.

Då var det dags igen!

Man skulle kunna tro att jag varit så frånvarande på grund av lathet men så är inte fallet.
Jag har för en gångs skull varit upptagen. Visserligen varade det bara i tre dagar men dom resterande ägnades helt och hållet åt rehabilitering.

Mitt första äventyr var Bandit Rock Boat nummer nånting.  En ganska spontan resa för min del.
Markus ringde och skulle försöka locka med mig på båten och innan han hade pratat klart så tackade jag ja.
500 riksdaler senare satt jag hemma hos Jen och värmde med varm bira.
På terminalen hamnade jag i mitt vanliga tillstånd, det vill säga tvär-koma toppat med en smula förakt.
Anledningen till detta var för att jag blivit informerad om att ett par oönskade personer skulle närvara på båten.
Vanligtvis hade jag hanterat situationen på samma sätt som jag alltid gör men ute till sjöss finns det ingenstans att fly!
Förr eller senare skulle jag bli tvungen att konfrontera problemen och det var orsaken till mitt dalande humör.
Men som tur är har man bra vänner så resan blev lyckad trots allt. Fredagen öppnades varsamt med ett snabbt besök på tax-freen följt av konsumering i diverse hytter. Framåt natten sladdade jag runt med halvt okända människor helt utan syfte och landade sedan i överslafen med ena strumpan i handen.
Några timmar senare klev Markus in i hytten och förklarade med stöd från magen att det minsann var morgon. Jag försökte förklara för min reskamrat att det även var morgon när jag gick och la mig, och att sömn skulle sitta jävligt fint, men efter att jag blivit serverad frukost på sängen i form av en ljummen Heineken kunde jag inte neka denne sällskap.
Frukostbuffé stod på schemat och 110 pesetas, en halv kopp kaffe och en smörgås senare började magen säga ifrån. Här behövs bira!
Lördagen såg väl likadan ut. Lite öl, musik och trevligt sällskap varvades innan det var dags att kliva av.
Sen sviker minnet fram tills i Lördags.

Lördagen som vi alla hade sett fram emot så länge. Helgdagen som nu gått från att bli kallad "lördag" till "firmafest" på prov.
Startskottet gick 14:30 hos Jen. Lite förberedelser på firman styrdes upp tillsammans med några kalla och sedan åkte vi tillbaka till henne för att fortsätta. Öl efter öl sköts ner och vattenpasset började strejka.
Fyra timmar senare anlände vi till firman och redan då var jag i mitt esse!
Jag seglade runt bland människorna och pratade om skit och ingenting, tokigt nöjd över min situation, och mådde jävligt bra.
Tyvärr finns det inge så mycket att berätta om festen eftersom den inte var så innehållsrik. Fast det beror väl på hur man ser på det.
Vi hade 4-kamp nångång på kvällen. Sen eldades det europa-pall vet jag. Men annars var det relativt lugnt på aktivitetsfronten. Trots det så var det min bästa kväll på grymt länge. Typ sen senaste festen vi hade.
Visst är jag ganska lättroad ibland men ni förstår vad jag menar om ni får uppleva det själva.
Det blev rätt sent också har jag fått höra. Jag sov i taxin hem med Robin vid min sida. När vi klev ut och skulle gå till mig så kände jag mig lite åksjuk. Här ska kräkas hann jag tänka innan finmalen kryddkorv lämnade min kropp. Av någon anledning skulle jag spy samtidigt som jag gick och helst förklara för Robin vad det var jag kräktes upp. Ont som fan gjorde det! Efter att ha sagt adjö till mitt sällskap och placerat kroppen över sängen så låg jag ett tag och skrattade för mig själv. Sen blev det svart.
Strax efter 14:00 på Söndagen vaknade jag, tvärbakis och allmänt nöjd. Tillagade en brakfrukost och började rengöra mina organ från all alkohol. Det gick sådär.
Jag blev jävligt chockad idag när jag svängde in på Shell i Hägersten och satte mig och bakisbajsade, två dagar efter fest. Antingen fick jag i mig ganska mycket eller så är jag bara lite klen.

Hursom så var det en underbar helg. Hoppas att det går planer på ett julbord eller liknande så vi kan samlas igen!

Medans jag sover kan väl ni läsa?

Sov så gott mina tårtbottnar<3

/Sir Frasse