.

Dra åt helvette, vilka jävla rattar! Tänkte jag för mig själv medans jag låtsades plocka potatis på ica.
Nu när jag är ensam får jag göra allt själv. Förut så brukade Brasse åka och storhandla samt alla andra mer "kvinnliga" uppgifter.
Kundvagnen hade jag fyllt till hälften med diverse skit och onödiga hushållsprodukter så som diskmedel, tvättmedel och något som skulle kunna vara en tandborste modell jättestor.
Eftersom det är ett av mina första besök i en mataffär så förberedde jag mig med en inköpslista.

INKÖPSLISTA!

Pilsner


Men nu är det tydigen så att pilsner får man skaffa på annat håll. Systembolaget förslagsvis.
Och nu när jag ändå var inne i butiken kunde jag lika gärna köpa på mig annat skit innan det var dags att betala skatt på bolaget.

Allt flöt ju på relativt bra. Nåja. Jag såg väl mer eller mindre ut som en förvirrad senil hockeyplans-spolare som nyss blivit dement. Hyllorna såg ut att sträcka sig flera kilometer och bergen med artiklar blev aldrig mindre, trots miljäärder stressade individer som roffade åt sig det som var, enligt dom själva, det bästa exemplaret.
Själv tyckte jag att varenda toarullepaket såg precis likadana ut. Vem fan bryr sig? Hör ni det?!?! VEM FAN BRYYSHÄ?

Det var väl det som var mest påfrestande under min vistelse på ICA. Och att folk står ut med det?
En man med fru klev in genom "grindarna" eller vafan det kallas, grabbar tag i varsin kundvagn och utan vidare briefing särade på sig och finkammade butiken från varsit håll, för att sedan efter en trekvart fjorton dar synka vid kassorna, där den som kom först ställde sig i kö för att spara tid.

Vilket jävla stress det ska vara hela tiden.
När jag fyllt min jävla kundvagn så hade jag lessnat så inihelvette att jag tog sats och skickade ut den där jäveln på lagret. Därefter gick jag till kassa 3, slet åt mig telefonen och förklarade för alla förvirrade hönshjärnor hur tragiska dom är.
Sen gick jag till bolaget.

Där är det en helt annan grej.
Man glider in, plockar en korg, lyfter sen blicken och scannar av området som om man inte riktigt vet vad man är sugen på och fastnar sedan på målet som i det här fallet var pilsner.
Nu vill man helst inte springa fram dit och lyfta upp en låda och stressa ut igen för då kanske folk misstar en för en missbrukare, utan man väljer det varv som är längst, sen går man och tittar lite på alla konstiga flaskor med dess främmande innehåll för att verka lite mer erfaren.
Har man tid över så kan man gärna rådfråga personalen om, tja varför inte lite vin? Sen står man och lyssnar ett tag, tackar därefter för sig och går vidare.
Här brukar mitt tålamod svika så på vägen ut tar jag ett par lådor under armen och ställer mig i kön.
Det händer att man får en del konstiga blickar men en replik som; 
- ja vafan jag kommer ju ändå inte komma ihåg nåt.....
eller
- undra varför han ville ha två lådor öl när det finns massa annat gott.....
löser det problemet.

När allt är betalat och klart så kan man gå med sin nyvunna skatt och med ett leende på läpparna vara stolt över att både betalat en jävla massa pengar till staten SAMTIDIGT som man säkrat en grymt rolig kväll.
Simultanförmåga kallas det. Vi är på väg mot ett mer jämställt samhälle där linjen mellan minneslucka och minnesförlust suddats ut.

Så om ni vill göra ett vettit inköp utan att behöva störa kroppens inre rytm, besök då edens lustgård nära dig!

<3

/Sir Frasse!