Hjärnjäveln har krympt!!!!!!!
Vanligvis när jag ska skriva så är det just dagen efter, men i det här fallet räcker inte det.
Helgen efter? 72 timmar senare?
Nåväl. Även den mest sirapsliknande tvättsvampen kan väl hitta sambandet.
Antingen så har jag inget annat att skriva, eller så är det "Dagen efter" lite för ofta.
Jag tror på det sistnämnda.....
I Fredags åkte jag ner till min Farbror för att fira dennes dam på hennes 40-års dag.
Väl där parkerade jag varsamt min ända ute på altan medans armarna fipplade efter pils.
Pils som både dom och jag trånat efter sen urminnes tider.
Sen hur minns tider?
Jo, med en klocka såklart. Och vid det här laget hade tiden sprungit iväg, och ett par tre pils hittat ner i mörkret.
Kvällen slutade på bästa tänkbara sätt, dvs en klunk, flimmer för ögonen och sen blackout.
Lördagen inleddes med lite tandkräm och något som jag trodde var en borste, men som senare visade sig vara ett batteri.
Därefter stod det hotellfrukost på schemat. Så ut i köket begav jag mig för att ta del av alla godsaker. Allt från smör till städskrubb erbjöds.
Gott var det.
Sen klev jag på pilsnern. Oooj vad gott det var!
Jag paxade en solstol ute på altanen, bunkrade upp med några kalla, och spanade på min kusin när han försökte göra prylar på en studsmatta.
Jag blev kvar där ett tag.....
På eftermiddagen var det dags för fest.
Upplägget var väl i stil med; Dryck, lekar, mat, dryck, käk, snack, ljug, dryck, dryck, singstar+dryck, ljug, dryck +dryck, korv med bröd.
Då jag kräver struktur i min vardag valde jag att följa detta till punkt och pricka.
Kvällen blev grym! Jag blev grym! Jag blev sladdvänlig! Jag hade hala skor? Vägen hem blev lååång!
Då sällskapet var rätt slitet vid ankomst samt den sena timmen valde vi att blunda.
Ett par timmar senare vaknade småbarn och skrek medans jag låg i vardagsrummet.
Typ här fick jag panik. Typ här blev jag bakfull. Typ här lackade jag!!!!!!
Som tur var slussades jag in av okända personer i ett annat rum och kunde bättra på sömnen en aning.
Efter ett tag var det dags för frukost. Solen sken som bara den. Fåglarna kvittrade. Alla som eventuellt skulle fört oväsen hade skickats iväg. Jag var i paradiset!!! Tills jag reste på mig det vill säga.
Vad i helvette har hänt med min hjärna? Har den krympt?!?!?!?
Så fort jag rörde på mig så studsade den mot skallen på mig och smärtan var ett faktum.
Hjärnjäveln har krympt!!!!!!!
Jag har med diverse verktyg försökt få den större igen men utan resultat.
Nu är jag iaf hemma, sent som vanligt, och fortfarande en skön huvudvärk.
Nästa gång det är dags för äventyr så måste jag vara förberedd.
På något sätt måste jag transportera ölen från flaskan, genom kroppen och upp i huvet. Där är det tänkt att den ska ligga som en skyddande hinna runt min ömtåliga klump.
Huruvida det fungerar eller inte återstår att se!
På återseende mina skelögda kåkfarare!
<3
/Slir Frasse!
Missför-stånd
Vi ska bannemig hjälpa dom små glinen på traven. Knuffa dom över trösklar, in i vuxenvärlden där allt spännande väntar så som
Missförstånd uppstår lätt när en äldre man ska kommunicera med en yngre, och dessa missförstånd kan i framtiden leda till vissa avvikelser som trasig DNA-stege vilken vi omöjligt kan reglera.
Därför ber jag er läsa följande, för det jag skrivit hittills (som man stavar hur?) är bara skräp.
Tänk på vad ni säger så missförstånden kan undvikas.
Its bonertime!!!
6-åriga sonen frågar sin far.
- Pappa, jag har glömt vad det heter. Vad heter det när två människor ligger ovanpå varandra ?
Pappan, något generad:
- Öööhhh... Älska?
- Nej nej.. Det heter något annat.
Pappa, något mer generad:
- Öööhhhhh... Gänga?
- Nej nej.
Pappan, illröd i ansiktet:
- Nuppa ??
- Nej! Men nu kom jag på det! Våningssäng heter det.
Det är ju ren tortyr jag utsatts för!
Om inte så har jag ett passande: PUCKON!
Tyvärr måste jag erkänna att jag för tillfället sitter med den titeln i skrivande stund.
För tillfället kan ändras till "för all framtid" om jag får välja.
Visserligen var det inte helt självförvållat. Med vissa påtryckningar så tidigt som igår när jag var på besök hos Jen och Pöl samt för lite bira idag bidrog till att tortyren blev verklighet.
Vanligtvis brukar jag vara duktig på att informera mina nära och kära om läget, att jag inte är självdestruktiv, hungrig eller pank. Jag är ju precis som alla andra.
Och eftersom dom har full förståelse för det så utsätts jag inte för hemskheter som idag. ELLER HUR!
Ett besök hos Pöl hade planerats in under eftermiddagen med toast och cola som rubrik. Själv stod jag för dessa prylar medan Pöl him själv bistod med husrum.
Till en början hoppades jag på att herrn glömt bort det som diskuterades kvällen innan, vilket han självklart inte hade gjort!
Efter maten och lite Waterboy var det dags.
Frans Schnabel Strasse skulle utstå tortyr. Tortyr som ingen människa någonstin ska behöva uppleva, men gör det ändå. FRIVILLIGT kan tilläggas.
Jag tvingas kura ihop mig i soffan utan någonstans att ta vägen medans Pöl riggar upp.
Strax därpå satte det igång.
Blodet pumpades runt så fort i ådrorna att friktionen gav mig inre brännskador. Detta höll på i säkert två timmar!!!
Hjärtat hoppade över några slag som tillsammans motsvarar en livstids hjärtstillestånd.
Ska jag vara ärlig så sitter det i än.
Om ni inte förstått vad det handlar om än så är ni antingen lyckligt ovetande eller så låtsas ni bara för att ni är lika rädda som jag.
Pöl-fan satte på MIRRORS. En filmjävel som inte borde finnas i våra hem.
Visserligen såg vi den när det fortfarande var ljust så det hjälpte väl lite grann. Men när jag skulle tvätta händerna efter muggbesöket strax innan hemresa kunde jag fan inte titta i spegeln.
Jag tvingade mig själv att glo ner i handfatet men kunde likförbannat se mig i ögonvrån.
Det är ju ren tortyr jag utsatts för!
Nu är jag hemma och vet inte var jag ska ta vägen. Försöker hålla mig vaken så länge det går men ögonen är på väg att ge upp.
Förmodligen blir jag tvungen att blunda hela vägen in till sovrummet, men det slutar väl bara i att jag river ner allt i köket, halkar till lite snyggt och landar på kökskniven och på golvet trycker in fingrarna i eluttaget.
Försökte nyss lösa mitt problem med pils, men det sket sig då alla ligger i bilen och det endast fanns en tillgänglig i kylen. Ja jag skickade i den så fort det gick men det hjälpte inte ändå.
Sitter nu med ett paket juice för att se om man kan bli dåsig av för mkt vätska i kroppen.
Tyvärr verkar även det skita sig. Är pissnödig som fan men såklart så är jag en av dom där idioterna som har satt upp en spegel på muggen, så det är åt helvette.
Nåja. Vi ska väl inte dra några slutsatser än. Ni kan ju börja fundera lite om det dröjer mer än en vecka till nästa inlägg.
<3
Sir Frasse!
Vem fan bryr sig?
Nu när jag är ensam får jag göra allt själv. Förut så brukade Brasse åka och storhandla samt alla andra mer "kvinnliga" uppgifter.
Kundvagnen hade jag fyllt till hälften med diverse skit och onödiga hushållsprodukter så som diskmedel, tvättmedel och något som skulle kunna vara en tandborste modell jättestor.
Eftersom det är ett av mina första besök i en mataffär så förberedde jag mig med en inköpslista.
INKÖPSLISTA!
Pilsner
Men nu är det tydigen så att pilsner får man skaffa på annat håll. Systembolaget förslagsvis.
Och nu när jag ändå var inne i butiken kunde jag lika gärna köpa på mig annat skit innan det var dags att betala skatt på bolaget.
Allt flöt ju på relativt bra. Nåja. Jag såg väl mer eller mindre ut som en förvirrad senil hockeyplans-spolare som nyss blivit dement. Hyllorna såg ut att sträcka sig flera kilometer och bergen med artiklar blev aldrig mindre, trots miljäärder stressade individer som roffade åt sig det som var, enligt dom själva, det bästa exemplaret.
Själv tyckte jag att varenda toarullepaket såg precis likadana ut. Vem fan bryr sig? Hör ni det?!?! VEM FAN BRYYSHÄ?
Det var väl det som var mest påfrestande under min vistelse på ICA. Och att folk står ut med det?
En man med fru klev in genom "grindarna" eller vafan det kallas, grabbar tag i varsin kundvagn och utan vidare briefing särade på sig och finkammade butiken från varsit håll, för att sedan efter en trekvart fjorton dar synka vid kassorna, där den som kom först ställde sig i kö för att spara tid.
Vilket jävla stress det ska vara hela tiden.
När jag fyllt min jävla kundvagn så hade jag lessnat så inihelvette att jag tog sats och skickade ut den där jäveln på lagret. Därefter gick jag till kassa 3, slet åt mig telefonen och förklarade för alla förvirrade hönshjärnor hur tragiska dom är.
Sen gick jag till bolaget.
Där är det en helt annan grej.
Man glider in, plockar en korg, lyfter sen blicken och scannar av området som om man inte riktigt vet vad man är sugen på och fastnar sedan på målet som i det här fallet var pilsner.
Nu vill man helst inte springa fram dit och lyfta upp en låda och stressa ut igen för då kanske folk misstar en för en missbrukare, utan man väljer det varv som är längst, sen går man och tittar lite på alla konstiga flaskor med dess främmande innehåll för att verka lite mer erfaren.
Har man tid över så kan man gärna rådfråga personalen om, tja varför inte lite vin? Sen står man och lyssnar ett tag, tackar därefter för sig och går vidare.
Här brukar mitt tålamod svika så på vägen ut tar jag ett par lådor under armen och ställer mig i kön.
Det händer att man får en del konstiga blickar men en replik som;
- ja vafan jag kommer ju ändå inte komma ihåg nåt.....
eller
- undra varför han ville ha två lådor öl när det finns massa annat gott.....
löser det problemet.
När allt är betalat och klart så kan man gå med sin nyvunna skatt och med ett leende på läpparna vara stolt över att både betalat en jävla massa pengar till staten SAMTIDIGT som man säkrat en grymt rolig kväll.
Simultanförmåga kallas det. Vi är på väg mot ett mer jämställt samhälle där linjen mellan minneslucka och minnesförlust suddats ut.
Så om ni vill göra ett vettit inköp utan att behöva störa kroppens inre rytm, besök då edens lustgård nära dig!
<3
/Sir Frasse!
Återkommer imorrn..
Nyss skrev jag ett jättelångt blogginlägg om hur ledsen jag är och allt sånt skit. Jag försökte förstå varför Brasse anslöt sig till Antihjältarna.
När jag skrivit klart så lackade jag, raderade hela skiten och hämtade en pils.
Vem fan orkar sitta och grina på en jävla blogg?! Inte gör jag det iaf. Det gör inte saken bättre direkt och min fokus måste vara på topp, nu mer än aldrig.
Brasses övergång kom ju lägligt btw. Just när jag ska till att "trappa ner" med pils, som bara det är jävligt påfrestande, så kutar den där jäveln iväg.
Nä jag pallar fan inte skriva mer. Jag är så jävla irriterad. Titta vad jag svär. SVäääääärrrr.. Sveaaaar.... svouuurr..
Återkommer imorrn..
Från Hjälte till djävul efter några pils.
- Hej på dig sa hon glatt.
- Heeeeeeeej på dig själv du.
Vi började prata på. Det kändes bra med den hära bruden direkt. Eftersom hon bjöd på drinkarna. En till, en till en till och en till. Eftersom hon bjöd så vill man inte vara otrevlig så jag drack på. Jag blev galet snurrig och kände att jag hade fått på tok för mycket i mig. Men det kom fram en öl till. Jag svepte ölen sen blev allt svart.
Jag vaknade upp i en främande säng. Plötsligt stod Antihjältarnas antihjälte Karro framför mig. Men jag blev varken rädd eller förvånad. Jag såg henne i ögonen och allt det goda i mig flög iväg. Jag kände bara hat mot allt och alla. Jag vill bara gå ut och förstöra för något hjälplös själ. Hon sa - Från och med nu går du under namnet Brasse Bus.
Over and out.
/ Brasse Bus o Karro Kool. :8)
Idag så insåg jag att mitt liv är lite annorlunda.
Visst är det intressant att man kan leva i två helt olika världar, fast i en och samma.... hmm. Nu blev det meckigt.
Nåja, ni vet förmodligen inte vad jag babblar om ändå.
Idag så insåg jag att mitt liv är lite annorlunda.
Tidigare så har jag bara kört på som vanligt, utan tid för reflektioner eller eventuella tillbakablickar.
Det är inget som jag gått och tänkt på direkt. Om jag ska vara ärlig så har jag varit lyckligt ovetandes om mitt "tillstånd" fram tills nu.
Jag tävlade lite med Karro, på en kompisnivå sådär. Vi beslöt oss för att lägga "kriget" åt sidan ett tag och ha lite kul istället.
Och kul hade vi, i alla fall jag. Trots pausen så vet jag inte riktigt var jag har henne.
Hursomhelst. Och hur fan skrev jag det där nu då? =/
Fan. Nu måste jag skriva det igen.. aja.
Hursomhelst.... Ska det verkligen sitta ihop?
H u r s o m h e l s t.
Av någon oförklarlig anledning så tvingades jag lämna allt skojj, så vi möttes upp på msn istället.
Jag förklarade för fröken att det kanske var lika bra att runda av eftersom klockan blivit ganska mycket.
Hon frågade då om jag skulle gå och lägga mig.
Det var här jag började fundera lite.
Först tänkte jag svara ja, men hejdade mig i sista sekund.
På senare tid så har jag kommit i säng allt senare och senare.
När jag började bearbeta den information jag just snubblat över insåg jag anledningen till detta, och allvaret.
Jag börjar ju nyktra till! Jag har ju alltid gått och lagt mig i påverkat tillstånd, så nu när jag träder in i den nya världen hittar jag fan inte till sängen.
Jag har packat ihop samma tid varje kväll, men klockslaget jag legat i sängen har succesivt flyttats fram.
Här började jag inse allvaret i det hela. Jag ska banne mig ta det lugnt under en tid framöver.
Förutom på lördag då, eftersom Brasse har bjudning. Och på fredag såklart, för då kommer nog hemliga agenten hit.
Det jag är lite orolig över är hur jag kommer att prestera på jobbet.
Om jag nu har utfört alla hjältedåd i detta euforiska tillstånd, hur skall det då gå för mig nu?
Bara tanken på detta ger mig ångest utan dess like.
Det är tider som denna jag skulle behöva Brasse. Min vapendragare, skoknytare och ölöppnare.
Brasse, det här är mitt rop på hjälp. Om du läser detta, så ska du veta att jag inte klarar det här utan dig.
Brasse.... kan du köpa lite fler pils tills på lördag? Jag har inte så det räcker.
<3
/Sir Frasse!
En hjälte har aldrig semester.
Jag var faktiskt och tittade på min kusin när hon skulle på någon cykeltävling i Uppsala igår. Så jag slet mig upp runt 09.00 för att äta frukost och sen hoppa in i bilen och börja köra. Musiken på högsta volymen och 25 minuter senare va jag framme i Uppsala. Men eftersom det var första gången jag åkte i Uppsala blev det lite klurigt att hitta. Hade fått order att åka mot sjukhuset. Efter ha snurrat runt ett tag så hitta jag en polis som spärrade av vägen. Jag drog ner fönstret och polisen kom mot bilen. Tjena här står du i solen medans pengarna rullar in sa jag. Hehe ja skönt att det är bra väder sa polisen. Jag frågade om jag fick åka in på området för att jag skulle kolla på en cykeltävling som skulle gå här uppe. Jobbar du för något team frågade polisen. Nej det gör jag ju inte men min kusin är med och tävlar så har lovat att komma och kolla på henne. Samt att det är första gången jag är i Uppsala så vet inte vart jag ska parkera. Okej åk in då sa den glada polis bruden och släppte in mig.
Starten gick och cykel tjejerna flög iväg med en jävla fart. Banan va på 2km och dom skulle cykla 15 varv. Och 85 % av banan va bara uppför. Min kusin kom iväg näst sist. Jag stanna kvar för att kolla första varvet sen så började jag gå runt banan för att se dom olika delarna. När jag gått ett varv runt banan va jag helt slut. Och tjejerna skulle cykla 15 varv. Jävla dårar. Jag ställde mig vid en nedförsbacke där det va kuller sten och en 90 graders kurva. När dom kom cyklande i 50 blåst nerför dom där stenarna så såg det ut som att dom åkte ner för en trappa. Det skakade så in i helvete. Sen kom den ledande tjejen i full fart och trillade och gled på asfalten. Jag och min morbror som stod precis där sprang fram. Han tog cykeln medans jag lyfte upp tjej och bar upp henne på trottoaren. Sekunden efter kom hela klungan i full fart. Så det va tur att vi va så snabbt tänkta. Hon hade grova skrubbsår. Hela benet,armen och en del av ryggen va helt uppskrapat.
Mycket mer spännande saker hände inte. Vi kollade klart på resten av loppet. Min kusin vann sin klass och kom på en bra plats totalt eftersom det va en del som avbröt. Jag är grymt stolt. Att en 17 åring kan utmana världs eliten. Tjejerna hon cyklade emot har cykling som heltids jobb. Medans min kusin fortfarande går i skolan. Bra kämpat din övertränade dåre.
Övrigt. Så ska jag börja fixa inför i helgen. Tänkte bjuda över nära och kär för lite mat och en jävla massa pilsner. Vad lagar man för mat till 10 pers? Hm. Får kolla kokboken. Hoppas på en trevlig hel kväll med god mat härligt sällskap och som sagt en jävla massa pilsner. Är ni sugna är det bara glida förbi runt 19 tiden på lördag.
Hmm hum hem hom. Juste tänkte starta en rädda Frasse fonden. Grabben får ju ingen mat. Så om alla fina och duktiga männsikor som läser den hära bloggen kan donera en liten slant till Frasse så vore det grymt! Eller skit i det. Låt han svälta. Han har ju iaf pilsner.
Over and out
Sir Brasse. b-)
Nu kom vändningen.
Jag ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen. Anledningen till att jag varit lite frånvarande på sistone är för att jag kör dubbla jobb denna vecka.
Som ni redan läst så har min kära vagn lämnat oss, och separationen har varit svår. Efter raset så dumpades bilen hos föräldrarna i Väsby och jag begav mig hemåt med svansen mellan benen.
Väl hemma var det dags för tokdepp. Jag gick ut på balkongen, plockade fram en massa bira, gick vidare in till köket och kylen, plockade fram ytterligare några bira, skickade ner dessa i en påse och, tro det eller ej, GICK till Kovack! Färden tog strax under 30 minuter och kändes grymt i benen. Som tur var knäppte jag några fusk öl på vägen så det gick relativt smärtfritt.
Hursom.
Kovack med flicka och fågel välkomnade mig med öppna armar. Eller så var det påsen med öl... nae det var nog mig...
Jag klev in och frågade var öppnaren fanns. Därefter hade jag en grym kväll med chips, godis, transformers och ett gäng bira och trevligt sällskap.
Nu kom vändningen.
Istället för att sitta och låtsasdeppa och hoppas att någon gör nåt åt saken så har jag fattat några viktiga beslut.
Jag måste sticka till bolaget, jag måste skaffa ett till jobb, jag måste tjäna pengar på det nya jobbet, jag måste sticka till bolaget och slutligen, jag måste bygga en ny bil.
För tillfället är jag på punkt 2.5.
Jag har visserligen tjänat en massa pengar, men har dom inte i plånboken än. Men snart så!!!
Och då jävlar i min låda händer det grejjer.
Biljäveln ska plockas ner i molekyler, delar ska säljas, nya införskaffas och inför sommaren 2010 skall den presenteras på breställ inför världen som publik.
Ny motor ska beställas i veckan som kommer. Det blir en färdigbyggd pjäs på runt 500 alkoholpåverkade kusar.
Runt denna skall delar som genomgåtts renovering monteras tills det slutligen står en helt ny bil på backen.
Så är det någon som har ett lagom garage/mek plats till övers i ungefär 12 månader så hojta till. Är i desperat behov.
För att minnas biljäveln som den en gång var har jag valt att lägga upp ett litet klipp här. Men som vanligt så fattar jag inte hur man gör så det blir länk istället.
Luta er tillbaka, öppna en kall och betrakta det som en gång höll mig sysselsatt.....fast vafan.. det gör den ju nu med... trots att den e död =S
Fuck it!
ETT LITET KLIPP
<3
/Sir Frasse!
Det blir aldrig som man tänkt sig.
Hur mycket man än planerar så är det alltid något som ska skita sig.
I lördags skulle jag på ett hemligt uppdrag. Jag hade valt att inte berätta något eftersom det var väldigt känsligt.
Under en tid nu har jag på min fritid suttit och tränat på en speciell kraft kallad stealthmode.
Jag behöver nog inte förklara vad den gör då ni förmodligen kan lista ut det själva.
I fredags var jag äntligen klar och ville testa den i praktiken. Så jag satte mig ner och skissade fram en plan.
Planen var relativt simpel. Med hjälp av stealthmode infiltrera fienden och samla så mycket information det bara går.
Så i lördags tog jag min utrustning och hoppade in i fisken. Fisken som jag tidigare nämnt i bloggen är alltså min privatbil.
Anledningen till att jag valde den var för att inte sticka ut för mycket när jag väl anlände till platsen.
Jag hade tänkt åka upp till Gävle och infiltrera hotellet som Karro, antihjälten, jobbade på.
Om jag hade tur kanske jag skulle kunna komma över viktig information som hon diskuterade med hennes kompanjoner.
Därefter kunna ragga till mig en gratis hotellfrukost som en liten bonus.
Fisken startade alldeles utmärkt och jag blåste iväg till macken för att fylla på soppa.
Full tank! skrek jag åt frassen som jobbade där.
När det var gjort och jag betalat för mig bar det iväg ut på motorvägen. Nu hade jag strax under 15 mil på mig att finslipa planen.
Jag sket i det såklart och la all min uppmärksamhet på bilen. Här ska det gasas.
Från Väsby till Uppsala gled jag fram i 150 blås eller nånting. Det är där nånstans hastighetsgränsen ligger på den vägen.
Allting gick som det skulle och när jag kom på nya motorvägen förbi Uppsala var det dags att blåsa ur motorn lite.
Detta för att undvika att motorn täpps igen då den inte är van att färdas i så låga hastigheter, men även för att det är kul.
Plattan pressades ner en bit och när vi nådde 200 lättade jag på gasen. Jag ville inte släppa lös den helt på en gång. Den som spar han har.
Typ här gick allt åt helvette.
Motorn nöp, bakdäcken låste sig och med tungan i rätt mun och för tillfället rätt så snabba reflexer lyckades jag undvika en eventuell dikeskörning.
Vanligvis hade jag låtit bakdäcken vara kvar i det tillståndet för att ha lite roligt, men med tanke på hur motorn betedde sig valde jag att uppträda på ett ansvarsfullt sätt. (för översättning till ansvarsfullt ber jag er använda lämplig ordbok).
Jag körde om en stackare på min färd mot sidan av vägen. Rullade så långt det bara gick och tog därefter upp telefonen och ringde bärgaren.
5000 spänn senare var jag hemma igen. Allt hade gått åt skogen.
Biljäveln är helt åt helvette, motorn är bara att kasta, och all träning jag lagt ner på stealthmode är bortkastat.
Nu står jag här i min ensamhet med en död fisk, inga pengar och på tok för lite bira.
En fond har startats för återupplivning av fisken, så istället för att slänga era använda prillor, lägg dom i ett kuvert och posta dom till spelmanshöjden 13, Sir Frasse!
Vi får väl se vad som händer härnäst. Kanske blir jag gravid och börjar äga på HnS.
Vem vet?
<3
/SLir Frasse!
