.

Varför känns det som att jag vid varje bloggtillfälle inleder med "Dagen efter" och sen raderar det illa kvickt för att ersätta det med något slumpmässigt som i era ögon uppfattas som genomtänkt?

Vanligvis när jag ska skriva så är det just dagen efter, men i det här fallet räcker inte det.
Helgen efter? 72 timmar senare?

Nåväl. Även den mest sirapsliknande tvättsvampen kan väl hitta sambandet.
Antingen så har jag inget annat att skriva, eller så är det "Dagen efter" lite för ofta.

Jag tror på det sistnämnda.....

I Fredags åkte jag ner till min Farbror för att fira dennes dam på hennes 40-års dag.
Väl där parkerade jag varsamt min ända ute på altan medans armarna fipplade efter pils.
Pils som både dom och jag trånat efter sen urminnes tider.

Sen hur minns tider?

Jo, med en klocka såklart. Och vid det här laget hade tiden sprungit iväg, och ett par tre pils hittat ner i mörkret.
Kvällen slutade på bästa tänkbara sätt, dvs en klunk, flimmer för ögonen och sen blackout.

Lördagen inleddes med lite tandkräm och något som jag trodde var en borste, men som senare visade sig vara ett batteri.
Därefter stod det hotellfrukost på schemat. Så ut i köket begav jag mig för att ta del av alla godsaker. Allt från smör till städskrubb erbjöds.

Gott var det.

Sen klev jag på pilsnern. Oooj vad gott det var!
Jag paxade en solstol ute på altanen, bunkrade upp med några kalla, och spanade på min kusin när han försökte göra prylar på en studsmatta.

Jag blev kvar där ett tag.....

På eftermiddagen var det dags för fest.
Upplägget var väl i stil med; Dryck, lekar, mat, dryck, käk, snack, ljug, dryck, dryck, singstar+dryck, ljug, dryck +dryck, korv med bröd.

Då jag kräver struktur i min vardag valde jag att följa detta till punkt och pricka.
Kvällen blev grym! Jag blev grym! Jag blev sladdvänlig! Jag hade hala skor? Vägen hem blev lååång!

Då sällskapet var rätt slitet vid ankomst samt den sena timmen valde vi att blunda.
Ett par timmar senare vaknade småbarn och skrek medans jag låg i vardagsrummet.
Typ här fick jag panik. Typ här blev jag bakfull. Typ här lackade jag!!!!!!

Som tur var slussades jag in av okända personer i ett annat rum och kunde bättra på sömnen en aning.
Efter ett tag var det dags för frukost. Solen sken som bara den. Fåglarna kvittrade. Alla som eventuellt skulle fört oväsen hade skickats iväg. Jag var i paradiset!!! Tills jag reste på mig det vill säga.

Vad i helvette har hänt med min hjärna? Har den krympt?!?!?!?
Så fort jag rörde på mig så studsade den mot skallen på mig och smärtan var ett faktum.
Hjärnjäveln har krympt!!!!!!!

Jag har med diverse verktyg försökt få den större igen men utan resultat.
Nu är jag iaf hemma, sent som vanligt, och fortfarande en skön huvudvärk.

Nästa gång det är dags för äventyr så måste jag vara förberedd.
På något sätt måste jag transportera ölen från flaskan, genom kroppen och upp i huvet. Där är det tänkt att den ska ligga som en skyddande hinna runt min ömtåliga klump.
Huruvida det fungerar eller inte återstår att se!

På återseende mina skelögda kåkfarare!

<3

/Slir Frasse!