Gott nytt år och snåla inte med krutet!
Amenvafanråjagörvälrerååå!
Nu är det nyårsafton... En afton likt många andra men som tenderar att sticka ut med små överraskningar här och där.
För lite drygt en vecka sedan firade många i Sverige julafton. Kanske gjorde dom det i andra länder också..
Julafton bjuder sällan på överraskningar. Man vaknar på morgonen och möts oftast av en tallrik risgrynsgröt och en sån där limpa med russin.
Därefter sätter man igång med lite inslagning av paket eller kanske förbereder julbordet.
Ungarna skickas ut i snön för att inte vara i vägen när resten av familjen springer runt, bråkar lite, lyssnar på wham, blir sams, och bråkar lite till...
Framåt tre samlas alla enligt tradition framför TVn och tittar på julprylen som visas. Kalles jul eller vad folk kallar det.
Efter en massa olika inslag är det dags för mat. Barnen placeras vid ett eget bord i något hörn medans dom vuxna diskuterar om vad som skall drickas till maten.
Här spenderas det ganska mycket onödig tid kan man tycka.
Barnen kastar ofta i sig maten och vill snabbt på julklapparna medans vuxna får för sig att det är viktigare med sill?!
Nåja, efter ett tag är någon i sällskapet som får för sig att handla tidning varpå denne försvinner ut i mörkret, och vips ersätts med en skäggig farbror i träningsoverall eller liknande..
Denne skäggige farbror är en världskänd filur och kallas i folkmun för Tomten.
En givmild herre som passerat bäst före datum några gånger börjar langa julklappar hej vilt och sprider någon sorts glädje i huset som annars inte existerar.
När julklapps utdelning samt öppning är avklarad och alla har klämt på varandras prylar är klockan sovdags och dagen är snart till ända.
Sådär håller det på varje år, utan förändring eller överraskningsmoment.
Om det är bra eller dåligt låter jag vara osagt, men klart är det att julen inte är mer än ett spel för galleriet när det kommer till sammanhållning i familjer och liknande.
Nyår däremot! Jädrar vilket drag det brukar bli. Här har man ingen mall att utgå ifrån. Man för sällan vidare sitt firande till nästa generation utan gör precis lite som man vill, och bjuder lite dom man känner för.
Alternativt våldgästar dom man känner för...
Det är inte ovanligt med bråk och stök, separationer, otrohet och så vidare, men det är väl så det är?
En familj som firar jul är knappast samma familj dagen innan eller dagen efter.
På nyår är alla precis som dom är, och förväntas vara nästkommande år.
Som tur är finns det en och annan dörr som rymmer allt bra med nyår, för bakom dessa dörrar finns en blandning av folk som både passar och trivs ihop. Där uppstår sällan drama utan festen maxas och blir till en parad av onyktra, sköna individer.
Snart ska jag in genom en av dessa dörrar, och här ska inte snålas.. Jag tänker ge lika mycket som jag tar, och banne mig vad givmild man kan vara ibland. Åtminstone en gång per år..
Nä, nyår är tusen gånger bättre än julafton på alla sätt och vis, och det är upp till var och en att se till att årets fest slår alla förra, hur många det nu blir.. massor.. shit.. ända bak till stenåldern.. satan.. Massa sifror!
Gott nytt år och snåla inte med krutet!
/Awesome!
ÄR det verkligen så att jag väljer jobb före privatliv och vänner?
Dels har jag bytt arbetsgivare samt fått ett nytt område att styra men även fixat jobb vid sidan av för att fylla ut eventyella tomrum som ni vanliga människor kallar fritid.
Pengarna rullar in som dom ska varje månad och har så gjort sen i mitten av December ungefär.
Min chef brukar alltid prata om hur folk gnäller över deras tillvaro. Att dom inte kan göra något roligt som att åka iväg eller köpa sig något fint. Detta på grund av deras begränsade inkomst.
Eftersom han är en möjligheternas man så erbjuder han alltid dessa människor diverse jobb för att dryga ut kassan en aning. Som svar brukar han få något i stil med: Är du galen? På min fritid?
Om man gnäller över sin tillvaro och är medveten om var problemet ligger men vägrar göra något åt det så bör man inte ställa sig upp och skrika.
Visserligen så har nog inte alla tid att jobba kväll/natt på grund av olika själ. Kanske har man ett eller flera barn som kräver ens uppmärksamhet, eller så har man tvättstuga varje dag.
Då är det okej att avstå och även att få ur sig sitt missnöje. Å andra sidan är många av dessa sällan ensam att ta hand om dessa hinder.
Kan man få hemmet att gå runt med lite planering så finns det massor av möjligheter att tjäna "lite" extra.
Själv är jag välsignad med alldeles för lite ansvar så tid för extrajobb finns det gott om.
Sen jag skaffade mitt första riktiga jobb så har arbetstimmarna bara ökat i antal och nu för tiden så ser jag inte det jag gör som jobb. Jobbet blir lite som mitt ansvar, och ansvaret blir lite som mitt liv.
Att leva för sitt jobb gör det hela mycket lättare att utföra och framförallt bra mycket roligare. Känslan för ansvar gör att jobbet utförs så bra det bara går, även när man står timme efter timme i spöregn eller snöoväder och inte ser något slut.
Tar man på sig något och gör det till sitt ansvarsområde, oavsett om det är att ha hand om personal, laga maskiner och andra mekaniska prylar eller att bara fylla på kaffemaskinen så blir resultatet alltid mycket bättre än om man enbart känner att man måste.
Många jag jobbat med kommer till jobbet, drar av en liten suck, gör det dom ska och sen åker hem. Sen är det samma visa varje dag, som om dom skulle göra vad som helst istället för just det dom förväntas göra.
Visserligen kan dom ha svårt att göra jobbet till sitt "eget" eftersom dom bara är vanliga anställda, men med rätt inställning skulle allt bli mycket bättre.
En sak jag har lärt mig om mig själv på senare tid är att jag inte ska gå på timlön.
Det mest logiska om man får betalt per timme är ju att dra ut på tiden och på så vis tjäna så mycket pengar som möjligt, men jag har inte riktigt lärt mig det där än. Oavsett vad så försöker jag göra jobbet så fort som möjligt, för att hinna med så mycket som möjligt för att framöver kunna fylla på med ännu mer. Inte för att komma hem fortare...
Detta har resulterat i en del konstiga blickar från diverse kollegor som ser sina pengar försvinna och även en del vänner att reagera inte helt oväntat.
Samtalen ramlar in där folk undrar vad som händer med mig, hur jag mår och till och med hur jag ser ut..
ÄR det verkligen så att jag väljer jobb före privatliv och vänner?
Kanske det...
Jag mår jävligt bra när jag får vara ute och jobba. Känna att jag bidrar med något och kunna spendera pengarna på allt onödigt som man annars hade fått vara utan. Nu när jag jobbat konstant en period har jag inte haft så mycket tid att spendera allt grönt på, men det har gjort att jag faktiskt kunnat spara en del av det.
Sommaren är därmed säkrad och spanien är i planeringsstadiet.
Det här är förmodligen sista helgen jag jobbar så framöver kommer det nog skrivas om en del äventyr istället för tråkigt tjaffs.
Jag har börjat spåna på lite hyss nästa lördag som jag tror kommer bli ett roligt ämne, så häng kvar och se vad det blir av det.
Nu ska jag försöka få alla kläder torra efter dagens skörd och sen blir det nog naket i soffan framför en något bättre film än igår.... hoppas jag...
Frasse stämplar ut och återkommer kanske imorgon!
puss<3
Man kan väl säga att jag bara är en aning missnöjd.
För att jag skulle må bra var jag tvungen att göra någon annan glad och det har faktiskt fungerat riktigt bra.
Om jag var nere kunde jag slita tag i en vän, bjuda denne på valfri korv, (inge snusk nu....), och sen hitta på något roligt att göra med både vän och korv. (fortfarande inget snusk...)
Egentligen mådde jag inte bättre för att min vän fick en korv, utan för att jag fick umgås och komma bort från vad det nu var som spökade...
Det är först på senare tid som jag fått höra att dom flesta söker lycka i andras olycka, och har även hunnit prova på det några omgångar.
Som tur är har det inte varit så givande. Tänk om man kunde stå och skratta åt människor som mådde dåligt.
Nej, att bli glad av att någon har det sämre är inget som håller.
Ser man till att folk i sin omgivning mår bra så kommer man per automatik att göra det själv.
Tyvärr fungerar det tvärt om också.
Är det någon som inte mår allt för bra och väljer att luta sig lite mot dig kommer du snabbt att bli delaktig på fler sätt än vad du kanske hade hoppats på.
Självklart ställer man upp och gör allt för att vända humöret till det bättre hos båda parter men i vissa fall kan det vara svårt. Speciellt när man inte är helt klar i huvudet själv.
Den energi man har, som knappt räcker för en själv, lägger man nu på någon annan och hoppas att det ska hålla hela vägen. När man efter ett tag börjar inse att ens insatser varken tillför något eller förändrar situationen blir allt snabbt ganska hopplöst.
Trogen som man är ger man inte upp utan laddar bössan med kvarvarande patroner och går till angrepp. Vanligtvis färgat av desperation vilket kan resultera i osämja.
När det nu inte finns så mycket kvar att ge har man inte mycket till val än att ge upp. Mestadels för sitt eget välmående, men även för att försöka visa att ens insatser inte varit till mycket hjälp, om man bortser från det allmänna stödet.
Om man från början är lite trasig och något suger musten ur en så blir man lätt lite bitter.
Denna bitterhet går tyvärr ut över folk som faktiskt inte alls bör ha med det att göra och det vet man om, men man måste få rikta sina problem åt något håll. Skulle två personer rikta sina problem mot varandra så kan vi nog vänta oss en omgång i ringen. I facit står det puckat...
Frågan är ju vad man kan göra för att komma ur spiralen och även få med sig andra på vägen.
Hade det enbart handlat om en själv så är det ganska lätt att styra. Men man blir inte speciellt lycklig själv när andra inte är det så andra vägar gäller!
Jag provade en ny som jag tror kan fungera för båda parter. En önskan om att få lite tid för sig själv, kunna sortera i saker och ting och bara få vara ett tag, samt att försöka få motpolen att göra detsamma.
Därefter kan man sammanstråla och se var man står någonstans.
Förhoppningsvis är båda lite klarare och på väg upp och då är allt lättare att styra i rätt riktning.
Så från och med Måndag kör jag solo! Ska försöka jaga lite leenden och några kalla. Äventyr hade inte varit helt fel det heller, men vi får se om det går att kombinera med jobb.
Folk har haft lite svårt att förstå när jag tackat nej till kalas, men det har jag valt själv. Som tur är så är jag inte deppig! Det hade varit värdelöst. Man kan väl säga att jag bara är en aning missnöjd.
Hoppas att det går planer på ett julbord eller liknande så vi kan samlas igen!
Man skulle kunna tro att jag varit så frånvarande på grund av lathet men så är inte fallet.
Jag har för en gångs skull varit upptagen. Visserligen varade det bara i tre dagar men dom resterande ägnades helt och hållet åt rehabilitering.
Mitt första äventyr var Bandit Rock Boat nummer nånting. En ganska spontan resa för min del.
Markus ringde och skulle försöka locka med mig på båten och innan han hade pratat klart så tackade jag ja.
500 riksdaler senare satt jag hemma hos Jen och värmde med varm bira.
På terminalen hamnade jag i mitt vanliga tillstånd, det vill säga tvär-koma toppat med en smula förakt.
Anledningen till detta var för att jag blivit informerad om att ett par oönskade personer skulle närvara på båten.
Vanligtvis hade jag hanterat situationen på samma sätt som jag alltid gör men ute till sjöss finns det ingenstans att fly!
Förr eller senare skulle jag bli tvungen att konfrontera problemen och det var orsaken till mitt dalande humör.
Men som tur är har man bra vänner så resan blev lyckad trots allt. Fredagen öppnades varsamt med ett snabbt besök på tax-freen följt av konsumering i diverse hytter. Framåt natten sladdade jag runt med halvt okända människor helt utan syfte och landade sedan i överslafen med ena strumpan i handen.
Några timmar senare klev Markus in i hytten och förklarade med stöd från magen att det minsann var morgon. Jag försökte förklara för min reskamrat att det även var morgon när jag gick och la mig, och att sömn skulle sitta jävligt fint, men efter att jag blivit serverad frukost på sängen i form av en ljummen Heineken kunde jag inte neka denne sällskap.
Frukostbuffé stod på schemat och 110 pesetas, en halv kopp kaffe och en smörgås senare började magen säga ifrån. Här behövs bira!
Lördagen såg väl likadan ut. Lite öl, musik och trevligt sällskap varvades innan det var dags att kliva av.
Sen sviker minnet fram tills i Lördags.
Lördagen som vi alla hade sett fram emot så länge. Helgdagen som nu gått från att bli kallad "lördag" till "firmafest" på prov.
Startskottet gick 14:30 hos Jen. Lite förberedelser på firman styrdes upp tillsammans med några kalla och sedan åkte vi tillbaka till henne för att fortsätta. Öl efter öl sköts ner och vattenpasset började strejka.
Fyra timmar senare anlände vi till firman och redan då var jag i mitt esse!
Jag seglade runt bland människorna och pratade om skit och ingenting, tokigt nöjd över min situation, och mådde jävligt bra.
Tyvärr finns det inge så mycket att berätta om festen eftersom den inte var så innehållsrik. Fast det beror väl på hur man ser på det.
Vi hade 4-kamp nångång på kvällen. Sen eldades det europa-pall vet jag. Men annars var det relativt lugnt på aktivitetsfronten. Trots det så var det min bästa kväll på grymt länge. Typ sen senaste festen vi hade.
Visst är jag ganska lättroad ibland men ni förstår vad jag menar om ni får uppleva det själva.
Det blev rätt sent också har jag fått höra. Jag sov i taxin hem med Robin vid min sida. När vi klev ut och skulle gå till mig så kände jag mig lite åksjuk. Här ska kräkas hann jag tänka innan finmalen kryddkorv lämnade min kropp. Av någon anledning skulle jag spy samtidigt som jag gick och helst förklara för Robin vad det var jag kräktes upp. Ont som fan gjorde det! Efter att ha sagt adjö till mitt sällskap och placerat kroppen över sängen så låg jag ett tag och skrattade för mig själv. Sen blev det svart.
Strax efter 14:00 på Söndagen vaknade jag, tvärbakis och allmänt nöjd. Tillagade en brakfrukost och började rengöra mina organ från all alkohol. Det gick sådär.
Jag blev jävligt chockad idag när jag svängde in på Shell i Hägersten och satte mig och bakisbajsade, två dagar efter fest. Antingen fick jag i mig ganska mycket eller så är jag bara lite klen.
Hursom så var det en underbar helg. Hoppas att det går planer på ett julbord eller liknande så vi kan samlas igen!
Medans jag sover kan väl ni läsa?
Sov så gott mina tårtbottnar<3
/Sir Frasse
Från oss alla till er alla, en riktigt stor tjur.
God kväll!
I sedvanlig ordning sitter jag här, på tok för sent, och försöker tränga bort sömnen.
Folk på jobbet börjar undra varför jag är så jävla trött varje gång vi träffas för att ha lunch.
För inte alls så länge sen kunde jag skylla på massa roliga anledningar men nu gäller inte dom längre.
Istället sitter jag och försöker komma på bra bortförklaringar i stil med, " jag var över till grannen och passade deras brevinkast medans dom var på semester", men börjar nu inse att det kanske är dags att styra upp saker och ting.
Varför jag är ute och ränner hela kvällarna vet vi ju alla svaret på. Jag är borta så länge det går tills ögonen lägger av men sen när jag kommer hem ska det ändå pressas in i det sista. Ni tycker säkert att det är jävligt onödigt och jag är väl tvungen att hålla med.
Jag vill bara inte att dagarna ska gå för fort och kan jag då göra något åt saken så är väl det värt att köra på?
Visserligen händer det inte så mycket när jag väl kommit innanför dörren men då finns det en massa tid för omformatering och skit på hjärnkontoret. Det underlättar inför nästkommande dag när jag ska försöka vara glad och trevlig mot mina kollegor. Tyvärr ställer sömnbristen till det på den fronten men ingen är väl perfekt?
Det har varit en massa stök på sistone men nu börjar det lida mot sitt slut. Det tar lite tid men när man inte vill veta av förändringar i tillvaron gör man gärna allt för att undvika det.
Det känns bara som om man står i sin grav och skyfflar runt jorden istället för att gräva färdigt.
Oavsett vad så kommer det bli bra och det är huvudsaken. Så fort vi kliver in i December och snön visar sig kommer jag styra på vanligt vis!
Med julölen i högsta hugg, en näve pepparkaksdeg och ett gäng ljusstakar ska jag erövra Ör och dess invånare.
Ser fram emot att få rasta snöskotern också. Och kanske leta på en sliten 240 så man kan göra gatorna osäkra i Sundbyberg.
Det är livet det....
Verkligheten ser annorlunda ut.. Den är kantad av John Blund och skrivkramp!
Från oss alla till er alla, en riktigt stor tjur.
/Sir Frasse!
Allt för att ställa saker och ting till rätta...
Herrejävlar!
Har ni hört talas om fenomenet "humörsvängningar"?
Vilket jävla pucko var det som kom fram till att det är en nödvändig pryl?
Ofrivillig ilska/hat måste ju vara bland det värsta som finns....
Jag har fallit offer för detta hemska påhitt och känner att det är ett lämpligt ämne att ta upp idag!
Tänk er följande scenario:
Ni vaknar upp på morgonen, sträcker lite på armar och ben och drar till med ett avgrundsvrål för att sedan konstatera att ni försovit er, igen, för tredje veckan i rad....
Hör börjar vanligtvis humöret att dala. Ni sliter av er täcket i ren frustration för att så fort som möjligt lokalisera kläderna, resa er ur sängen och påbörja monteringen av dessa. När täcket väl är av möts ni av en extrem kyla som skulle fått vilken eskimå som helst att längta till bahamas. Denna kyla har en liten nedlåtande ton när denne förklarar för dig att morgonstånd var såå tvåtusenåtta och att gåshud nu är nya flugan.
Här brukar dom flesta börja kasta diverse föremål som exempelvis ett vattenglas runt omkring sig samtidigt som svordomar lämnar läpparna tätt efter varann.
Hur långt har man kommit nu? Här har man precis ställt sig upp ur sängen och man är redan tokförbannad.
När kläderna väl är på och löprundan ner till parkeringen avklarats är det full gas mot jobbet som gäller.
Klockan i instrumentpanelen påminner en hela tiden om att man försovit sig och får utstå en del glåpord för det.
Idioter i trafiken som får för sig att köra 30 på 30-sträckor får ta emot en del gester och tutan får arbeta på högvarv.
Här brukar man koka av ilska och så fortsätter det tills man anlänt till jobbet, bett om ursäkt för sin sena ankomst och lastat bilen full med skit som otacksamma kunder vill ha levererat till sina jobb.
När mätarnålen står på Peak och nyllet nu är högrött av ilska sätter den här prylen "humörsvängningar" in och kyler ner kroppen en aning och fyller på med lite glädje.
I början fattar man ingenting. Nyss var jag flyförbannad och nu står jag och ler?
Nåja, här börjar det om iaf, fast åt andra hållet. Ni sätter er i bilen, tar sikte på första anhalten och får ett samtal från en trevlig person i gärna byter några ord med. I ett par timmar...
Under den perioden blir ni bara gladare och gladare. Förmiddagen har förvandlats från pest och pina till fest och svina.
Tillst ni lägger på såklart. Här börjar det sakta men säkert dala igen men inte i samma tempo som innan. Det kan dröja ända tills jobbet är slut och ni är på väg hem eller till någon bekant.
Det bästa man kan göra är att åka raka vägen hem och tömma några köksskåp på innehåll eller något annat som kan avleda allt negativt.
Tyvärr är man inte alltid så smart utan väljer därför att åka och träffa någon bekant som allt för ofta får agera boxningssäck.
Visst kan man meddela denne vid ankomst att humöret inte är på topp men av någon anledning ska man alltid hålla det för sig själv.
Såna här saker kan ta hårt på vänskap och har man otur kan det leda till något tråkigt.
Så vad fan gör man?
Jag har inte en jävla aning. Hur ska man kunna påverka något som man inte kan kontrollera?
Eller kan och kan.
Ibland kanske man känner till anledningen bakom alla kurvor men inte kan offentliggöra den.
Då är det ju lika svårt som i dom fallen man inte har en aning.
Man får väl helt enkelt försöka mota tillbaka alla känslor när man träffar folk som man inte vill ska ta del av det.
När sen allt brister och dom små attackerna kommer smygandes gäller det att göra rätt för sig efteråt. Kanske komma krypandes med en smörblomma i mungipan eller en damsugarpåse på huvudet.
Allt för att ställa saker och ting till rätta...
Syftet med det här inlägget? Pass...
Trevlig fars dag mina påssjuka gelehallon <3
/Sir Frasse!
Nu går vi vidare...
Nu blev det ett sånt där glapp igen. Jag försökte få fram ett inlägg varje dag men nu har jag varit lite upptagen i några dagar så ni fick bli lidande.
I fredags hade jag inget speciellt planerat. Tanken var väl att åka förbi IKEA efter jobbet och införskaffa lite förnödenheter som gardiner och liknande. Jag tog mig visserligen dit men lusten försvann ganska snabbt när jag väl passerat svängdörrarna.
Efter ett relativt snabbt besök, i IKEA-mått mätt, bar det av hem till mig med Fröken som sällskap.
Väl hemma ville jag få upp gardinerna så fort som möjligt men hon hade andra planer.
Jag citerar; "Sluta vara så tråkig. Sätt på filmen"...
Tråkig? Jag trodde damer älskade att pyssla med gardiner och skit. Tydligen var jag helt fel ute...Eller så är hon helt enkelt ingen dam.
Filmen i fråga var Twilight, en film som blivit jävligt populär sen den hade premiär.
Men efter att ha sett skiten förstår jag inte varför folk är så galna i den som dom faktiskt är.
Världens klenaste handling kombinerat med några av världens sämsta skådespelare gör att den får 1 av 10 blåbär av mig.
Nu går vi vidare.
Fredagen bjöd tyvärr inte på någon öl men det gjorde inte så mycket. Lördagen var ägnad åt just det.
Jag vaknade någongång vid lunch av ett samtal från Kovack. Han tjatade om att jag skulle komma över så fort jag blivit klar så jag skred till verk. Körde en turbo-dusch och hoppade i kläderna medans han satt utanför i bilen och väntade.
Väl hemma hos honom öppnades ölen direkt. Till det valde vi nya Terminatorfilmen, vad den nu hette.
Den var av samma kaliber som Twiligt tyvärr. Klen handling men något bättre skådespelare och en herrans massa effekter gör att den får 3 av 10 blåbär.
Det som var bra med mitt besök hos Kovack jämfört med dom senaste var att båda drack pilsner ordentligt.
Efter att musiken sattes på ökade även tempot på intaget och efter någon timme ringde det folk och party var ett faktum.
Vi hamnade hos några av hans vänner och hade det allmänt trevligt. Drack lite öl och diskuterade vem som hade legat med vems morsa och så vidare.
När sällskapet var på väg ut smet jag och Kovack iväg till S-grillen och fyllde på magarna med ett par kebabrullar var. Det satte fart på systemet vill jag lova. Toknödig och lite halvslirig gick vi bort till Kovacks dam som var på kalas hos en bekant, inte långt ifrån grillen.
Vi gled in lite snyggt och där möttes vi av ett trevligt gäng som var i full färd med att hinka vin och prata om vardagliga problem.
Jag kände mig lite utanför på grund av en mängd faktorer men svalde några klunkar och försökte anpassa mig.
Det gick över förväntan och jag hoppas jag gjorde ett bra intryck på sällskapet.
Tyvärr blev besöket kortvarigt och innan jag visste ordet av var jag på väg hem.
Svinkallt och med fotbollar som fötter vandrade jag genom Sundbyberg. Funderade på massa prylar och njöt av tillvaron, typ.
Bad till gud om att bli nedslagen eller något liknande men utan resultat.
Nu har jag provat han några gånger men har inte kommit fram till vad hans uppgift egentligen är.
Kanske är det så att han inte känner för att hjälpa mig helt enkelt.
Jag slocknade direkt när jag landade i sängen och vaknade lite sent i förmiddags. Stack iväg till Stinsen och köpte på mig ytterligare förnödenheter. Lite gardiner, lakan, dukar och skit. Grymt!
Nu får det snart räcka med prylar till hemmet. Bilen måste få lite kärlek också.
Ser fram emot första snöfallet så jag kan få förena nytta med nöje!
SKRIVKRAMP!''
puss<3
/Sir Frasse!
Hamnar man här så har man problem!
Sen ett par tre månader tillbaka har mitt liv varit som en jävla berg-och-dalbana.
Inte som den vanliga typen som finns på Gröna Lund utan mer som Lisebergs Kanonen eller vafan den hette.
Allt började med en jävla fart och har sen dess mer eller mindre konstant gått upp och ner, fram och tillbaka och ut och in. Och...och?
Nu blev jag osäker på hur man stavar och.. det ser konstigt ut...
Shit!
Tillbaka till ämnet!
Berg-och-dalbanor pratade vi om. Vanligtvis så förknippar dom flesta människor dessa attraktioner med glädje och spänning. Vi andra ser det som en skräckfylld upplevelse och i vissa fall som ren tortyr.
Där har vi fyra faktorer som spelat en stor roll i mitt liv den senaste tiden. Vi har Glädje, spänning, skräck och tortyr.
Glädje är något man gärna omger sig med. Samma med spänning om än mer på beställning.
Skräck och tortyr däremot försöker man helst hålla sig borta ifrån i största möjlig mån. Bortsett från dom som finner just Glädje och Spänning i sånt.... Det finns ett ord för såna personer, och det är björnar!
Jag ser inte mig själv som en björn direkt. Kroppsstorleken och min inställning till skräck och tortyr talar för det.
Glädje och spänning däremot ligger närmre om hjärtat, som jag nu insett att jag faktiskt har.
Tidigare har jag haft en förmåga att vara ganska känslokall mot saker och ting som i mina ögon varit lite suspekta eller rent av läskiga.
Detta just för att om det finns något där inne som bultar och håller mig vid liv är det värt att skydda.
Tills för ett tag sen...
Har ni någonsin varit med om att någon kör över denna pulserande apparat med en ångvält?
För er som på något vänster lyckats undvika detta är jag glad för eran skull. Ni andra kan ringa mig så bjuder jag på öl!
Ett bra recept som fungerat för mig i alla år är att hålla allt för sig själv. Vad det än är så trivs det bäst inomhus!
Sen bör man hålla saker och ting på säkert avstånd vilket gör det lättare att kapa eventuella band som håller er ihop.
Är man lite för vågad och kanske rent av struntar i dessa riktlinjer så är man snabbt inne och trampar på kategori "Spänning", eftersom man inte har någon aning om vad som väntar. I viss mån kan det vara roligt och sprida "Glädje" i kroppen. MEN! Är man inte vaksam och har koll på sig själv är risken stor att man snubblar över en kategori som "Skräck" eller "Tortyr".
När man landat i någon av dom pölarna är det lätt att vara efterklok.
Det första man gör är att berätta för sig själv vilken idiot man är och vilken ansvarslös klantskalle man varit.
Därefter brukar man vanligtvis förklara för andra vilka idioter dom är och vilka ansvarslösa klantskallar dom varit.
När man sedan reflekterat en del och utvärderat situationen brukar dom flesta öka på gränserna runt omkring sig och kanske lägga locket på lite hårdare den här gången.
Detta brukar för några få upprepa sig några gånger tills gränserna kräver en att höja rösten och locket på bröstkorgen få en att flåsa.
Hamnar man här så har man problem!
Men problem är ju till för att lösas, eller hur?
Det är bara att resa sig upp, borsta av smutsen och ta tag i skiten. Vissa väljer att börja om från början, andra väljer att förnya det man redan har medan vissa rent av sopar skiten under mattan.
Som självutnämnd expert skulle jag rekomendera lite av varje.
Som vanligt är jag inte en man av ånger utan försöker se möjligheter i allt.
Det som jag fått uppleva kan bara leda till det bättre. Både det negativa och det positiva!
Allt som varit negativt har varit käpprätt..... Det positiva har varit jävligt grymt!
Nu ska vi bara försöka ta med oss lite av varje för att kunna blanda till en dynamit-drink till nästa tillfälle.
Tills dess gäller det att sätta sprätt på lite pengar och vad är då bättre lämpat än IKEA?!
Ses vi där på Fredag?
Sov så gott mina skvallertanter!<3
/Sir Frasse!
Det började med en stillsam middag i soffan framför tvn
Herrejävlar vad duktig man kan vara ibland...
I skrivande stund sitter jag med näsan tvärproppad med papper och benen rätt upp i vädret.
Som vanligt har jag en väldigt bra förklaring till det!
Det började med en stillsam middag i soffan framför tvn. Bläddrade lite bland kanalerna i jakt på något som kanske skulle kunna roa mig.
Plötsligt från ingenstans dyker en huvudlös gammal rörmockare upp bakom soffan och drämmer till......
Nä... Riktigt så var det kanske inte. Fantasin börjar sina lite känner jag.
Det där med stillsam middag i soffan stämde. Samma med kanal-fipplet. Tyvärr hittade jag inget som intresserade mig utan valde istället att se på en film.
Eftersom jag inte var på något vidare humör plockades "old school" fram. Ett säkert kort vid gråa, halvtaskiga kvällar som denna.
Filmen har jag sett ett antal gånger och skrattat något sjukt mycket åt den.
Trött som jag var låg jag i soffan och tittade. Smålog lite för mig själv med jämna mellanrum.
Filmen verkade inte lika rolig som tidigare. Kanske berodde det på att jag var extremt svårflörtad just ikväll eller för att jag kan varenda replik i filmen. Hur som helst, en bit in i filmen kliver Will Ferrell upp på scenen, tar tag i mikrofonen och börjar sladda runt på orden. Här kom min dåliga humor igång förstår ni!
Efter att ha pladdrat på halvnaken inför en samling ungdomar vänder sig karln om och säger något i stil med "snoop-a-loop"....
Här började jag asgarva! Världens sämsta replik blev nu årets höjdpunkt för Frasse. När jag insåg hur tragisk jag måste framstå när jag ligger i min soffa och gråter av skratt till något som passerar dom flesta obemärkt blev det ännu värre. Det gick faktiskt så långt att jag rullade ner från soffan och slog näsan i bordskanten....
Trots smärtan fortsatte jag mina panikattacker på golvet tills jag kände något rinna längs kinden på mig. Visserligen hade jag tårar likt niagarafallet forsandes ur ögonen men efter att ha petat runt lite med fingrarna kunde jag nu konstatera att det blödde som fan.
Tillsammans med ena hjärnhalvan la jag ihop ett och ett och fick då fram att jag led av näsblod på grund av smällen som blev när jag ramlade in i bordskanten, som i sin tur orsakades av tidernas sämsta replik någonsin kombinerat med en extremt dålig humor.
Nu tappade jag bort mig lite. Om det jag skrev ovan är lite osammanhängande så ber jag om överseende från eran sida. Jag har lite svårt att fokusera just nu vilket gör det jobbigt att läsa vad fan jag skriver.
Det jag försöker få fram här är att man har roligast när man har det som mest tråkigt.
Om du tycker att du är lättroad så kan jag rekomendera dig en utflykt till ett reningsverk eller liknande. Boka in en guidad tur av någon städtant samtidigt som du lyssnar på Leif G.W Perrson i någon jävla ljudbok.
Då kan jag lova dig att du kommer garva läppen av dig för minsta lilla.
Meningen med livet är att man ska vara glad. Alltså är det bara att se till så att du är konstant uttråkad.
Resten löser sig själv. Ännu ett tips från Sir Frasses Levnadslära!
Skulle även vilja passa på att berätta för er om att jag blivit med säng. En jävligt stor sådan.
Från blocket kom den likt en ängel med snedskurna vingar och omfamnade mig i min ensamhet. Viskade varsamt i mitt öra att jag minsann skulle bära upp skiten för trappan helt själv. Tack!
Som tur är har man ett par riktiga kalasstänkare till armar och innan jag visste ordet av var skiten uppburen och färdigmonterad.
Nu är det dags att byta papperstussar och förbereda sig för sängvätning!
På återseende mina små smittbärande antikroppar <3
/Sir Frasse!
Huvudsaken är väl att jag är tillbaka!!!
Efter många påtryckningar, (inte från min sida), och en jävla massa tjat har jag äntligen bestämt mig.
Hjältar är tillbaka!!
Tyvärr blir det bara mig ni får läsa om framöver då Brasse valt att lägga ner helt och hållet, men vad gör det?
Det framgår ju ganska tydligt i kommentarerna vem som är eran favorit...
Men någon favorit i repris är det inte tal om. Här ska det skrivas om nya banbrytande upptäckter och om hyperventilerande konstellationer i himlavalvet....... nåja, jag ska försöka iaf.
Självklart ska jag berätta om mina äventyr på samma sätt som tidigare, men ska jag vara ärlig så har dessa inte varit lika frekventa på sistone.
För att dra en kort historia lång kan vi säga som så att Sir Frasse! har konstiga humörsvängningar just nu.
Läkare försöker övertala mig att jag fått min första mens men jag har lite svårt att inse det bara.
Förhoppningsvis kommer det här bidra till innehållet på ett positivt sätt.
Ni kanske får läsa om en ledsen Frasse, eller kanske en arg Frasse, eller varför inte en törstig Frasse?
Någon glad Frasse lär det inte bli iaf. Den tiden är förbi.
Gör ni misstaget att slappna av när ni är glada så kommer allt skita sig för er dubbelt sen.
Som vanligt så finns det alltid en positiv sida. När det dubbla skithuset raserat och hopplösheten klättrar längs benen på er så kommer ni se möjligheter i det mesta.
Jag till exempel har precis slösat en jävla massa pengar på IKEA. Eller pengarna slösades väl på lägenheten i första hand. Det skulle jag aldrig göra en vanlig helg.
Då hade pils varit prio ett varpå saker som ansvar och allt därtill placerats i facket "för behandling".
Det gäller bara att inte stanna upp och fundera för mycket. Då är det lätt att allt skiter sig igen.
Ett bra recept är konstant koffein-intag, ständigt i rörelse (på jobbet men även privat) och någon att skratta med.
Jag vet vad ni tänker, och jag förstår er fullständigt. Men jag har inte dött. Pilsnern kommer bara inte i förstahand längre. Två helger i rad har varit nästintill öl-fria. Råkade få i mig en rackare igår....
Det som är mest oroväckande är att det faktiskt känns ganska bra. Billigt om inte annat.
Kylen är fortfarande fylld med öl sen en månad tillbaka, om inte längre. Suget att välja en iskall Heineken framför ett glas Oboy på morgonen har försvunnit. Och jag är ständigt kapabel till att agera chaufför, som blivit lite av en hobby för mig på senare dar. Ofrivilligt vill jag påpeka.
Jag ska försöka skriva här så ofta jag kan men med mitt schema så kan det dröja mellan inläggen mer än vanligt. Huvudsaken är väl att jag är tillbaka!!!
Nu är det dags för somn. Efter att ha skruvat IKEA möbler hela dagen och varvat det med några power-naps i soffan och ett gäng filmer känner jag att krafterna börjar ta slut. Egentligen skulle jag säga lusten men då låter det bara deprimerande.
Att vara deprimerad är som att äta banan.... man varken..
Sådär kan det gå ibland. Skriver man innan man tänker så blir det lätt fel. Nu skulle jag försöka förklara mitt påstående med banan och depression men halkade lite och stukade foten.
Där har jag ytterligare ett tips till er läsare. Tänk minst tre gånger innan ni svarar!!
Sov så gott <3
/Sir Frasse!
Upp på 27:e våningen, inseminerade några bira och åkte sedan ner igen.
Jusste!
Hej alla glada barn.
Jag har precis avklarat semesterns sista anhalt nämnligen Götelaborg.
Egentligen hade jag tänkt styra några fler men tiden räckte inte till helt enkelt.
Resan ner var som en dans på trosor. Jag och Vän satt och hinkade bira medans dom två andra frassarna rattade hela vägen.
Som vanligt blev det fler än en och när halva flaket var avverkat lät damen i gps:en meddela att vi var framme.
Väskorna slängdes in i lägenheten och finstrumporna sattes på. Här skulle det kalasas!
Vi begav oss till något sunkigt hak som hette typ..
Därefter blev vi kvar där? Vafan sviker minnet redan?
Nåja, vi var nog där och drack bira misstänker jag och av morgonen efter att döma hade vi förmodligen jävligt roligt?
Det var torsdagen det, nu till fredagen:
Hum... Vi inledde dagen med en pilsner för att sedan..... Vi var kvar i lägenheten ett tag och drack bira. Därefter gick vi ut.
Shit, måste ringa och kolla...brb.
Sådär. Vi gick, efter några bira, till stadens turistcenter för att planera våran vistelse en aning.
Väl där blev vi överösta med diverse kartor och annat materiel som vi skulle komma att ha användning av senare.
Tillsammans bestämde vi oss för att besöka det välkända "Universeum" men ändrade oss när vi insåg att alla redan varit där. Snabbt över till Plan B och vidare mot något Kultur museum.
Där hände det grejer vill jag lova. Oj så skojj vi hade. Det fanns en boxningssäck, en matta och typ speglar?
Jo och sen nån videopryl med greenscreen där vi gjorde ascoola filmer till indisk musik. HÖRDE JAG PÅ?!
En kvart senare var vi ute på marknaden igen och begav oss illa kvickt till en stor glasbyggnad.
Upp på 27:e våningen, inseminerade några bira och åkte sedan ner igen.
Sen var det dags för förfest! Och så höll det på mer eller mindre varje dag. Den enda avvikelsen var väl när vi besökte Liseberg och fick stå och köa i ca 1 timme per attraktion vilket var väldigt underhållande.
På kvällarna var vi ute och gjorde stan. Testade på olika ställen, ägde lika mycket på varje för att sedan ta en god-natt-grogg hemma i soffan till Smålands nationalsång.
Det här med pilsnerblogg ska jag lägga på is ett tag, eller försöka åtminstone.
Nu har jag börjat jobba igen och för att inte förlänga intervallerna mellan inläggen har jag bestämt mig för att.....
Snart ska jag bestämma mig för nästa ämne. Och det kommer bli asbra, var så säkra.
Okej det kommer skrivas lite om pilsner, men även om mycket annat. Det där andra sitter jag och finslipar på just nu, men det kommer...
Sayonara mina piratvänner och på återseende!
<3 Sir Frasse!
Sen körde vi boule med ölburkar tror jag. Och kastade grodor?
Som vissa av er vet har jag varit på äventyr i leksand sen....när fan var det....
Förra tisdagen var det.
Ett par vänner till mig var där uppe hos deras familj i väntan på deras bröllop som ägde rum i lördags.
Jag stack upp i tisdags för att komma bort från livet, kunna varva ner lite och sen slippa stressen med att komma upp samma dag som bröllopet.
Resan upp var rent ut sagt ett helvette.
Jag hade fått låna en liten opel corsa av en god vän som mer eller mindre är ett vrak.
I 94 km/h blåste jag igenom diverse småstäder och förbi en jävla massa fartkameror innan jag till sist anlände.
Det var helt underbart att komma ut på landet och känna av lugnet som vi så sällan hinner med i storstaden.
Brudens föräldrar var bland dom skönaste jag någonsin träffat.
Farsan hade ett asgrymt garage där han höll på att bygga en Hot-rod kärra typ.
Hade det inte varit för Brudparet och deras obefintliga intresse för meck hade jag legad där nere varje dag. En pilsner i varsin hand, mina alltså, och tittat på när han svetsat fast någon ascool pryl.
Under dagarna ramlade det in massa folk som också tillhörde familjen. Alla var så trevliga och jag kände mig som hemma. Eller snarare, Jag kände mig hemma!
På kvällarna drack vi några bira för att hålla värmen ute på verandan. Till detta spelade vi "vattenfall" som är ett fint öl-spel. Också detta för att hålla värmen.
På fredagen, dagen innan bröllopet, slussades jag vidare till Brudens syster i en annan by eller vad det kallas. Tydligen skulle det komma fler gäster och då räckte inte sängarna till.
Hon kom och hämtade mig på förmiddagen och informerade mig om att jag blivit bjuden på katt-kalas hemma hos henne.
Hon är en sann djurvän med ett par katter vid namn, (dags för Frasse att glänsa med namn...), shit....
Jo! vänta.... Det var ju nåt star wars namn. ÄH!
Sen hade hon även en hamster? och en råtta. Hamstern hette Wolverine och råttan iRat. Yes!
När vi satt och hade, vad jag trodde var katt-kalas, kom hennes vän över.
NU började katt-kalaset förstår ni.
Damer med kärleksproblem är fan jävligt underhållande. Inte för att själva problemen roar mig, men dom kunde banne mig pladdra på precis hur mycket som helst. Jag kunde sitta där och nicka lite snyggt och lyssna på hur störda alla killar är.
Till deras försvar så försökte dom visserligen låta mig berätta lite, men när jag insåg att jag precis skulle börja berätta om min bil hejdade jag mig illa kvickt och bad dom fortsätta=).
Syster var så jävla skön! Avslappnad, asrolig och grymt trevlig. Med andra ord jävligt lätt att umgås med.
På natten hade jag skitsvårt att sova på grund av Wolverine och hans jävla hamsterhjul, men som sann djurvän lät jag bli att separera hans huvud från resten av kroppen och accepterade det faktum att natten efter skulle bli precis likadan.
Lördagen inleddes med lite chill. Syster sprang omkring och försökte styra alla saker inför bröllopet. Hon skulle vara sån bestman fast för bruden.
En annan satt och försökte jobba på morgonhumöret. Man kan inte vara grinig som gäst så det var bara att bita ihop.
När hon dragit satt jag kvar och hade skit tråkigt. Spelade lite trummor på ett sånt där Rock Band-set. Ej inkopplat dessutom.
När jag efter ett par timmar lyckats få på mig kostymen spenderade jag resterande timme med att rensa den från katthår och diverse tussar.
Sen bar det av mot Kyrkan!
För första gången såg jag brudparet uppklädda och det var knappt att jag kände igen dom när orgeln började låta.
Prästen började snacka och innan jag visste ordet av stod vi utanför kyrkan och mulade brudparet med ris.
Det var kul :)
Nu skulle det bli fest, och vilken fest det skulle bli, skulle det? Ja det skulle det, det skulle det..saru?
Pengarna plockades fram och pilsnern hälldes ner illa kvickt. Jag hade nämnligen tjuvlyssnat när ölansvarige babblat något om att ölen inte skulle räcka till.
Här är det några minnesluckor. Jag VET att jag inte drack så jävla mycket. Mindre än vanligt tror jag.
Så det är lite konstigt att jag bara kan återge ca 1 timme av festen. Visst tyckte jag att den var lite kort, men från middagen tills att vi åkte hem borde nog varit längre än så.
Några saker hann jag med iaf.
Dricka pils, Check
Äta skitgod mat, Check
Skratta, Check
Prata, Check
Dricka pils själv, Check
Spela fotboll? Check
Sjunga singstar, Check
Dricka bira, Check
Ah det är väl typ det.
När jag, Syster och hennes vän som agerade svart-taxi på kvällen kommit hem kastade sig syster i säng varpå jag och vän gick på en promenad.
På något vänster hamnade vi inne i en hage och jag klev ner i nåt skit, av bruna skon att döma.
Sen körde vi boule med ölburkar tror jag. Och kastade grodor?
Min interna klocka hade stannat någongång under kvällen så jag har ingen uppfattning om när vi kom tillbaka eller så.
Allt jag vet är att jag inte sov så mycket som jag borde, så när det var dags att gå upp och åka bort till lokalen för att bistå med lite städkunskaper ville jag bara placera min hals utmed närmsta järnväg och hoppas på det bästa.
Frasse på morgonen är något världen klarar sig bäst utan.
Jag hoppas att jag inte gjorde bort mig bara!
När vi hade städat lite åkte vi hem igen och hade en liten bakiseftermiddag. Vi kollade på Napoleon Dynamite och hon bjöd på fläsk och pommes med bea...Gooott.
Efter att ha tackat så mycket för den goda maten, det trevliga sällskapet och den sköna madrassen tog jag mitt pick och pack, fyllde bilen med skräp, och påbörjade min resa mot ursprunget.
Jag tror jag somnade femtioelva gånger i den där jävla bilen innan jag ens kommít ut ur byn och insåg snabbt att jag hade två val.
Antingen vända och be på mina bara knän att få stanna en natt till eller vrida på stereon på max och sjunga hela vägen hem.
Jag hade gärna valt alternativ ett men ville inte vara i vägen nå mer så jag krämade på, vevade ner rutan, gasade upp i 120 och tvärskrek i två timmar.
När jag kom fram hade jag så inihelvette ont i halsen så jag trodde jag skulle bli sängliggandes i 3 veckor framöver......
Tills jag såg att jag hade bira med mig.
Allt jag behövde göra var att försiktigt öppna en och omsorgsfullt hälla ner den i strupen.
Öl är fan i mig gott.
Tack alla som tagit hand om mig i veckan. Jag ska komma på något sätt att gottgöra er allihopa!
puh... Nog fan dricker man bira igen.... En måndag till och med. Om 10 min är det tisdag.
Det lär väl bli så att jag dricker, nej jag menar flyttar upp till leksand så småningom.
Visst var jag sugen på pilsner där uppe också, men det fanns bättre saker att göra helt enkelt.
Landet är bra för själen!
/Sir Frasse!
Vi skrattade och hade det allmänt bra när vi satt ute på verandan i solen.
Fyfan....
Den här helgen har varit tung.
Det började med Stefans svensexa som ni läste i förra inlägget och slutade med den hemliga agentens födelsedagskalas vilket är dagens ämne.
När jag vaknade i Lördags morse så var jag aningen sliten från dagen innan.
Dels hade jag gått och lagt mig jävligt sent men även pilsnern hade tittat förbi så man kan väl säga att jag kände mig lite bakfull.
Jag ville verkligen inte gå upp men vad hade jag för val?
Genast satte jag igång med alla förberedelser. Extra fina kläder plockades fram och jag kastade mig in i duschen.
Gick loss med schampoflaskan och efter en rejäl avspolning var jag redo att fara.
Per kom och hämtade mig i sin fina bil och vi satte kurs mot Vilda Väsby.
Redan i bilen klev jag på första pilsnern. Aningen bakis men det stoppade mig inte.
Sen hann jag sänka några innan vi anlände till födelsedagskalaset.
Där blev vi genast serverade en välkomstdrink, som efter ett svep blev två välkomstdrinkar.
Efter det klev jag på pilsnern. Igen....
Vi skrattade och hade det allmänt bra när vi satt ute på verandan i solen.
Födelsedagsbarnet hade en liten presentöppning och vi andra satt som åskådare.
Efter en jävla massa ljug var det dags för mat, och denna gång blev det fläskfile med potatisbollar av något slag. Sen dryck på det såklart.
Vi avbröt några gånger för lite skönsång dagen till ära och då vi har en extremt grym Dj i sällskapet blev det en liten mix.
Sen till efterrätt bjöds det på kaffe och congac. Jag har ingen aning om hur skiten stavas men gott är det!
Sen var det dags för party.
Jävlar vad jag sladdade runt. Ölen skummade i magen så fort jag reste på mig och synen var aningen försämrad.
På något vänster plockades ukulelen fram och sällskapet sjöng som aldrig förr. Typ..
Några av oss valde Singstar istället och bunkrade upp inomhus. Där var det livat vill jag lova.
Glas vältes ut på bordet, playstationprylen for i backen och någon grävde i en kruka..?
Sådär höll kvällen på tills det var dags att natta födelsedagsbarnet. Som vanligt är det han som kliver av först, med all rätt, så jag och en god vän skulle bära upp han för trappan. Det gick åt helvette. Jag gick såklart först och trappsteg nummer ett gjorde att mitt ben vek sig. Men vi kunde släpa karln ändå.
När han somnat in fortsatte vi där vi slutade. Pilsner efter pilsner öppnades och när klockan blev 5 kände jag att det var dags för hemfärd.
Jävlar vilken vinglig sådan.
Jag var hemma halv 6 efter en färd som i normala fall skulle tagit MAX 10 min. Det konstiga med det hela var att jag hade full koll på allt, inga minnesluckor eller någonting. Trots det tog det en jävla tid. Men men.
Dagen efter kom en polare över vid 10 och jag fick agera bärhjälp då denne skulle införskaffa två nya soffor.
Jag var fortfarande dragen när han kom över. Sen blev jag bakis nångång runt 1 när jag satt i hans soffa ute i Sigtuna.
Då krävde jag lift hem sen togslaggade jag tills det var dags för middag. Sen dess har jag mått skit mer eller mindre vilket är den största anledningen till varför inlägget inte kom tidigare.
Visserligen är jag grymt otaggad på att skriva nu också fast det kanske redan framgått, men nu är det gjort och jag känner mig otroligt lättad.
Imorgon blir det pilsner igen förhoppningsvis. Ingenting är planerat men jag sitter och håller tummarna ändå!!!
Sayonara mina små hallonbåtar.
/Sir Frasse!
Att något så simpelt kan bringa så mycket glädje åt ett gäng nötter....
Fredagen skulle till en början upplevas som en ganska stillsam dag med sikte på svensexa a la Pölsa, men moder natur hade andra planer....
För det första vaknade jag relativt sent efter en Torsdag fylld med pilsner och ett par filmer. Tillståndet var relativt stabilt om än lite slitet.
Min vän som sov över stack iväg runt 12:00 och därefter påbörjade jag min sedvanliga tvätt.
Tvätten passerade smärtfritt trots bortfallet av torktumlaren som, enligt diverse vetenskapsmän, skulle haft en alldeles förträfflig pryl att göra med något skit.
Shit!
Åderbrock, när klockan slagit 19:30 bar det av in mot den stora hufvudstaden som i folkmun kallas för Stockholm.
Första anhalten på min pilsnerresa skulle innehålla allat annat än jag väntat mig.
Mina kamrater befann sig, enligt telefonsamtalet att döma, på en brygga vid Gröna Lund och drack bira.
Jag tyckte det lät skitkul och började måla upp bilder i huvudet på en fet uteservering i form av en brygga, med lättklädda damer till servritiser och skummande öl skvalpande i takt med vågorna som en symfoniorkester till dirigentens gestikulenrande.
Att jag skulle vara så fel ute....
När jag kom fram satt mitt sällskap, enligt utsago, på en brygga. Bryggan låg belägen en bit utanför Gröna Lund och hade ingenting med uteservering att göra överhuvudtaget.
Med sig hade dessa tre herrar ett flak Sofiero.
Kan det bli bättre?
Gratis pilsner, skönt umgänge och sjöutsikt!!!!
Efter att ha betat av flaket begav vi oss in på Gröna Lunds område.
Tanken var att vi skulle köpa ett åkband till Pölsa och stå vid sidan om som åskådare när denne provade på diverse attraktioner.
Så blev inte fallet!
Var man köpte sitt eget åkband, pröjsade en jävla massa deg och klev sedan in på området.
Här började det spåra förstår ni....
Innan vi ens funderat på att nyttja dessa nyförvärv begav vi oss till första bästa pilsnerhak, konsumerade därefter rätt mängd av den gyllene vätskan och rundade av med skönsång i form av Full i dag, full imorgon.
Eller hur fan gick den?!
Nu var det dags för åk!!!
Pölsa, Markus och Erik sprang likt små barn ivrigt påhejade av satans piska bort mot Fritt Fall.
Kön till attraktionen var inte så lång så väntetiden för mig och Jon var överkomlig.
När detta var avklarat drog sällskapet och pissade tre gånger för att sedan ladda på med mer pils.
Pölsa, hucudrollsinnehavaren, fick även ett par shots utöver pilsnern för att komma i rätt stämning.
När vi kände oss nöjda begav vi oss bort till den nya attraktionen vid namn Insane!
Här kände jag att det var läge för mig att visa lite stake, så jag klev på direkt.
Kön var längre än väntat så under tiden vi befann oss mellan dessa lilafärgade staket drog jag igång allsång för att snabba på processen en aning.
Låten i fråga har jag inget namn på, men den lät något i stil med:
Manamana du duuu di dudu... manamana du du di du.... manamana du duuu di du du di du du di du du didudud...
och så vidare.
Efter ett gott skratt fick vi äntligen sätta oss till rätta. Åkturen var grym!
Jag har alltid, på sistone iaf, varit lite anti-gröna lund. Dels för attraktionerna dom har, men även för dom extrema priser som vanliga människor tvingas betala för att få lite skojj.
Jag har helt ändrat uppfattning.
Jag hade så inihelvetes roligt att jag inte tvekar en sekund på att dra tillbaka på momangen.
Jon, som är för lång för att åka, stod kvar på backen och tog emot oss med öppna armar när åkturen var över.
På något vänster hade han även lyckats ragga till sig två damer. Dom försvann.....
Nu fick vi syn på Radiobilarna, en klassiker bland stockholmarna som även uppskattas av turister, och bestämde oss för att prova.
Jag och Erik körde tillsammans medans Pölsa, Jon och Markus körde egna bilar.
Om farbror blå varit i närheten hade våra bananer varit skalade.
Som vi körde, och krockade, och skrattade... Att något så simpelt kan bringa så mycket glädje åt ett gäng nötter....
Efter det fick Pölsa för sig att pissa i en papperskorv varpå vi blev utslängda från området.
Efter en jävla massa taxiresor och desperata försök att komma in på stockholms sunkigaste hak hamnade vi i Johanneshov. Där rundade vi av med en pilsner och inväntade sedan lift hem.
Sällskapet hoppade av vid slussen så jag fick äran att åka hem med Pölsa, bära upp karln för en megatrappa och in i lägenheten för att sedan släppa ner honom i soffan.
Vilket helvette. Han somnade femtioelva gånger på trottoaren utanför, tappade både byxor och ena skon, och gav ifrån sig en odör som närmast kan beskrivas som skit.
Nåja, utmattad som jag är, sitter jag nu i min lya och funderar på morgondagen.
En god vän till mig fyller år så kalas är inbokat.
När fan ska man få tid för rehabilitering egentligen? En jävla massa slir som kommer uppenbara sig om några år. ...
Men återigen, min standardfråga: Var det värt det?!?!
LÄTT!!!
<3
/Sir Frasse!
Men nu ska det bli ändring på det, och vilken änd-ring det ska bli!
Inläggen har lyst med sin frånvaro och antalet hotbrev och klagomål från diverse anhängare har skjutit i taket.
Fast det är inte helt och hållet mitt fel, för varje gång jag loggat in för att skriva ett nytt inlägg har jag varit tvungen att svara på alla dessa brev och klagomål, så tid för annat har helt enkelt inte funnits.
Men nu ska det bli ändring på det, och vilken änd-ring det ska bli!
Som vissa av er redan vet så har jag precis inlett min efterlängtade semester så att komma på ämnen att skriva om lär inte bli något problem.
Tack vare en väldigt snäll och omtänksam kollega har jag nu bunkrat upp med ett gäng ölflak och startskottet för dessa går på fredag. Därefter kommer det hagla inlägg som aldrig förr.
Jag kommer att varva detta med en jävla massa pilsner för att senare mot semesterns slut runda av med ett par öl.
Under dessa fyra veckor har jag planerat in några stopp som kommer att få lite mer uppmärksamhet än vissa andra som till exempel Göteborg, Leksand, Öland och Stockholm.
Bilder från dessa destinationer kommer att läggas upp i samband med inläggen.
Om ni har tur kommer ni även få ett par videoklipp där ni bland annat kommer få bevittna vår tids störste artist, nämnligen Sir Frasse!
Allt detta görs enbart för att glädja er läsare och har ni önskemål på innehåll eller annat så är det bara att skriva i kommentarer.
Det kan till exempel vara så att någon naken själ aldrig riktigt druckit pils och behöver lite hjälp på traven. Då är det bara att skriva en liten rad så fixar jag en tutorial i bilder alternativt ett litet videoklipp.
Eller det kanske finns någon brun smörodlare som ständigt brottas med sina tankar kring alkoholens påverkan i festsituationer. Säg den magiska ramsan så fixar Frasse resten.
Missa nu inte chansen att följa med på årets mest inflytelserika och extravaganta resa.
Enjoy!
/Sir Frasse!
