Hoppas att det går planer på ett julbord eller liknande så vi kan samlas igen!
Man skulle kunna tro att jag varit så frånvarande på grund av lathet men så är inte fallet.
Jag har för en gångs skull varit upptagen. Visserligen varade det bara i tre dagar men dom resterande ägnades helt och hållet åt rehabilitering.
Mitt första äventyr var Bandit Rock Boat nummer nånting. En ganska spontan resa för min del.
Markus ringde och skulle försöka locka med mig på båten och innan han hade pratat klart så tackade jag ja.
500 riksdaler senare satt jag hemma hos Jen och värmde med varm bira.
På terminalen hamnade jag i mitt vanliga tillstånd, det vill säga tvär-koma toppat med en smula förakt.
Anledningen till detta var för att jag blivit informerad om att ett par oönskade personer skulle närvara på båten.
Vanligtvis hade jag hanterat situationen på samma sätt som jag alltid gör men ute till sjöss finns det ingenstans att fly!
Förr eller senare skulle jag bli tvungen att konfrontera problemen och det var orsaken till mitt dalande humör.
Men som tur är har man bra vänner så resan blev lyckad trots allt. Fredagen öppnades varsamt med ett snabbt besök på tax-freen följt av konsumering i diverse hytter. Framåt natten sladdade jag runt med halvt okända människor helt utan syfte och landade sedan i överslafen med ena strumpan i handen.
Några timmar senare klev Markus in i hytten och förklarade med stöd från magen att det minsann var morgon. Jag försökte förklara för min reskamrat att det även var morgon när jag gick och la mig, och att sömn skulle sitta jävligt fint, men efter att jag blivit serverad frukost på sängen i form av en ljummen Heineken kunde jag inte neka denne sällskap.
Frukostbuffé stod på schemat och 110 pesetas, en halv kopp kaffe och en smörgås senare började magen säga ifrån. Här behövs bira!
Lördagen såg väl likadan ut. Lite öl, musik och trevligt sällskap varvades innan det var dags att kliva av.
Sen sviker minnet fram tills i Lördags.
Lördagen som vi alla hade sett fram emot så länge. Helgdagen som nu gått från att bli kallad "lördag" till "firmafest" på prov.
Startskottet gick 14:30 hos Jen. Lite förberedelser på firman styrdes upp tillsammans med några kalla och sedan åkte vi tillbaka till henne för att fortsätta. Öl efter öl sköts ner och vattenpasset började strejka.
Fyra timmar senare anlände vi till firman och redan då var jag i mitt esse!
Jag seglade runt bland människorna och pratade om skit och ingenting, tokigt nöjd över min situation, och mådde jävligt bra.
Tyvärr finns det inge så mycket att berätta om festen eftersom den inte var så innehållsrik. Fast det beror väl på hur man ser på det.
Vi hade 4-kamp nångång på kvällen. Sen eldades det europa-pall vet jag. Men annars var det relativt lugnt på aktivitetsfronten. Trots det så var det min bästa kväll på grymt länge. Typ sen senaste festen vi hade.
Visst är jag ganska lättroad ibland men ni förstår vad jag menar om ni får uppleva det själva.
Det blev rätt sent också har jag fått höra. Jag sov i taxin hem med Robin vid min sida. När vi klev ut och skulle gå till mig så kände jag mig lite åksjuk. Här ska kräkas hann jag tänka innan finmalen kryddkorv lämnade min kropp. Av någon anledning skulle jag spy samtidigt som jag gick och helst förklara för Robin vad det var jag kräktes upp. Ont som fan gjorde det! Efter att ha sagt adjö till mitt sällskap och placerat kroppen över sängen så låg jag ett tag och skrattade för mig själv. Sen blev det svart.
Strax efter 14:00 på Söndagen vaknade jag, tvärbakis och allmänt nöjd. Tillagade en brakfrukost och började rengöra mina organ från all alkohol. Det gick sådär.
Jag blev jävligt chockad idag när jag svängde in på Shell i Hägersten och satte mig och bakisbajsade, två dagar efter fest. Antingen fick jag i mig ganska mycket eller så är jag bara lite klen.
Hursom så var det en underbar helg. Hoppas att det går planer på ett julbord eller liknande så vi kan samlas igen!
Medans jag sover kan väl ni läsa?
Sov så gott mina tårtbottnar<3
/Sir Frasse
Från oss alla till er alla, en riktigt stor tjur.
God kväll!
I sedvanlig ordning sitter jag här, på tok för sent, och försöker tränga bort sömnen.
Folk på jobbet börjar undra varför jag är så jävla trött varje gång vi träffas för att ha lunch.
För inte alls så länge sen kunde jag skylla på massa roliga anledningar men nu gäller inte dom längre.
Istället sitter jag och försöker komma på bra bortförklaringar i stil med, " jag var över till grannen och passade deras brevinkast medans dom var på semester", men börjar nu inse att det kanske är dags att styra upp saker och ting.
Varför jag är ute och ränner hela kvällarna vet vi ju alla svaret på. Jag är borta så länge det går tills ögonen lägger av men sen när jag kommer hem ska det ändå pressas in i det sista. Ni tycker säkert att det är jävligt onödigt och jag är väl tvungen att hålla med.
Jag vill bara inte att dagarna ska gå för fort och kan jag då göra något åt saken så är väl det värt att köra på?
Visserligen händer det inte så mycket när jag väl kommit innanför dörren men då finns det en massa tid för omformatering och skit på hjärnkontoret. Det underlättar inför nästkommande dag när jag ska försöka vara glad och trevlig mot mina kollegor. Tyvärr ställer sömnbristen till det på den fronten men ingen är väl perfekt?
Det har varit en massa stök på sistone men nu börjar det lida mot sitt slut. Det tar lite tid men när man inte vill veta av förändringar i tillvaron gör man gärna allt för att undvika det.
Det känns bara som om man står i sin grav och skyfflar runt jorden istället för att gräva färdigt.
Oavsett vad så kommer det bli bra och det är huvudsaken. Så fort vi kliver in i December och snön visar sig kommer jag styra på vanligt vis!
Med julölen i högsta hugg, en näve pepparkaksdeg och ett gäng ljusstakar ska jag erövra Ör och dess invånare.
Ser fram emot att få rasta snöskotern också. Och kanske leta på en sliten 240 så man kan göra gatorna osäkra i Sundbyberg.
Det är livet det....
Verkligheten ser annorlunda ut.. Den är kantad av John Blund och skrivkramp!
Från oss alla till er alla, en riktigt stor tjur.
/Sir Frasse!
Allt för att ställa saker och ting till rätta...
Herrejävlar!
Har ni hört talas om fenomenet "humörsvängningar"?
Vilket jävla pucko var det som kom fram till att det är en nödvändig pryl?
Ofrivillig ilska/hat måste ju vara bland det värsta som finns....
Jag har fallit offer för detta hemska påhitt och känner att det är ett lämpligt ämne att ta upp idag!
Tänk er följande scenario:
Ni vaknar upp på morgonen, sträcker lite på armar och ben och drar till med ett avgrundsvrål för att sedan konstatera att ni försovit er, igen, för tredje veckan i rad....
Hör börjar vanligtvis humöret att dala. Ni sliter av er täcket i ren frustration för att så fort som möjligt lokalisera kläderna, resa er ur sängen och påbörja monteringen av dessa. När täcket väl är av möts ni av en extrem kyla som skulle fått vilken eskimå som helst att längta till bahamas. Denna kyla har en liten nedlåtande ton när denne förklarar för dig att morgonstånd var såå tvåtusenåtta och att gåshud nu är nya flugan.
Här brukar dom flesta börja kasta diverse föremål som exempelvis ett vattenglas runt omkring sig samtidigt som svordomar lämnar läpparna tätt efter varann.
Hur långt har man kommit nu? Här har man precis ställt sig upp ur sängen och man är redan tokförbannad.
När kläderna väl är på och löprundan ner till parkeringen avklarats är det full gas mot jobbet som gäller.
Klockan i instrumentpanelen påminner en hela tiden om att man försovit sig och får utstå en del glåpord för det.
Idioter i trafiken som får för sig att köra 30 på 30-sträckor får ta emot en del gester och tutan får arbeta på högvarv.
Här brukar man koka av ilska och så fortsätter det tills man anlänt till jobbet, bett om ursäkt för sin sena ankomst och lastat bilen full med skit som otacksamma kunder vill ha levererat till sina jobb.
När mätarnålen står på Peak och nyllet nu är högrött av ilska sätter den här prylen "humörsvängningar" in och kyler ner kroppen en aning och fyller på med lite glädje.
I början fattar man ingenting. Nyss var jag flyförbannad och nu står jag och ler?
Nåja, här börjar det om iaf, fast åt andra hållet. Ni sätter er i bilen, tar sikte på första anhalten och får ett samtal från en trevlig person i gärna byter några ord med. I ett par timmar...
Under den perioden blir ni bara gladare och gladare. Förmiddagen har förvandlats från pest och pina till fest och svina.
Tillst ni lägger på såklart. Här börjar det sakta men säkert dala igen men inte i samma tempo som innan. Det kan dröja ända tills jobbet är slut och ni är på väg hem eller till någon bekant.
Det bästa man kan göra är att åka raka vägen hem och tömma några köksskåp på innehåll eller något annat som kan avleda allt negativt.
Tyvärr är man inte alltid så smart utan väljer därför att åka och träffa någon bekant som allt för ofta får agera boxningssäck.
Visst kan man meddela denne vid ankomst att humöret inte är på topp men av någon anledning ska man alltid hålla det för sig själv.
Såna här saker kan ta hårt på vänskap och har man otur kan det leda till något tråkigt.
Så vad fan gör man?
Jag har inte en jävla aning. Hur ska man kunna påverka något som man inte kan kontrollera?
Eller kan och kan.
Ibland kanske man känner till anledningen bakom alla kurvor men inte kan offentliggöra den.
Då är det ju lika svårt som i dom fallen man inte har en aning.
Man får väl helt enkelt försöka mota tillbaka alla känslor när man träffar folk som man inte vill ska ta del av det.
När sen allt brister och dom små attackerna kommer smygandes gäller det att göra rätt för sig efteråt. Kanske komma krypandes med en smörblomma i mungipan eller en damsugarpåse på huvudet.
Allt för att ställa saker och ting till rätta...
Syftet med det här inlägget? Pass...
Trevlig fars dag mina påssjuka gelehallon <3
/Sir Frasse!
Nu går vi vidare...
Nu blev det ett sånt där glapp igen. Jag försökte få fram ett inlägg varje dag men nu har jag varit lite upptagen i några dagar så ni fick bli lidande.
I fredags hade jag inget speciellt planerat. Tanken var väl att åka förbi IKEA efter jobbet och införskaffa lite förnödenheter som gardiner och liknande. Jag tog mig visserligen dit men lusten försvann ganska snabbt när jag väl passerat svängdörrarna.
Efter ett relativt snabbt besök, i IKEA-mått mätt, bar det av hem till mig med Fröken som sällskap.
Väl hemma ville jag få upp gardinerna så fort som möjligt men hon hade andra planer.
Jag citerar; "Sluta vara så tråkig. Sätt på filmen"...
Tråkig? Jag trodde damer älskade att pyssla med gardiner och skit. Tydligen var jag helt fel ute...Eller så är hon helt enkelt ingen dam.
Filmen i fråga var Twilight, en film som blivit jävligt populär sen den hade premiär.
Men efter att ha sett skiten förstår jag inte varför folk är så galna i den som dom faktiskt är.
Världens klenaste handling kombinerat med några av världens sämsta skådespelare gör att den får 1 av 10 blåbär av mig.
Nu går vi vidare.
Fredagen bjöd tyvärr inte på någon öl men det gjorde inte så mycket. Lördagen var ägnad åt just det.
Jag vaknade någongång vid lunch av ett samtal från Kovack. Han tjatade om att jag skulle komma över så fort jag blivit klar så jag skred till verk. Körde en turbo-dusch och hoppade i kläderna medans han satt utanför i bilen och väntade.
Väl hemma hos honom öppnades ölen direkt. Till det valde vi nya Terminatorfilmen, vad den nu hette.
Den var av samma kaliber som Twiligt tyvärr. Klen handling men något bättre skådespelare och en herrans massa effekter gör att den får 3 av 10 blåbär.
Det som var bra med mitt besök hos Kovack jämfört med dom senaste var att båda drack pilsner ordentligt.
Efter att musiken sattes på ökade även tempot på intaget och efter någon timme ringde det folk och party var ett faktum.
Vi hamnade hos några av hans vänner och hade det allmänt trevligt. Drack lite öl och diskuterade vem som hade legat med vems morsa och så vidare.
När sällskapet var på väg ut smet jag och Kovack iväg till S-grillen och fyllde på magarna med ett par kebabrullar var. Det satte fart på systemet vill jag lova. Toknödig och lite halvslirig gick vi bort till Kovacks dam som var på kalas hos en bekant, inte långt ifrån grillen.
Vi gled in lite snyggt och där möttes vi av ett trevligt gäng som var i full färd med att hinka vin och prata om vardagliga problem.
Jag kände mig lite utanför på grund av en mängd faktorer men svalde några klunkar och försökte anpassa mig.
Det gick över förväntan och jag hoppas jag gjorde ett bra intryck på sällskapet.
Tyvärr blev besöket kortvarigt och innan jag visste ordet av var jag på väg hem.
Svinkallt och med fotbollar som fötter vandrade jag genom Sundbyberg. Funderade på massa prylar och njöt av tillvaron, typ.
Bad till gud om att bli nedslagen eller något liknande men utan resultat.
Nu har jag provat han några gånger men har inte kommit fram till vad hans uppgift egentligen är.
Kanske är det så att han inte känner för att hjälpa mig helt enkelt.
Jag slocknade direkt när jag landade i sängen och vaknade lite sent i förmiddags. Stack iväg till Stinsen och köpte på mig ytterligare förnödenheter. Lite gardiner, lakan, dukar och skit. Grymt!
Nu får det snart räcka med prylar till hemmet. Bilen måste få lite kärlek också.
Ser fram emot första snöfallet så jag kan få förena nytta med nöje!
SKRIVKRAMP!''
puss<3
/Sir Frasse!
