.

Hahaha!

Jag kom precis på att jag älskar filmer.......


Dagen inleddes lite tungt med extremt dåligt morgonhumör följt av obefintlig frukost.
Frukost är en av dom prylar jag behöver för att kunna prestera på jobbet. Eller prestera rent generellt.
Frukost är den viktigaste ingridiensen i mitt liv för att jag överhuvudtaget ska kunna hur i helvette stavar man alla dessa ord? Jag kan ju förfan inte skriva vidare när hjärnan skriker FEEEEEL.

Är det någon som vet hur man skriver ord som Överhuvudtaget och alla andra ord jag tagit upp, hör gärna av er i kommentarer eller nåt.

Nåväl, tillbaka till ämnet.
Frukost är den viktigaste ingridiensen i mitt liv för att jag över.......... ska kunna fungera socialt.
Så med ett pisshumör och tom mage begav jag mig ner för trapporna och ut mot bilen.
När jag slog upp porten till trapphuset möttes jag av världens största urinfrasse.
Han måste också haft en dålig dag, för hur fort jag än sprang till bilen dränktes jag av denna vätska från ovan.

I bilen konstaterade jag att livet suger. Livet som det är idag åtminstone. Vi kan ju förfan inte leva i en grå värld 350 dagar om året!
Den sol jag fick uppleva i helgen var nu som bortspolad. Svensk sommar är skit!

Väl framme på jobbet insåg jag att allt mitt slappande den sista tiden skulle ta ut sin rätt.
Högen med olösta fall som låg uppslängd på skrivbordet kändes lite som grädde på moset.
I ren impuls tog jag pappershögen, sprang in till chefens kontor och med ett vrål spred jag dessa pappersark över rummet likt snöflingor modell monsterstora på julafton. Därefter vände jag uppochner på hans skrivbord, (han heter inte hans), välte ner alla bokhyllor och på min väg ut smällde jag igen dörren så tavlorna for ner i golvet.

När jag kommit in på mitt kontor igen så hade jag ett röstmeddelande.
Redan? undrade jag medan spelade upp det.

- Du är avskedad...................piiiiip

Jahapp. Och vad fan ska jag ta mig till nu då?

Med tårar rinnandes ner för kinderna gick jag hem. Regnet öste på från sidan och jag kämpade för att hålla mig kvar på trottoaren.
Världen har svikit mig. Värd den som svikit mig!!!!

När jag kom hem sökte jag tröst hos orraK. Men när jag på ett snabbt och smidigt sätt blivit avvisad vände jag mig till min forne lagkamrat/bff Brasse. Men inte heller där nådde jag framgång.

Så i min ensamhet tvingades jag bryta mot det jag under mitt liv så hårt jobbat mot nämnligen fildelning.
Jag laddade ner så jävla många filmer att straffet för eftertexterna skulle räcka gott och väl åt ölands befolkning.
Därefter slumpades en film vid namn "strange wilderness" fram och jag sjönk ner i soffan aningen tillknöcklad.

Här kom vändningen förstår ni.
Filmen var så fruktansvärt dålig. Nästan som om produktionsteamet strax innan tagning 1 bestämt sig för att dra en sväng ner till tyskland för att handla pils, och senare insett att pengarna som användes till detta egentligen var avsett för finansiering av filmen.

Skådespelarna kände jag igen. Sköna lirare från exempelvis Grandmas boy, Superbad och dodgeball.

Jag vet inte om det var på grund av mitt tillstånd eller extremt dåliga humor som gjorde att gnistan i mig tändes på nytt.
I min ensamhet, i en kolsvart lägenhet, rätt sent en torsdagkväll, iförd endast mössa låg jag och vred mig av garv i soffan och fortsatte senare på golvet.
Detta övergick senare i någon form av panikgarv och för en stund visste jag inte var jag skulle ta vägen.
När skrattscenen var över och filmen blev en aning seriös fortsatte jag mitt asgarv utan någon tillstymmelse till avbrott.

Jag kunde helt enkelt inte sluta.
Så om ni vill se en asdålig film, ladda ner, sorry, Köp filmen Strange Wilderness. Vänta sedan tills scenen med hajtänderna kommer. Nånstans mot slutet.

HAHA!

Observera att jag inte hade någon pilsner i kroppen vid skratt-tillfället.


<3

/En nyfödd Frasse