.

Herrejävlar!

Har ni hört talas om fenomenet "humörsvängningar"?
Vilket jävla pucko var det som kom fram till att det är en nödvändig pryl?
Ofrivillig ilska/hat måste ju vara bland det värsta som finns....

Jag har fallit offer för detta hemska påhitt och känner att det är ett lämpligt ämne att ta upp idag!

Tänk er följande scenario:

Ni vaknar upp på morgonen, sträcker lite på armar och ben och drar till med ett avgrundsvrål för att sedan konstatera att ni försovit er, igen, för tredje veckan i rad....
Hör börjar vanligtvis humöret att dala. Ni sliter av er täcket i ren frustration för att så fort som möjligt lokalisera kläderna, resa er ur sängen och påbörja monteringen av dessa. När täcket väl är av möts ni av en extrem kyla som skulle fått vilken eskimå som helst att längta till bahamas. Denna kyla har en liten nedlåtande ton när denne förklarar för dig att morgonstånd var såå tvåtusenåtta och att gåshud nu är nya flugan.
Här brukar dom flesta börja kasta diverse föremål som exempelvis ett vattenglas runt omkring sig samtidigt som svordomar lämnar läpparna tätt efter varann.

Hur långt har man kommit nu? Här har man precis ställt sig upp ur sängen och man är redan tokförbannad.

När kläderna väl är på och löprundan ner till parkeringen avklarats är det full gas mot jobbet som gäller.
Klockan i instrumentpanelen påminner en hela tiden om att man försovit sig och får utstå en del glåpord för det.
Idioter i trafiken som får för sig att köra 30 på 30-sträckor får ta emot en del gester och tutan får arbeta på högvarv.
Här brukar man koka av ilska och så fortsätter det tills man anlänt till jobbet, bett om ursäkt för sin sena ankomst och lastat bilen full med skit som otacksamma kunder vill ha levererat till sina jobb.

När mätarnålen står på Peak och nyllet nu är högrött av ilska sätter den här prylen "humörsvängningar" in och kyler ner kroppen en aning och fyller på med lite glädje.
I början fattar man ingenting. Nyss var jag flyförbannad och nu står jag och ler?
Nåja, här börjar det om iaf, fast åt andra hållet. Ni sätter er i bilen, tar sikte på första anhalten och får ett samtal från en trevlig person i gärna byter några ord med. I ett par timmar...
Under den perioden blir ni bara gladare och gladare. Förmiddagen har förvandlats från pest och pina till fest och svina.
Tillst ni lägger på såklart. Här börjar det sakta men säkert dala igen men inte i samma tempo som innan. Det kan dröja ända tills jobbet är slut och ni är på väg hem eller till någon bekant.
Det bästa man kan göra är att åka raka vägen hem och tömma några köksskåp på innehåll eller något annat som kan avleda allt negativt.
Tyvärr är man inte alltid så smart utan väljer därför att åka och träffa någon bekant som allt för ofta får agera boxningssäck.
Visst kan man meddela denne vid ankomst att humöret inte är på topp men av någon anledning ska man alltid hålla det för sig själv.
Såna här saker kan ta hårt på vänskap och har man otur kan det leda till något tråkigt.

Så vad fan gör man?
Jag har inte en jävla aning. Hur ska man kunna påverka något som man inte kan kontrollera?
Eller kan och kan.
Ibland kanske man känner till anledningen bakom alla kurvor men inte kan offentliggöra den.
Då är det ju lika svårt som i dom fallen man inte har en aning.

Man får väl helt enkelt försöka mota tillbaka alla känslor när man träffar folk som man inte vill ska ta del av det.
När sen allt brister och dom små attackerna kommer smygandes gäller det att göra rätt för sig efteråt. Kanske komma krypandes med en smörblomma i mungipan eller en damsugarpåse på huvudet.
Allt för att ställa saker och ting till rätta...

Syftet med det här inlägget? Pass...

Trevlig fars dag mina påssjuka gelehallon <3

/Sir Frasse!