven. Då är det bara att skriva en liten rad så fixar jag en tutorial i bilder alternativt ett litet videoklipp.
Eller det kanske finns någon brun smörodlare som ständigt brottas med sina tankar kring alkoholens påverkan i festsituationer. Säg den magiska ramsan så fixar Frasse resten.
Missa nu inte chansen att följa med på årets mest inflytelserika och extravaganta resa.
Enjoy!
/Sir Frasse!
Inläggen har lyst med sin frånvaro och antalet hotbrev och klagomål från diverse anhängare har skjutit i taket.
Fast det är inte helt och hållet mitt fel, för varje gång jag loggat in för att skriva ett nytt inlägg har jag varit tvungen att svara på alla dessa brev och klagomål, så tid för annat har helt enkelt inte funnits.
Men nu ska det bli ändring på det, och vilken änd-ring det ska bli!
Som vissa av er redan vet så har jag precis inlett min efterlängtade semester så att komma på ämnen att skriva om lär inte bli något problem.
Tack vare en väldigt snäll och omtänksam kollega har jag nu bunkrat upp med ett gäng ölflak och startskottet för dessa går på fredag. Därefter kommer det hagla inlägg som aldrig förr.
Jag kommer att varva detta med en jävla massa pilsner för att senare mot semesterns slut runda av med ett par öl.
Under dessa fyra veckor har jag planerat in några stopp som kommer att få lite mer uppmärksamhet än vissa andra som till exempel Göteborg, Leksand, Öland och Stockholm.
Bilder från dessa destinationer kommer att läggas upp i samband med inläggen.
Om ni har tur kommer ni även få ett par videoklipp där ni bland annat kommer få bevittna vår tids störste artist, nämnligen Sir Frasse!
Allt detta görs enbart för att glädja er läsare och har ni önskemål på innehåll eller annat så är det bara att skriva i kommentarer.
Det kan till exempel vara så att någon naken själ aldrig riktigt druckit pils och behöver lite hjälp på traven. Då är det bara att skriva en liten rad så fixar jag en tutorial i bilder alternativt ett litet videoklipp.
Eller det kanske finns någon brun smörodlare som ständigt brottas med sina tankar kring alkoholens påverkan i festsituationer. Säg den magiska ramsan så fixar Frasse resten.
Missa nu inte chansen att följa med på årets mest inflytelserika och extravaganta resa.
Enjoy!
/Sir Frasse!
